Fantasyrollspel, privat

Tsyr märkte att kvinnan ställde sig bredvid honom och han såg ner på henne. Hon var inte kort, men han var väldigt lång, och då han såg på henne var han tvungen att svänga blicken neråt.
"Vem är du?" frågade han rakt ut. Vad brydde han sig om sätt och känslor? De skulle resa tillsammans en lång tid, han hoppades bara att hon inte skulle sakta ner honom.

[Tack! Om du gillar det an du ju kolla min ff också ]

Penelope tittade upp.
"Penelope Malago" svarade hon.
Hon suckade och vände blicken ut genom fönstret igen.
Penelope blundade i någon sekund men hon öppnade dom igen.

[Tamburlaine Jag ska kolla det så snart som möjligt! ]

Tsyr fnös och vände blicken ut ur fönstret. Vad brydde han sig om hennes namn? Vad han ville veta var om han skulle lämna henne bakom sig, eller om hon skulle komma till nytta. Fast ensam kunde han inte bära väldigt många av de där stenarna, orsaken till att kejsaren skickade dem båda.
"Förbered dig väl, vi ger oss av om en timme", sade han slutligen och vände om. Med ljudlösheten av en tjuv gick han genom rummet och smet ut genom dörren.

Penelope hittade snart sitt rum igen. Hon öppnade dörren och går in.
Tydligen hade någon lämnat en tallrik med mat till henne. Hon luktade på den.
Det var kallt. Hon ryckte på axlarna och tog och smakade på köttet. Det var gott även fast det var kallt. När Penelope ätit
upp så tog hon det som var hennes och gick
ut ur rummet. Hon stängde efter sig ordentligt.

[hoppas det inte blev för kort ]

[Nej nej ]

Tsyr hittade en kall måltid på sitt rum, och åt den tacksamt. Han åt sällan så här gott. En ryggsäck hade packats åt honom med mat, karta och de vapen som tagits av honom då han blev arresterad.
Tsyr gömde knivarna på sina behöriga ställen och gömde de andra, mer sällsynta och svårare funna vapnen innan han lämnade rummet, med en tjock resekappa snörd över axlarna.
Ute på gården stod två hästar, fasthållna av två stallpojkar. Tsyr grabbade den gråa och svingade lätt upp på dess rygg för att vänta på sin kumpan, Penelope.

[bra, säg till om det blir för kort. ]

Penelope gick ut på gården och fick syn på mannen, som hon egentligen inte visste namnet på.
Han satt på en grå häst. Hon gick fram och tittade på
den andra hästen, en svart valack.
Penelope log mot hästen och klappade den på mulen innan
hon satte sig upp på hästen.
Hon tog ett grepp om hästens tyglar, sedan tittade
hon mot främlingen.

Tsyr fick syn på Penelope och väntade med döljd otålighet på att hon var redo att ge sig av.
"Vi går då", sade han då hon suttit pp på valacken och manade på hästen, som satte i en jämn trav.
De red ut ur tempelgården och genom staden. Tsyr såg inga bekanta, han hade inga vänner. Det var en lättnad att lämna staden bakom sig och komma ut på slätterna. Slottsvägen var full av kärror och vandrare som ville in i staden, men Tsyr styrde av vägen då den täpptes.

Penelope tittade sig omkring i omgivningen.
Hon kastade bakhåret då det föll ned framför ansiktet. Hästen rörde sig i en lagom takt. Penelope tittade fram och
log. Ibland for hennes blick
uppåt. Hon var lite törstig men det var hon van
med, så det gjorde henne inget.

[Jag älskar din FF ]

Tsyr lät hästen trava i en stadig takt bort från staden. De skulle få rida enda till kvällen, och kanske hitta någon plats att övernatta på i byn.
"Varför tog du det här uppdraget?" frågade han slutligen, då de var utom hörhåll från alla andra resenärer.

Penelope ryckte på axlarna.
"Jag tog det bara." hon vet att det är ett dåligt svar men vill inte börja prata för mycket.
"Vad heter du?" frågade hon och tittade mot honom.