Just a hollow sound [SV]

awzome

Kunde inte hålla med dig mer.

Tack så mycket! Vad kul att se att några fler är intresserade.
I mitt huvud spelas den här novellen upp sig som en film, så inläggen kommer bli baserade på vad jag ser. Eftersom saker och ting går snabbare i filmer än i böcker så händer det lite fler saker, så detta kommer att finnas med i kapitlen.
***

Kapitel 1.3

Det var antagligen inte så konstigt att Zach inte litade på kusken. Han kunde föra dem vart som helst. Mrs Roseworths var fortfarande lite spänd, men hon verkade trots allt tro att mannen talade sanning. Det var konstigt, för Zach hade alltid trott att hans faster inte ville tro på sådana som hade mindre pengar än hon. Hon var nästan paranoid, rädd för att främlingar skulle ta allt hon ägde och älskade. Ja, hon älskade sina pengar. Det gick inte att förneka. Och eftersom hon fick nya hela tiden så hade hon inga problem med att spendera dem.

Zach höll ett vaksamt öga på omgivningen. Vagnen hade svängt av åt vänster ett par gånger och nu kunde han se husen stå placerade en rätt bra bit ifrån vägen. Än så länge verkade allt lugnt. Kusken verkade hålla sitt ord med att ta dem runt staden.

"Känner du honom?" Zach var inte beredd på att han själv skulle tala, men frågan hade kommit så hastigt att han inte kunnat hindra den. Det var mer en fundering än en fråga han verkligen ville ha svar på.

"Va? Vem pratar du om, Zach?" frågade fastern lite förvirrat.

"Kusken", sa Zach lätt utan att vända på huvudet. Han höll blicken stint på husens baksidor som han lyckades se från det lilla fönstret. Det var egentligen en bisarr tanke, men han hade fastnat i det där med att Mrs Roseworths litade på honom.

Ett svagt skratt hördes från andra sidan sätet. Det lät lite tafatt och inte helt så övertygande.

"Nej, nej", sa hon med den smått skrattfärdiga stämman. "Varför skulle jag någonsin tala med en gammal, fattig man som han?"

Zach ryckte lite obemärkt på axlarna.

"Helt fattig verkar han ju inte vara", sa han utan större besvär.

En lätt suck och kvinnan verkade samla sig igen. "Det finns kuskar som är lite finare klädda. Som de som skjutsar kungen. Tror du att kungliga åker i vagnar de hittar på gatan?"

Nu var det Zachs tur att sucka. Tankarna hade börjat snurra lätt och han försökte komma underfund med sin fasters uppförande.

"Nej", sa han kort. "Men då kan du förklara varför vi gör det."

Det blev tyst en stund. Zach släppte fortfarande inte blicken från vad som fanns utanför fönstret. Han hörde nästan hur Mrs Roseworths blev irriterad. Han hade visst lyckats reta upp henne. Inte smart.

"Nu är jag trött på ditt uppförande, Zach. Sätt dig ordentligt och sitt tyst under resten av resan", blev hennes befallning.

Zach rätade på sig och höll blicken framför sig. Det var ingen idé att säga emot, men han visade en tydlig motvilja i sitt ansikte när han lydde henne.

Och jag är trött på dig, tänkte han lite småsurt, men lät inte den krypande aggressiviteten växa sig starkare. Han hörde sin faster mumla något om att han var bortskämd och ohyfsad, men brydde sig inte. Den där kvinnan visste inte om vad bortskämd betydde. Han var bara uppriktig och nyfiken. Hennes söner var bortskämda.

-
Resten av resan skedde under tystnad - precis som Mrs Roseworths ville ha det. Och det visade sig även att kusken faktiskt var någon att lita på. Han hade haft rätt. De hade inte mött några andra vagnar under tiden de rest. Det sparade dem antagligen massor av tid. Fastern tog upp sitt fickur och slängde en lätt stressad blick på de små visarna. Men sedan verkade hon lugna sig lite.

"Vi är i god tid", sa hon med ett svagt leende. Hon verkade ha förlåtit Zach för hans så kallade dåliga uppförande.

Pojken försökte finna sig i omgivningen. De höll på att åka sista vägen fram till slottets stora entré. De hade lyckats ta med sig hästarna och vagnen in genom den stora grinden med lite övertygelse och fick därför göra det bekvämt för sig på den breda grusvägen upp till slottet. Zach kunde inte se den magnifika byggnaden. Han hade haft den inom synhåll ett bra tag, men inte sett den ordentligt på nära håll ännu. Nervositeten hade gripit tag om hans leder och tankarna surrade osammanhängande runt i hans huvud. De hade inte övat på något som skulle sägas, eftersom de inte hade någon aning om vad kungen tänkt tala om. Vad skulle han göra om han inte kom på något att säga? Han fick helt enkelt hoppas på att Mrs Roseworths skulle stå vid hans sida och backa upp för honom. Det hade hon gjort de andra gångerna. Bara hon tillåts att göra det igen.

För tillfället såg han inget mer än en stor trädgård med grönt gräs, välklippta buskar formade i skulpturer och flera stora rabatter med blommor i mjuka färger.

"Hur känns det?" Mrs Roseworths lät plötsligt lika omhändertagande som hon gjort inne på hans rum. Zach var inte säker om han skulle ta henne på allvar. Men hon ville väl att han skulle göra ett gott intryck. Det skulle ge henne en bättre kontakt med kungen och hans folk.

Zach sög lite på underläppen. Det borde vara ett tillräckligt tydligt tecken på hur han kände.

När vagnen stannade in värkte nervositeten i bröstkorgen på honom. Varför hade han gått med på det här? Vissa skulle ha sett det som en heder - och det var det väl också - men Zach ville inget hellre än att vända om och placera sig inne på sitt rum igen. Han ville inte träffa kungen. Han skulle göra bort sig. Det kände han på sig.

Han ryckte till då hans faster plötsligt lade ena armen runt hans axlar.

"Du behöver inte vara orolig", sa hon med en moderlig stämma. "Det här är inget förhör. Försök vara lättsam och visa att du är hedrad av att vara här."

Okej, tänkte han kort, men ville inte svara på sin fasters uttalande. Var det meningen att man skulle kalla det för uppmuntrande? I hans öron lät det inte som det. Mer som en varning, men med en lugnande stämma. Han såg ut genom fönstret igen. Vagnen hade svängt av lätt till höger och nu kunde man se en bred trappa i någon välpolerad stensort precis framför sig. Det gula slottet kunde man se foten av längst upp. En fin rabatt med stora, röda rosor klättrade på sidorna av verandan som trädde till precis innan den stora porten till ingång. Några män i röda uniformer stod på var sida om trappans nedre kant. Nedför trappan kunde Zach se en äldre herre i svart och vitt - en sådan klädsel som var typisk för en betjänt eller butler. Det som övertygade Zach var ändå mannens upprätta hållning, gångstilen och de tunna, vita handskarna på händerna.

Han försökte hålla andan. Han visste inte varför, men kanske trodde han att hjärtat skulle lugna ner sig då. Egentligen skulle det vara bättre att ta några djupa andetag och svälja nervositeten, men Zach kunde inte riktigt kontrollera sin andning.

Skärp dig, försökte han säga till sig själv. Inget blir bättre av att du är nervös.

"Nu gäller det", sa Mrs Roseworths där hon nästan reste sig bakom honom när hon lutade sig mot hans rygg för att se bättre.

När mannen nådde sista trappsteget rätade fastern på sig igen, antagligen för att hon skulle se förnäm ut då betjänten öppnade dörren. Hon verkade inte kunna sluta le. Något sa Zach att hon var väldigt förväntansfull. Om de hade tur skulle Zach inte förstöra hennes förhoppningar.

När dörren till droskan drogs åt sidan kände Zach en svalkande vind smeka hans hettade kinder. Han rätade också lite på ryggen och höll minen så neutral som möjligt när han mötte betjäntens blick. Mannen hade ett spetsigt ansikte med en lätt krokig näsa. Håret var kort och grått och matchade de smala, gråa ögonen.

"Mr Ferren, Mrs Roseworths; Välkomna till kungahuset."

jättebra

jättebra

AWESOME!

Amazing!!

Wow, du är lika duktig som vanligt. Du slutar aldrig att överraska mig med din talang tjejen! Trodde aldrig att jag skulle tycka om en pirat fan fiction såhär mycket, men du har verkligen lyckats fånga mitt intresse med den här Ser fram emot nästa del!

Jättebra

Alltid lika duktig! Längtar efter nästa del Men ta din tid, gör dina ritualer osv!