Huvudsstatsbornas hungerspel.

BRAVO!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 6

Jag ocg Lucy vaknade samtidigt. Vi hade sovit dåligt. Det hade hörts 30 skott under natten. Det vaar 350 döda nu. 650 spelare kvar på planen. 649 till som behövde dö. Jag var en av dom. Man kunde lika gärna peka ut en och säga han ska dö. Även fast man inte riktigt vet det. Jag och Lucy åt lite bröd och lite torkat kött. Så kröp jag ut ur gömmstället för att jag hörde ett prassel. Lucy fick stanna uppe. Jag kunde inte låta henne ta risken. Det stod en pojke där. Han var omringad av 5 personer. De kastade kniv på honom och han föll till marken. Så fick pojken en yxa på sig. Kanonskottet hördes och de skrattade. Då hade inte upptäckt mig för jag hade inte klättrat ner en. Jag var ca 30 meter upp. Det här ser it som en bra gömma sa dom. Då stod fortfarande i ring. Jag var livrädd. Om de såg mig skulle de döda mig. De skulle gå upp och kolla på mina saker och hitta Lucy och då skulle hon vara dödens. Nej inte Lucy! Jag kastade kniv. Mina fem knivar. Min sjätte hade Lucy fått. Ett misstag och jag skulle dö. Den första kniven hamnade i en flickas huvud. En halv sekund senare fick en pojke sin i huvudet. Sen en till flicka som fick i huvudet. Sen en pojke till och sen en flicka. Alla föll till marken nästan samtidigt. 2 och en halv sekunds skillnad var det. Ingen hann märka något. De fem kanonskotten löd. Lucy tittade skräckslaget ut. Dödade du alla Prune? Nej. Han i mitten blev dödad av dom. Jag dödade dom för att skydda dig. Vi klättrade ner och hon kramade mig. Vi tog deras packning och klättrade upp. 14 kanonskott till hördes under dagen. 370 döda. 6 av dom hade jag dödat. Pojken som hade försökt döda mig när jag hittade mitt gömmställe och de fem som jag kastade kniv på. Vad hade jag blivit. Vad hade alla blivit.

bra!!!!!!

Kapitel 7

Jag vaknade mitt i natten. Inget kanonskott hade hörts. Lucy sov lungt. Jag skulle behöva fixa mat men jag vågade inte ta ut Lucy. Till och med på dagarna. Jag gick till ymnighetshornet och letade. Jag tog en tom väska och fyllde den med mat. 3 limpor, torkar kött och torkad frukt. Så hittade jag en pilbåge. Jag var inte så duktig på att sjuta pilar men vi behövde den. Man kan inte bara äta torkat kött. Man behöver vanligt kött också. Jag tog bågen och jag såg en kanin ca 10 meter bort. Jag tog en av de 14 pilarna och sköt. Jag var helt seker på att jag skulle missa men det gjorde jag inte. Jag träffade mitt i prick. Jag gick och tog ut pilen och tog med mig kaninen. Sen såg jag en flicka springa mot mig med mordisk blick. Hon var ca 60 meter från mig. Jag tog snabbt upp min pilbåge och sköt. Den träffade flickan när hon var 50 meter ifrån mig. Hon föll till marken och skottet löd. Ennu en människa var borta. Jag tog hennes packning och gick till gemstället. Lucy var vaken. Hon grät men såg mig sen. Jaa..aa...g tr.rrooo..deeee du...uuu va...aaar döö..ööd. Hon grät och grt. Jag vaknade av skottet och nät jag såg att du var borta trodde jag du var död. Jag skakade på huvudet. Jag var vid ymnighetshornet och tog packning och så hittade jag en pilbåge och sköt en kanin. Sen kom det en tjej som försökte döda mig och jag sköt henne. Hon tittade på mig. Då hördes 9 skott efter varran. Det var 380 döda. Du har en gåva sa Lucy. Du är en ducktig bågskytt.

BRA!!!!!!

Bra kapitel

Kapitel 8

Det hade gått en vecka sen jag mina bågskyttetalanger. Alltså 11 dagar av spelen. Nästan 2 vackor. Det var ett under att jag levde. Det var 560 döda. Jag hade dödat 4 till. Alla dom hade försökt döda Lucy. Hon hade tur att jag ville skydda henne. Hon såg så deppig ut idag. Vad är det Lucy? sa jag. Hon grät. Jag saknar mamma och pappa mer en någonsin. Varför då? Det är min trettonde födelsedag och mamma och pappa kommer aldrig att kunna krama om mig. De hade lovat mig en ponny på min trettonårsdag enda sen jag var fem. Jag tog tag i henes hand. Oroa dig inte. Du har mig. En röst hördes. Det var Katniss Everdeens röst. Nu kommer nya djur låggas in på plan. Fem hjordar med vildhästar. Ca 50 hästar i varje hjord. Om vinnaren har lyckats tänjt en så får den hästen när den går. Lucy såg uppåt. Tack Katniss. Lucy satt genast fart. Jag vill ha en häst! Nu är det bättre spelare kvar. De kommer leta efter de bästa gömmställetna. Jag nickade. Vi måste flytta. Det har varit jättemånga som har försökt komma upp här. Men vi flyttar inte föränn vi hittat hästar. Vi klättrade ner och gick åt ett håll vi aldrig gårr förut. Då såg vi en stad. Den var öde och tom. Tänk att distrikt 2 har bott här. Men som sagt hade distrikt 2 flyttat ihop med distrikt 1 för det var det största distriktet. Vi gick genom staden och där var en hjord med hästar. Jag fastnade för ett stort kolsvart sto och Lucy fastnade för en vit liten häst. Vi närmade oss hjorden och alla backade utom dom två. De lucktade på oss och vi klappade dom. Vi vann deras förtroende. Sen gjorde vi ett test. Vi gick 100 meter från hjorden och ropade på dom. Min häst kallade jag Tuva och Lucy kallade sin för Moln. De kom direkt. De var så söta. Vi tog fram varsitt rep och kollade hur de reagerade. Vi tog repen runt dom och gick med dom utan problem. Så hoppade vi upp på dom och de var närvösa. Då hoppade vi av. Och sen upp igen. Så vänjde se sig. Vi lämmnade kvar dom och gick tillbaka för att sova. Vi skulle hämta dom imorgon. Vi sov ganska bra. Bara 10 kanonskott. 570 dödade. Så gick vi tillbaka dit vi hittade dom. De var där men resten av deras flock var borta. Eller förredetta. Om en häst lämmnade en flock så hade den hittat en bättre. Jag klappade Tuva och Lucy klappade Moln. Vi gick upp på hästarna och höll oss i manarna och red en stund. Så hördes det en röst. 15 stycken har lyckats tänja hästar nätt och jämt. 2 har tämjt dom helt. Det kommer lygga ridutrustning vi ymnighetshornet. Skynda er dit och ta det bästa. Det finns 10 sadlar och 11 träns. Det finns två sadlar och två träns som är bättre en de andra. De finns också femm ridhjälmar och 2 är bättre en dom andra. Vi red det långsamt i skritt och sen red vi lite snabbare i trav. Så galloperade vi. Vi kom till ymnighetshornet och tog snabbt sakerna. De bästa hjälmarna satte vi på oss. De bästa sadlarna sadlade vi dom med och de bästa tränsen tränsade vi dom med. Så red vi hem och tog snabbt vår packning och lastade på det på hästarna. Inte nog med det. Vi övergav nog det bästa gömmstället på hela arenan.

Bra

Va kul att Prunes häst heter samma namn som jag!

Kapitel 9

Det började bli kväll och vi red fortfarande. Vi var tvungna att hitta en bra plats. 10 dödade till hade det varit under dagen. 580 döda. Vi kunde inte vända tillbaka. Vi hade säkert ridiet fem mil. Då såg vi det. Ett perfekt gömmställe. Det var en stor buske. Ca 2 meter hög och den var ca 5 meter lång och 3 meter bred. Det fanns en lietn ingång. Vi släppte lös hästarna. Dom skulle hålla sig i närheten. De fick inte plats där inne. Vi la in våra saker där. Det var riktigt varmt. Hästarna stod kvar. Vi gick ut till dom. Lyssna håll er ihop en bit härifrån. Då vet ingen att vi gömmer oss här. Om någon försöker att tänja er. Gör motstånd. Då sprang iväg och lekte. Vi kröp in för att sova. Jag var nog snart död. Det var ju 420 personer kvar. Jag ville bara inte säga det till Lucy. Min chans att vinna var ju minimal. Men det tänkte jag inte på nu. Jag la mig ner bredvid Lucy som redan hade somnat och så somnade jag också.