Le Marauders [Privat RP]

James såg Sirius vara påväg att lämna rummet och lade snabbt boken i väskan, då han reste sig var Peter snabbt efter. Han suckade tyst och tog upp kvicken igen och lät den flyga fritt runt hans huvud, innan han fångade in den som vanligt. Precis då han passerade porträtthålet såg han Snivellius sitta i ett hörn några trappor ner med en bok i knät. Han flinade och tog fram trollstaven, trollade fram sju vattenballonger, radade upp dem och slungade dem i en lika perfekt rad rakt i hans ansikte.

Snape satt och låtsades läsa sin läxa då han egentligen väntade på Lily, han ville fortfarande be om ursäkt för att ha kallat henne... Det. Men just då han fått upp modet kände han plask efter plask slå emot hans ansikte, och efter vad han trodde var det sjunde såg han upp mot tavlan. Där stod tre av de fyra som fortsatte att tracka honom dag ut och dag in. Snart hade han fått nog, han visste nog vad de höll på med. Egentligen inte, men han tänkte ta reda på det.

Sirius skrattade högt och han tänkte just frammana mjöl och hälla över Snape när Remus blick stoppade honom. Remus var egentligen den enda som kunde stoppa honom, i alla fall med en blick. Remus gick bara förbi Snape utan att ens se på honom och Sirius var snart efter honom. Han förstod sig verkligen inte på Remus ibland, han gillade inte Snape men ändå hände det att han stoppade dem. det kanske var för att han var prefekt. de kom ner till stora salen och Sirius såg sin kusin Bellatrix komma upp från fängelsehålorna.

Bella fnös när hon såg sin kusin och hans patrask till vänner. han var en förrädare i hennes ögon och han skulle alltid förbli en förrädare. Hon gick förbi dem utan att så mycket som ens se på dem och snart satt hon vid Slytherinbordet

James satte sig jämte Sirius som vanligt och tog fram pergamentet de höll på att fylla i.
"Muffilato." mumlade han "Så, låg gången i den puckelryggade häxan eller den rakryggade trollkarlen?" frågade han och förberedde fjäderpennan. Med ett flin gav han en snabb blick mot den dyngsura Snape och tittade ner på pergamentet igen.

Severus stirrade ner i golvet som vanligt med ett stenhårt ansiktsuttryck, och satte sig vid de andra framtida dödsätarna för att äta sin frukost, han tog fram samma bok som han läst innan; Svartkonster och Hur Du Försvarar Dig Mot Dem och begravde näsan i den som han alltid gjorde på ren automatik varje gång han läste.

Sirius sken upp, James höll på med marodörkartan
"Häxan" sa han med munnen full med mat.
"Sirius" sa Remus äcklat och Sirius kunde inte annat än att le bredare för att retas med Remus

"Tack." sade han kort med en smått äcklad grimas, och tog sedan en matbit själv. Sedan såg han mot Moony.
"Du känner inte till några hemliga gångar som vi inte hittat ännu?" frågade han misstänksamt, han hade börjat komma till olika teorier om varför han var borta varje månad.

Peter fnittrade hysteriskt när han såg Sirius reta Remus, och kände sig glad över att ha vänner som var så mäktiga bland eleverna. Nej, han rättade sig själv. Han var glad över att ha vänner överhuvudtaget.

"ja men självklart så hjälper jag dig. Annars hade du säkert ritat Hogwarts helt fel" skrattade Sirius men slutade när han mötte Bellatrix blick. Han stirrade argt på henne innan han räckte ut tungan för att retas. Han vände sig om mot Moony
"inte fler än ni vet" ljög han. Remis kände så klart gången under piskade pilträdet men han tänkte inte avslöja den

"Du låter tveksam." sade han, men tog det inte längre än så. Han tog några ägg och lite bacon, och började sedan äta. Han låtsades hosta med staven diskret pekad mot Peter och sade
"Tarantallegra." och flinade då hans ben började sprattla i en grotesk dans.

Remus hatade att ljuga för dem men han hade inget val, de skulle sluta umgås med honom om de visste. Remus tuggade uttråkat på smörgåsen och räknade ut i sitt huvud att det skulle vara fullmåne nästa vecka. Han motstod att sucka

Sirius granskade dem alla tre. Han såg att något var fel med Remus, han såg på James och flinade han kunde aldrig låta bli att retas med folk och så var det Peter. Sirius visste inte vad han tkt om honom, ibland undrade han ens varför de var vänner?

James stirrade ner på tallriken igen, ritade till några av kontoren till lärarna, och såg sedan ner för bordet mot Evans. Hennes röda, släta hår, hennes glittrande gröna ögon, hennes eleganta ansikte. Hon pratade och skrattade med sina vänner. Då möttes deras ögon, och hennes glada ansikte sjönk ihop till irritation, sedan vände hon sig mot sina vänner igen.

"tagghorn ge upp" sa Sirius roat. Han förstod verkligen inte varför han gillade Lily, själv störde han sig bara på henne "det är större chans att Moony blir tillsammans med henne" sa Sirius och såg på Remus, som rodnade. Remus kunde inte tänka sig själv med en tjej
"jag lovar att jag inte tänker försöka ta henne ifrån dig" stammade Remus fram till svar och Sitius skrattade
"men vad röd du blev Remus. Men oroa dig inne Victor inte du skall ta Lily" flinade Sirius