Att hitta balansen.

Så där, här är jag nu ^^

Jätte bra idé och du skriver jätte bra (med undantag för några stavfel här och där, but who doesn't misspell sometimes?).
Vet inte om det någonsin kom fram i min fic, men Justins kompis Oliver heter också Hart i efternamn ;D
Gillade bäst början av prologen, med beskrivningen av natten. Det var riktigt vackert ♥ och idén med snäckskalen, how cool is that?! Lite som Sirius tvåvägsspeglar (;

Men allt som allt super, ska bevaka och se vad det blir ^^

Kapitel 1. Icecream

Jag hade somnat med jeans och linne på sig på golvet och en husalf hade antagligen varit och lagt ett täcke över mig. Jag såg upp på klockan ovanför sängen, halv sju. Jag hade god tid på mig. Kofferten hade jag packat redan i förrgår och staven låg på min säng. Eldstaden i mitt rum hade lite glöd kvar från gårdagen, intill eldstaden stod en kittel i guld och där i låg silveraktig sand. Flampulver. Jag drog fram kofferten från under min säng och la i min fjäder och allt annat småkrafs som jag inte ville att min mor skulle snoka igenom, i kofferten. Snäckskalet la jag varsamt mellan mina två favorittröjor.

Badrummet låg trettiotvå trappsteg nedanför mitt rum och jag var redan ifärd med att gå dit med ett par svarta shorts och en vit blus som jag skulle ha på mig efteråt. Badrummet var stort, men inte alls lika vackert som på Hogwarts. Jag klev in i duschen och det var en lagom temperatur på vattnet. Jag vred på kranen till det lavendeldoftande vattnet och lilafärgade strålar studsade mot min kropp. Mitt långa svarta hår tvättade jag igenom med rosdoftande schampo och balsam. Jag älskade att min familj var så rik. Det kändes liksom att man aldrig skulle behöva arbeta. Jag klev ur duschen och in i bastun och på mindre än fem minuter var jag torr, men bastun var mer som en torktumlare än en riktig bastu som fick en att svettas. Jag gled i mina svarta shorts och tog på mig den vita blusen och när jag stod och beundrade mig själv i spegeln knäppte jag upp några knappar, sexigare så, men mor skulle aldrig tillåta det. Jag knäppte dem igen och lät mitt hår hänga som det brukade.

Jag skyndade mig upp till mitt rum och hämtade kofferten som jag lät åka ner för den snarlika rutschkanan som jag så vilt lekt med när jag var liten. Vi hade en spiraltrappa i vårat hus, och även om herrgården såg liten ut på utsidan så var den som ett torn. Nästan i alla fall. Min personliga husalf Pricillia stod vid sista fotsteget och hade redan förtrollat kofferten.
”Tag min hand miss Raven.” Sa hon bestämt och lät rädd på rösten, jag hatade hur min mor behandlade husalferna.
”Såja, kalla mig Jessica, Pricilla.” Sa jag precis innan jag tog hennes hand och hon förde mig till Diagongränden. Lily kom fem minuter efter att jag kommit, fem minuter i nio och Val kom fem minuter över.
”Kom!” Nästan skrek Lily exalterat och vi bärde vårat bagage snabbt efter henne och över till glassbaren Florean Fortescue’s. Lily frågade snällt glassdamen om vi fick ställa vårat bagage där medans vi gick och köpte vad vi behövde. Det hade vi fått som tur var. Lily hade glömt köpa ett paket med fjäderpennor och jag kom på att jag behövde köpa bläck. Val tjatade på oss om att vi kunde köpa allt det här i Hogsmeade och att vi borde äta glass.

En timma senare efter att ha rusat igenom en sista minutens shoppingtur satt vi äntligen ner vid glassbaren med varsinn glass. Lily höjde ögonbrynet åt något bakom mig och jag vände mig om, Sirius Black, James Potter, Peter Pettigrew och Remus Lupin kom gåendes och de verkade inte ha fått syn på oss än för de gick mot glassbaren och beställde varsinn glass. Jag mimade åt Val och Lily att vi tar med oss glassen och går innan de utsätter oss för marodörsprätt. Vi undkom med nöd och näppe. Lily hann kasta ett sista ögonkast på James och han hade märkt det men då hade vi varit en bit bort och tåget gick om en halvtimme. Vi var tvugna att skynda oss.


Råkade radera halva texten så fick skriva om, smart smart. x)



Jag tänkte först på att ha en spegel i kuvertet men sen bara snäckskal poppade upp i mitt huvud. Haha. Jag skriver väldigt mycket om stjärnorna och månen tror det är därför jag kan beskriva de så bra. Himmlen är som gud för mig hehe. Vad tyckte du om bilden förresten?

BRA, mer mer mer! ♥

Detta kapitlet är nog det enda som kommer vara i tre delar hehe. Jaja, som jag skrev i första delen, så är den nog bäst för er över 15, men känner ni att ni klarar det, okej.

Kapitel 2.1 . An odd journey to Hogwarts.

Jag, Lily och Valerie stod äntligen på perrong nio och en trekvart och eftersom vi var en halvtimma för tidiga var det varken ett tåg där eller några människor. Valerie som säkerligen var den tuffaste av oss tre satte sig ner och rotade igenom sin stora vita axelväska och fick upp en eldwhiskey.
”Min kära flickor, vi ska ha kul på tåget!” Sa hon och blinkade charmigt mot oss. Hon var snarlik det man skulle kalla en ängel, men i henne fanns det knappt rum för något gott så mycket otyg hon hade för sig. Det var konstigt att hon själv inte var marodör. Fast hon betedde sig inte som marodörerna, hon hittade mest på egna saker, begav sig iväg och med hjälp av sin mugglarmor fick hon tag på mugglarpengar och kunde lätt köpa ciggaretter till sig själv. Hon var en busig flicka och att hon varit tillsammans med Sirius och dumpat honom hade sina ärr på Sirius. ”Tjejen som han aldrig fick”.

Tåget tuffade in på perrongen och vi ensamma där steg på.
”Dags att åka då! Så vi slipper marodörerna!” Skrek Lily och ville att tåget skulle åka raka vägen till Hogwarts direkt. Jag och Valerie vek oss nästan av skratt. Vi gick längst fram i tåget där Slytherinarna alltid satt och där det var både bäst kupér och bästa säten. Jag slank in med mitt bagage i en kupé med svarta säten och ett stort bord i mitten sätena var tillräckligt stora för att man skulle kunna lägga sig ner och sova på dem. Lily nästintill slängde in sina saker i kupén, stängde dörren, låste den och drog ner rullgardinen. Valerie ställde tre shotglas och tre vanliga glas runt bordet. En tärning med sex sidor, två sidor där det stod drick, två sidor där det stod ge klunk, och två sidor där det stod skippa. Jag la ner en spelplan för ”ölspelet” med kortleken jag hållit i min hand och när vi spelat och pratat en stund så kände vi hur tåget började röra sig. Nu ska det hända saker tänkte jag och slog tärningen. Ge klunk fick jag.
”En klunk Li..” jag avbröts av ett knackande på dörren. Valerie blev lite upphetsad av att få bort sakerna men jag sa till henne att vara tyst. Jag lyfte på rullgardinen och till min lättnad stod Sam Hart där. Jag låste upp dörren och släppte in honom, efter honom kom dock Lucius Malfoy och Pete Zabini. Jag låste dörren och återgick till mina vänner. Det stod nu sex stycken glas där. Men jag hade inte tänkt vara med mer. Jag skulle ägna lite kvalitetstid med min pojkvän.
”Jag är trött, kan vi inte lägga oss och sova i kupén mitt emot?” Viskade jag förförande i Sams öra, han satt alldeles intill sig och Valerie satt och förklarade reglerna för ölspelet för dem. Han nickade nästan omärkbart men jag märkte det.
”Tjejer, pojkar, vi lägger oss och sover i kupén mitt emot, Jessica är trött, och det är jag med.” Sa Sam och Det kom mumlande okej från Pete och Lily, Lucius brydde sig inte särskilt mycket antod jag. Sam tog min hand förde mig till dörren som han låste upp och när vi kom precis utanför den hörde vi hur Lucius låste dörren. Kupén mitt emot var som jag antagit tom så när Sam gått in så låste jag kupédörren om oss. Jag och Sam hjälptes åt att göra sätena till en stor bäddsäng och när det var kolsvart inne i rummet, med rullgardinerna nerdragna, tog jag av mig de enkla plaggen jag bar och la mig under det svala täcket mot en mjuk dunkudde. Jag kände hur Sam dykte under täcket och hur han stannade med huvudet precis vid mina bröst och hur han försiktigt la en hand om mitt ena bröst, och hans ansikte for upp så att min näsa var vid hans haka, jag letade mig upp med min näsa till hans och buffade till honom så han skulle förstå min pik. Han böjde huvudet och han kysste förförande och charmigt min överläpp, innan våra läppar slank in i varandra.

VAD BRA! ♥ MER MER

Det kommer hända massa saker nu som förändrar det mesta. 0.o Enjoy

Kapitel 2.2 – Lucius chockande bekännelse.

Jag hade somnat innan jag knappt hunnit göra något med Sam, jag var tydligen trött ändå, men det hade varit lika mysigt för det, vi hade somnat ihopkrypta och jag hade vaknat en timme senare och det hade var fortfarande ljusaktigt ute. Men mörkret snabbade in. Tågresan skulle ta ytterliggare tre eller fyra timmar, det höll jag inte riktigt koll på. Jaja, åter till saken. När jag vaknade var det oerhört kallt och jag hade tagit på mig mina kläder direkt, inte för att det hjälpte precis. Sam låg kvar och skulle säkerligen sova tills vi kom fram. Tur att han var påklädd, tänkte jag och skrattade för mig själv. Jag låste upp kupé dörren och låste den enkelt med en hårnål från utsidan, sedan placerade jag hårnålen i min lugg igen för att hålla den åt sidan. Jag knackade lätt på dörren mittemot och Lucius öppnade den efter ett tag. Det satt några personer till där inne nu. Valerie hade somnat mot fönstret och jag skrattade lite när jag hörde att hon skrattade. Lily hade säkerligen inte tagit mer än en eller två shotar eldwhiskey men jag såg på henne hur hon spelade ut på bara det. Lucius satt mitt emot henne och di diskuterade vilt något om trollkarlsblod. Jag satte nästan i halsen när Lucius förklarade en sak för Lily.
”Jo alltså, jag har inget emot mugglarfödda eller halvblod, liksom det är så töntigt, alla är finare för att de är renblod är dock sant, för renblodsfamiljer har ofta ett stort tillskott av pengar.” Sluddrade han fram. Det var rätt chockade att han såg han själv och Lily som jämnlika, förutom det där med att renblod var finare.

Tåget fortsatte rulla och jag hade satt mig ner i det bortersta hörnet. Alla satt i en klunga och pratade och jag antog att de alla druckit sig lite redlösa på de två flaskor med eldwhiskey och de tre flaskorna med vin som stod på bordet. Regulus Black satt bredvid hans äldre brors flickvän och höll om henne medan han tröstade henne, antagligen hade hon, precis som alla andra Sirius Blacks tusen flickvänner blivit dumpad och nu sökte hon tröst hos någon som hade samma utseende, som en tröst. Det var patetiskt.

Jag är nog den inte så speciella personen i mängden av människor jag umgås med. Jag är väl precis som alla andra, förutom det att jag tycker att kärlek är patetiskt, trots att jag gång på gång säger till Sam att jag älskar honom. Det är en lögn. Den enda kärlek jag känner för någon är för min bror Avery och Lily. Lily backar alltid upp mig när jag ligger längst ner på botten och inte kan ta mig upp, och min bror är den som alltid skyddar mig, som gör att jag inte blir nerslagen gång på gång i korridorerna. Han går i Slytherin och jag i Gryffindor, vi borde vara rivaler, men inte. Det fick mig att le. Slytherineleverna i kupén jag satt i, de var bara där för att Valerie var där, hon var de populära tjejen, den som alla ville vara omkring, och om hennes vänner Patricia Jonson, Camile Chirsten ”CC”, och Oliva Green inte ville vara med henne eller hade något bättre för sig, sökte hon uppmärksamhet hos mig och Lily. Men jag var inte personen som sa en massa nonsens om någon. Även om jag visste att de gjorde det om mig. Med de menar jag Valerie. Det med snäckskalen hon gett mig och Lily, hon hade inte bara gett dem till oss, hon hade säkerligen gett likadana till Patricia, CC och Oliva.

BRA

Vill du ha en till del?

AWESOME, kära lilla stora Trezzan. ;3 ♥
Jag väntar på en fortsättning, and you know why.. ;D

Cornflate : I know why!


Kapitel 2.3 A beginning of a friend.

Jag bytte om någon timma innan vi skulle anlända vid Hogsmeade, och sedan gick jag genom tågets korridorer med tankarna uppe bland molnen. Jag föll mot marken och slog hårt till huvudet mot en kant när jag rundade ett hörn och gick in i någon. Då jag satte handen mot bakhuvudet märkte jag att det blödde något förfärligt. Jag ställde mig upp och gav personen framför mig ett hårt jävla knutslag i ansiktet, för att få bort att det gjorde så ont i huvudet. Personen var ingen mindre än Sirius Black, och han kom med världens sliskigaste kommentar.
”Tjejer brukar slå mig efter att de fallit för mig.” Hans nonchalanta röst stannade kvar i luften.
”Förlåt.” Sa han sedan och skyndade att vända sig om och gå åt hållet jag skulle åt.

Förvånad över Blacks betende och att Marodör playboyen faktiskt bett om ursäkt fortsatte jag gå och sakta flög det ut ur mina tankar. Jag passerade en kupé där Black satt med en tjej gränsle över honom med endast en kjol på sig. Jag flinade för mig själv. Han måste vara bra på att förföra tjejer, på mindre än en två minuter hade han lyckats ragga upp en tjej och fått ett ligg av henne. Skrattretande. Jag kom till längst bak i tåget där det för det mesta var tomma kupér. De flesta hade knött ihop sig sju-åtta stycken i kupéerna. Jag nådde dörren till bagagevagnen och i den sista kupén satt en flicka i min ålder. Men klädnaden hon bar hade inget emblem. Jag klev in i kupén, då hon såg upp på mig stannade jag tvärt.
”Förlåt, men kan jag sätta mig här?” Frågade jag så snällt jag kunde.
”Självklart.” Fick jag tillbaka från flickan.
”Jag har aldrig sett dig förr. Du är ny antar jag?” Undrade jag och funderade på varför hon började nu och inte tidigare.
”Ja, så är det.” Log hon. ”Jag har precis flyttat hit från Rumänien, jag gick på Lavielle innan. Det är den rumänska Häx och Trollkarlsskolan. Är det bra på Hogwarts?” Jag synade flickan nogrannare. Hon hade ögon som skiftade i färg. Först då jag mötte hennes blick var de blåa, sen gröna, för att sen bli bruna och sen gråa. Det var vackert. Hennes fingrar lekte med en slinga av hennes mörka lila och rödaktiga hår. Hennes hy var otroligt blek, hon såg nästan ut som snö.
”Jodå, det är jättebra på Hogwarts. Jättemånga roliga fester.” Sa ja oentuastiskt.
”Jag är inte riktigt partytjejen skulle jag säga.” Skrattade hon. ”Vad är ditt namn förresten?” Jag visste att jag skaffat mig en riktigt bra vän, och jag antog att Lily skulle tycka om henne med.
”Jessica Raven, du?” Kvittrade jag och knäckte mina fingrar, dålig vana.
”Lara Anderson.” Sa hon lugnt och sträckte fram handen. Jag tänkte knappt på det, men hennes hand var iskall när jag tog den och skakade den. Vi, eller i alla fall jag kände att tåget stannade.
”Vi är framme, bäst att komma ut och försöka få en vagn.” Sa jag med tom röst. Jag gick ut ur kupén och Lara följde mig, vi var nog de första att komma ut och jag skyndade fram till den första vagnen som kom, jag klättrade upp på den och satte mig och såg hur Lara gick lugnt och stadigt fram till vagnen och satte sig hon också. Vagnen började rulla och jag kunde känna hur den fria lukten av natur och magi omringade mig. En enorm halvmåne satt på himlen och ibland kunde jag verkligen se den där lilla pojken sitta och fiska där uppe. Stjärnorna gav sällskap åt den mörkt blåa himlen och vad kunde vara vackrare än himlen i det ögonblicket?