PRS AlexZz och Cindy :D

Stephanie gick längre in i skogen och bokstavligt slängde sig in i en buske när hon såg en kille i hennes ålder. Hon kände att hon blödde på armen, och det började direkt svida. Men hellre det än att dö.
Snälla se mig inte... tänkte Stephanie panikslaget.

Nathan rycker till vid ljudet av prassel och undrar om det är någon bakom honom, men säger ingenting. Han försöker känna om det är någon, eller någonting. Men det är det som hans syster är specialiserad på. Känna av vattnet i någon annans kropp och styra det, inte han. Han helar sin brännskada som på grund av den kvicka släckningen uppenbarat sig på armen. Sedan försöker han att inte titta bakåt, om det är fienden attackerar dem.

Stephanie hörde och såg att killen i hennes ålder gick sin väg och hon försökte tyst gå ut ur busken.
Och försökte var precis det rätta ordet, för hon snubblade på en gren och stönade till när hon landade på sin skadade arm.

Nathan vet att han inte kan ignorera vem det än är nu. Om han gör det kan det ses som förräderi. Han vänder sig om och letar efter den som åstadkommit ljudet och möts av en flicka med, enligt honom, eldrött hår. Självklart också en som är från eldnationen. Vattnets naturliga fiende. Hatet borde vara naturligt. Men inte för Nathan. Han måste låtsas. Men i ögonblicket av att nästan sväva mellan rädsla och förvåning kan man se att han inte är den han låtsas vara. Men han ändras sedan till sitt kalla hatiska jag och försöker sig på att attackera henne med is.

Stephanie försökte nätt och jämt undvika isen. Hon ställde sig upp och sprutade ur eld ur händerna och förde elden rakt mot pojken som stod några meter framför henne.

Nathan undviker flamman och drar ur en hel del vatten ur växterna, de torkar ut och dör runtomkring honom när han gör det. Han skickar den nyfunna vågen av vatten och fryser den i luften. Nathans mål är mord för tillfället. Förhoppningsvis kommer han inte tveka som alltid.

Stephanie kunde inte göra något mot isvågen förutom att springa. Så det var det hon gjorde, sprang in längre i naturen och hoppades att "vattenpojken" inte skulle komma efter henne.

När Nathans hatiska sida till slut lämnar honom får han en order att följa efter henne.
"Vad väntar du på?! Följ efter! Nu!" Säger deras chef och Nathan fnyser argt innan han gör som han sagt. Det var en order, han får inte göra något annat.

Stephanie tittade bakåt.
Såklart, han följde efter henne. Helt plötsligt ramlade hon över en trädrot.
"Fan också, varför skulle jag titta bakåt för?!" sa hon argt till sig själv och blundade, hon ville inte se när han dödade henne, plus att hon hoppades på att det gjorde mindre ont om man blundade.

Nathan försöker irriterat få tillbaka kölden i sina ögon.
"Men det här är ju inget kul sätt att mörda dig på, att sparka på de som ligger är inte min grej." Säger han och rösten är ondskefull, elak och kall. Men ändå tom. "Bokstavligen." Fortsätter han.