Och så börjar allt igen

På måndag börjar jag i nian och jag vet inte hur jag känner mig. Jag har saknat mina vänner, men jag har inte saknat "fjortisarna" i klassen. Jag är verkligen stressad över alla skoluppgifter som jag kommer att få. Åttan var inte så jobbig, men det var saker bag inte hade gjort under förra året som jag måste göra färdigt nu. I min skola har vi inte läxor, men om man inte gör skolarbetet i skolan måste man göra det hemma. Vi har också rapporter där vi skriver faktatexter som jag är otroligt dålig på.

Jag kommer sakna mugglis så mycket för jag kommer satsa på skolan den här terminen. På helgerna kommer jag nog vara inne på mugglis så mycket jag kan, men ändå.

Hoppas att ni finns här som ett stöd under det här året. ♥

Hela utbildningen är 6 år. Jag pluggar utomlands, i Slovakien, och det är fett nice men i år kommer det vara det absolut svåraste året i hela utbildningen



Jag pluggar inte i Sverige, men vill du plugga i KI eller Umeå finns det möjlighet att tas in via intervjuer. Jag tycker dock att den bästa möjligheten är Högskoleprovet och så fort du fyller 16 borde du göra den vid varje tillfälle. Det är din bästa chans skulle jag säga; flera tusentals elever varje år kan få 22,5 i snitt men inte ens en tiondel av dessa kan få höga poäng i Högskoleprovet. Läs böckerna som har skrivits om dessa, gå på kurser om det finns. Ditt resultat gäller i 5 år tror jag, så det är värt att göra så bra som möjligt redan första gången.

Betygsansökan tror jag är svårast att komma in på, får du ett 1,8 på Högskoleprovet tror jag du är garanterad att komma in på flera skolor i alla fall.

Moderna språk är bara för meritpoängen, det kan du få på andra sätt också. Går du natur är det obligatoriskt med ett års moderna språk, i samhälle var det två år.

Miran
Tack så mycket, det hjälpte verkligen! Nu verkar det inte så omöjligt längre, haha. Jag har velat bli barnläkare sedan förra sommaren då jag var sjuk och tillbringade mycket tid på sjukhuset, de var så snälla och duktiga så jag känner att jag
vill "ge igen" och göra något bra av mitt liv.

Kul att höra Jag tror dina skäl till att bli läkare är bättre än ungefär 80% av de som går utbildningen själva, ibland blir man mörkrädd över att se vilka idioter som ska bli läkare.

Jo, jag hoppas att det kommer att hjälpa att ha en historia eller vad man ska kalla det. Det gör mig absolut mer målmedveten i alla fall.

APELSiiN & Irah: Gymnasiet kommer antagligen bli bättre =) Och jag tipsar om att ta det lugnt i nian. Alla mina vänner stressade jättemycket och mådde jätteedåligt på köpet. Själv tog jag det lugnt. Jag lämnade in det mesta, såg till att bli godkänd i allt och få mvg/vg i det jag verkligen brydde mig om.

Och med tanke på att jag sökte en estetisk linje så räknas betygen bara som 1/3 tror jag... men är inte riktigt säker.

Men hur som helst - så är det inte värt att kämpa häcken av sig. Se bara till att ha poängen för att komma in på den linje du vill - för dina betyg räknas inte någonting efter det. Det är bara betygen du får på gymnasiet som räknas!

Edit: Lycka till föressten =D och förlåt om jag låter väldigt negativ, hehe.

themarauder - I åttan så hade jag E i väldigt många ämnen, och vill helst ha mer. Men ska ändå räkna poäng och så.
Men jag vet fortfarande inte vad jag vill bli, eller vilket gymnasium jag ska söka till. Så jag har lite ångest.

Tack för tipset och sånt

Du får alltid skicka en uggla om du vill =)

Utgå ifrån vad du är bra på - se lite på var du har fått bättre betyg i skolan också. Kanske listar du ut vad du vill bli.

Jag har varit likadan. Jag visste inte alls vad jag ville bli eller vilken linje jag skulle välja. Till slut råkade jag välja musik. Och nu så är jag väldigt inne på att bli musiklärare av något slag (gärna cellolärare). Jag älskar att planera, lära ut, bestämma och så älskar jag musik. Både att skapa etc. Så helt plötsligt slog det mig att det var kanske det jag skulle bli?

Hoppas allt löser sig =)