Utasia (Privat Rollspel)

De kan ju typ rida till den som kommer ge dem uppgiften, eller nåt xD Jag vet inte

Det är nog ingen som kommer ge dem någon uppgift, jag tror nog mer att de får ta tag i saken själv. x) Jag fick en intressant idé, kanske... kan de försöka få tag i något drakägg? Jag menar, de skulle helt klart kunna döda tyrannen om de hade drakar. ;p

hehe, kanske det. Men vilken bra idé!! Så gör vi, men frågan är hur de ska mötas...

Den planen duger tills vi kommer på mer idéer. xD
De skulle kunna träffas i någon skog som det egentligen är förbjudet att jaga i. ;p En skog som ligger mellan alvernas och människornas riken. Det kryllar av faror och mörka varelser där, men att de ändå vågar sig in dit?

Superduperbra!! Vem börjar??

Du får gärna börja, om du känner för det. x3

Visst, ska försöka...

Dariana sitter upp på sin häst, Beren. De travar lätt nerför berget. Hon lämnar sin bostad som ligger uppe i bergen. Efter cirka en timme är hon nere vid bergets fot. Hon fortsätter på stigen frammåt. Mot skogen som skilde alvernas rike från människornas. För länge sedan hade hon blivit varnad för den här skogen, men då hade hon bara sin träning i huvudet. Nu visste hon bättre men hon gav sig ändå in i den. Varför kan man fråga sif, jo hon är inte rädd för det som finns där och hon har planer på att störta den onda rebellen.

Dorian sjönk ner på en sten, väntade, lyssnade. På vad visste han inte.
Det hade varit ovanligt dött i den förbjudna och mörka skogen på sistone. Som att allt slags villebråd hade skrämts iväg av något ovanligt monstruöst och farligt djur. Om det var så, så var det inte särskilt förvånande. Skogen kryllade av farliga varelser, men det var mycket få som Dorian verkligen hade sett till. De var bra på att gömma sig i skogens alla tysta vrår.
Inget fågelkvitter hördes. Men Dorian hörde något annat, ljudet av klapprande hovar.
"Förbannat", muttrade han. Vildhästar var för klyftiga för att hålla sig kring stigarna, det visste Dorian efter all tid han tillbringat i skogen. Nej, de här kunde bara betyda en sak. Han var inte ensam i skogen. Det fanns ryttare, och vem det än var så rörde den sig snabbt.

Dariana travar vidare på Beren. Skogen är mörk, men tyst. Kanske lite för tyst. Hon känner trycket i luften. Något är påväg att hända, en förändring. Men hon orkar inte bry sig om det nu. De fortsätter djupare in i skogen. Då hon ser något, eller någon. Hon kommer närmare och stannar Beren.
"Vem är du och vad gör du här?" undrar hon med en misstänksam uppsyn.

Dorian kom snabbt på benen när han såg ett ekipage närma sig. Ryttaren var en alv, anmärkte han med avsmak. Snobbiga, korkade varelser enligt Dorians mening. "Vem jag är och vad jag gör här är min ensak. Jag kan inte förstå hur det angår er." Han betraktade alven med höjda ögonbryn.