Birth in a place of death, light of a fire in darkness [SV] [THG-ff]

Kapitel 1
Chosen to die

Det är tidigt på morgonen när Jane vaknar. Det är kyligt i luften och helst vill hon bara dra upp täcket över hakan och somna igen. Den här dagen vill hon inte tänka på. Det är slåtterdag.
Hon kliver upp ur sängen och ser sig i spegeln. Flickan som tittar tillbaks på henne är lång och har långt mörkt hår som är trassligt efter att ha sovit. Hon är sjutton år gammal. Hon har bruna ögon och ganska mörk hy. Hon ser ut precis som de flesta från distrikt 11 gör. Men det som gör henne annorlunda är magen. Hennes barn kommer födas inom några veckor. Innan har hon bara riskerat sitt eget liv på slåtterdagarna. I år riskerar hon två liv om hon blir dragen. Hon lägger handen mot magen och skrattar till när hon känner en spark.

Efter vad som känns som minst en halvtimme har hon lyckats borsta ut håret ordentligt och klätt på sig. Hon har på sig en lång klänning som var hennes mormors. Den är väldigt vacker och används bara när det är slåtter. När hon kommer ut i det lilla köket är William redan vaken och håller på att äta frukost.
”Vacker, som alltid,” ler han när han får syn på Jane.
Jane vet inte vad hon gjort för att förtjäna honom, han är för bra för att vara sann. De har varit bästa vänner ända sen de var små och ingen av dem vet riktigt när vänskapen gick över i kärlek. William brukar säga att han insåg att de var mer än vänner vid deras första slåtter, när han insåg att det lika gärna kunde vara sista gången de sågs. Jane tror att det var ännu tidigare. Men det spelar egentligen ingen roll, det var så länge sedan.

När de kommer till torget är det redan fullt av folk där. William kramar om Jane och viskar till henne att det kommer gå bra innan de går åt olika håll. William letar sig bak till de andra sjuttonåriga pojkarna och ställer sig där. Han sträcker på halsen för att försöka hitta Jane i vimlet av flickor och ser henne snart ganska långt bak. Hon ser nervös ut och han känner sig likadan själv.
En man från huvudstaden kommer upp på scenen och alla vänder uppmärksamheten till honom. Han presenterar sig och babblar på om hungerspelen och distrikt tretton. William lyssnar inte så noga, han har hört det här talet förut. Det vore bättre om de bara kunde gå rakt på sak och ropa upp spelarna.

Efter en lång stund tar talet äntligen slut och det blir dags att dra spelarna. Mannen på scenen kavlar upp ärmarna och går fram till det ena glasklotet med namn.
”Damerna först,” säger han glatt och gräver runt en stund efter en lapp. När han äntligen fått upp en gör han en lång konstpaus för att öka spänningen. Efter vad som känns som en evighet för William ropar mannen ut namnet.
”Jane Brandon!”
WIlliam inser först inte vad som har hänt. Det är inte förrän han ser Jane gå upp på scenen följd av två fredsväktare som han inser det. Det känns som om han ska falla genom marken.

EBBA! FY *** DE HÄR! Var typ något som fängslade mig så ENORMT! Så om du inte fortsätter skriva! Så lovar jag att jag snart börjar öva Crucio! Så skriv snabbt eller lär dig skriva i kramper och smärta!

0_0
Det är så hemskt(och förutsägbart..)

Är du och Ingis i pakt?

Ebba: Du vet vad jag tycker

Men... Då kommer jag inte vakna i tid imorgon... O_O *gömma mig under din säng, fast inse att det var lite korkat*
Fast tack ♥


Tack, antar jag

VW: haha, ja

Ingis Vi MÅSTE sluta den där pakten som Victoire Weasly pratar om!

^haha, glömde att det var bra.. mina känslir är stumma.

Åh! Vem bryr sig om att jag inte läst THG!? >_< THIS IS TOO GOOD!

You just earned a reader, dear.

Omgggggg totally awesome omgggggg ♥

Oh amazing, I like it
Tycker inte om THG annars, men en fanfic som denna kan man inta säga nej till x)