Hungergames roll (Ej privat)

Okej forsätter direkt då!

Den kraftigt sminkade kvinnan som stod längst fram såg ut över publiken medan hon log ut mot oss.
"Åh, så förtjusande att se er alla här idag på en sådan här ärofull dag"
Vi suckade. När skulle den där eländiga kvinnan sluta prata? Vi ville veta, vi ville veta vem som skulle komma med, nu!
"Så då var det dags..." sa hon gåtfullt "Damerna först som alltid"
Hon stack ner sin lilla perfekta hand i skålen och drog upp en lapp. Hon tittade på den och sedan ut över publiken medan hon läste högt och tydligt "Melody Crafter!" Mitt hjärta tog ett skutt av lättna och jag sprang fram och ställde mig bredvid den vackra kvinnan.

Det kändes som om Vergad stod där uppe i en evighet. Till slut var slåttern slut. Och det var Vergad också.

Gud vad kort det här blev...-.-

Pojken som skulle tävla blev 16-åriga George Dawton. Vi hälsade artigt på varandra och sedan fick vi kliva ner.

Min familj kom in i rummet.
"Åh, Veg!" utbrast min mamma. Vergad suckade och hittade med ögonen. Ända sen hon hade försökt lära sin mamma Vergads nya smeknamn, Verg, hade hennes mamma kallat henne Veg. Veg lät ju för 17 som att man var vegetarian. Några människor hade faktiskt varit så korkade att de hade frågat om Verg hette Vegetarian i förnamn....

Melody var fortfarande glad när hennes familj kom in rusande i rummet.
"Åh, Melody! Vad är jag stolt över dig! Snälla låt vårt rykte förbli gott. Du vet om du dör nu så kommer du aldrig att kunna gå i mina fotspår och vinna det här!"
Melody Suckade och himlade med ögonen.
"Jag vet mamma!" utbrast hon irriterat till svar.
Melodys pappa nickade instämande och sa sedan:
" Melody, du vet att både jag och mamma har vunnit det här. Du får inte dra vårt namn i smutsen nu, i så fall är det bättre att du dör här och nu på fläcken.
Melody var så evinnerligt trött på allt tjat om namn hit och namn dit. Namn som namn liksom

Verg satt på tåget som skulle föra dem till huvudstaden. Hon förundrades av alla extra-finesser, men använde.inte en enda. Hon åt inte, drack inte, tvättade sig inte. Verg ville inte dö i Hungerspelen. Hellre i ett tåg på väg.till helvetet.

Tanya biter på naglarna på väg till huvudstaden, det här är typiskt hennes vanliga otur. Först flyttar hon och hennes familj till Panem från Vogern*, bara för att få veta är Tanya aldrig kommer hinna göra det till sitt hem utan dö, troligtvis i alla fall!

Men en av dem värsta sakerna att pojken från hennes distrikt, Martin Jadbinge råkar vara hennes pojkvän och den starkaste i distriket.
__________________________________________
Ps, vad händer om ens karaktär dör?
*Ryssland, som under den här tiden har stenhård diktator.

Nu hade de kommit fram till Huvudstaden. Verg förundrades av hur allt glittrade, men försökte förtränga tankarna. Aldrig att hon skulle tycka om något från Huvudstaden. Aldrig.

George och Melody satt på tåget. Huvudstaden svischade förbi utanför fönstret. Hela huvudstaden glittrade förtrollat och Melody längtade så otroligt mycket. Tåget saktade in och hon såg massvis med vackra människor utanför och hon vinkade lyckligt till de hurrande människorna. Hon älskade det. Hon älskade huvudstaden och skulle alltid göra.
___________________________________________________________________________________________________________

Funderade också på om någon dör... Eller så bestämmer vi att ingen dör och vi gör en revolt i stället

Vi satt allihopa och åt middag. Alla var glada och pratade med varandra förutom Verg. Hon satt tyst och petade bara i maten. Många frågade vad det var med mig, men jag svarade inte.
De stumma slavarna som kom med maten gjorde Verg illamående. De var ännu ett bevis på att Huvudstadens innevånare bara var knäppa. Aldrig att Verg skulle äta mat som kom från folk som torterade andra människor. Aldrig.

Eller så spelar man en annan människa när man har dött.