The Hunger Games: One Direction Edition [SV]

Låter bra
*bevakar*

Haha, nu kommer det ett första kapitel! Hoppas att ni gillar det! Och ja, ni vet nog att pojkarna har syskon? Bara så ni vet är de i sina "sanna" åldrar Det är bara på pojkarna som jag har ändrat åldern på Ni kanske märker fler saker jag ändrat på - som "relationsstatusar", men som jag skrev i första inlägget så klarnar det nog upp
____________________________________________________________________________

Niall
Skogen har alltid varit en trygg plats för mig. Ett ställe där jag kan känna trygghet. I Distrikt sju finns det gott om skog. Vi producerar det åt huvudstaden, som kontrollerar alla Distrikten. Det finns tolv Distrikt här i Panem. Alla gör något speciellt till huvudstaden; till exempel håller Distrikt 12 på med kolgrävning. Vi har inget val. Vi måste göra det här åt huvudstaden, för om vi skulle vägra så skulle regimen göra så att vi blir som Distrikt 13, eller, ja, det som var Distrikt tretton. Det blev bombat till grunden när Distrikten satte sig upp mot regimen. Regimen visar ibland på ett vikigt teveinslag bilder på Distrikt tretton. Det gör dom för att visa hur chanslösa vi är. Något de också gör mot oss är Hungerspelen. Det är ett årligt återkommande event där en pojke och en flicka från varje distrikt blir valda på slåtterdagen och måste delta i en kamp mot varandra på liv och död till bara en överlever. Det är slåtter idag, och även om jag har klarat mig i fem år så kan jag inte låta bli att undra om det är min tur den här gången. Jag har bara sex lotter i slåtterklotet i år, så oddsen för att jag ska bli antagen är väldigt låga. Vissa har betydligt fler - de som har tagit tesseras. Då får man säd och olja i utbyte mot en extra lott. Det är oftast de fattiga som tar ut tesseras. Som tur är har jag ingen tesseras, för att min bror Greg har förbjudit mig. Men ändå, det betyder ju inte att jag inte kommer att bli dragen, eller?

Louis
Jag älskar verkligen den här lukten. Lukten av havet. Salt, tång, och.. Hav! Jag känner sanden mot fötterna och blickar ut över havet. Vad finns där, på andra sidan? Bara vatten? Land? Inget Hungerspel? Det är med skräckblandad förtjusning som jag kommer att anmäla mig som frivillig senare idag. Jag tycker att Hungerspelen är hemskt, men jag har tränat inför det hela livet... Och om jag vinner får jag ju återvända. Det kan ju inte vara så svårt? Allt jag behöver göra är att... Just det, man måste döda en annan människas liv. Ett liv måste sättas till bara för att en ska vinna. En av tjugofyra. För en sekund blir jag så förbannad över mig själv, regimen, och hela idén om Hungerspelen. Det är ju helt galet!
"Louis!"
Jag vänder mig om. Där går min syster Charlotte. Hon är fjorton, och hon behöver inte frukta att bli med i Hungerspelen. Om hennes namn skulle ropas upp skulle sannolikt flera artonåriga flickor anmäla sig som frivillig
"Va?" svarar jag, och märker att det låter ganska ilsket, så jag ler.
"Mamma säger att det är dags att göra sig i ordning."
"Ja, jag kommer", svarar jag och känner sen sekunds panik. Det kan vara sista gången jag står här, sista gången jag ser den här horisonten, känner sanden mellan tårna, andas in den här ljuvliga doften. Jag skulle velat bada en sista gång. Känna friheten som jag kommer berövas. Eller? Det är ju inte helt säkert att det är jag som blir vald av alla frivilliga. Jag tar ett djupt andetag och går sen iväg efter Lottie.

Zayn
Jag tittar mig i spegeln på andra sidan köket. Jag ser ganska trött ut. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag inte sov något i natt. Jag tänkte på allt möjligt. Slåttern, vad som skulle hända om jag blev vald. Hur skulle min mor och mina systrar göra? Min flickvän?
"Vad tänker du på?" frågar min syster Doniya. Jag ler sorgset mot henne.
"Slåttern", säger jag.
"Va?" hörs en röst från dörröppningen till köket. Det är Saffa. Hon är bara åtta år, men hon är väldigt smart. Hon fattar vad slåttern och Hungerspelen är.
"Vi snackar on flottet på fläsket", säger jag och håller upp det dyra fläsket. Min familj är absolut inte rik, men vi är inte fattiga heller. Vi är medelmåttiga, skulle man kunna säga. Det är det ganska många som är här i Distrikt 10. Fast man kan ju inte vara medelmåttig om det inte finns de som är "bättre" och "sämre".
"Jaha", säger Saffa. Hon gnuggar sig i ögonen med hennes pyjamas.
"Kom här", säger jag. Hon kommer fram till mig och jag omfamnar henne. Hon viskar:
"Det kommer gå bra."
Jag ler. Att hon kan vara så tröstande.
"Jag vet. Men nu måste vi rappa på, för vi vill väl inte komma för sent?"
Ett år var det en familj som kom en timme sent. Ingen har hört av dom sen dess. Pojken i den familjen ropades upp och när han inte kom tog de hans kusin, som var den närmaste släktingen i den åldern där.
En kvart senare är alla klara, och jag tar upp Saffa på mina axlar innan vi går.

Liam
Äntligen. Jag är verkligen redo för det här. Jag blickar nästan lite stolt ut över bergen som omger Distrikt två. Det här är mitt år. Min stund att bli ihågkommen. Sen kommer jag att tänka på igår. Min flickvän, Sona, vart sur på mig för att jag tänkte anmäla mig som frivillig. Hon sa till och med att hon inte ville se mig mer. Jag hoppas i alla fall att hon kommer och säger adjö, för jag vill verkligen inte fara härifrån och vara osams med henne. Även fast jag är fast besluten om att komma tillbaka. Verkligen. Jag ska säga till henne att det är för hennes skulle jag ska vinna. Jag ska inte ge upp. Och att hon inte kan vara sur på mig; det är spelen hon borde vara sur på!
"Charlotte!" ropar jag. Hon har rum precis under mig.
"Ja?" ropar hon.
"Hur lång tid har vi på oss?"
"En halvtimme!" svarar hon.
Vad ska jag göra medan? Jag är väldigt taggad! Hela min familj vet att jag tänker anmäla mig frivillig. Min mamma och mina äldre systrar Ruth och Nicola gillar det inte, men Charlotte tror på mig. Hon vet att jag har tränat för det här. Det gör hon också ännu. Tränar alltså. Hon kanske tänker anmäla sig en dag. Hon har inte riktigt bestämt sig ännu. Vi är de enda som har tränat respektive tränar, Charlotte och jag. Men hon får vänta. Det behöver inte jag.

Harry
"Vad i..?"
Jag vaknar upp av att något försöker släta ut mina lockar. Det är min syster Gemma. Hon ler hånfullt mot mig innan hon går iväg. Med ilskna tårar i ögonen går jag fram mot spegeln i mitt rum och tittar tillbaka på mig själv. Okej, man ser nästan ingen skillnad. Men jag måste se bra ut nu på slåtterdagen. Jag vill ge ett gott intryck redan då. Folket från Distrikt ett brukar ju vara snygga.. Eller?
Efter en stund är jag klar att gå iväg. Jag är lite nervös, faktiskt, men jag tror att jag har en chans i spelen, om jag blir antagen, alltså. Innan jag går till torget, går jag förbi min flickvän Glams hus. Vi hade bestämt att vi skulle gå dit tillsammans. När jag knackar på dörren rycks den upp, och Glam kastar sig i mina armar. Jag omfamnar henne… Andas in doften av hennes hår.
"Mm... Du luktar väldigt gott", viskar jag.
Glam skrattar.
"Tack", viskar hon.
Jag ger henne en snabb kyss innan vi går hand i hand mot torget.

_______________________________________________________________________
Oj! Det blev tre sidor på Word xD Hoppas att du orkade läsa Hoppas att det levde upp till dina förväntningar :|

TOTALLY AWESOME DUDEEE!

Tack :'D

Ååh helt amazayn!
Galet bra som alltid när du skriver

Tack Men det är första gången här på Mugglis som jag skriver en FF med "jag-form" x) Haha ;D Och det här är min femte

Haha men du lyckas som vanligt jodå jag vet

Haha, hoppas det

Läskigt bra o.O

DETTA SO HARD OCH OMG NIALL E FRÅN SJUAN OMG