Trender blir otrendigt!

Jag skulle väl inte påstå att jag följer trender. Varken inom elektronik eller inom mode.

Dock så älskar jag kläderna som affärerna säljer nu.
60-tals klänningar ♥


Jag har aldrig förstått mig på trender. Varför skulle jag liksom köpa något som jag tycker är fult bara för att världen anser att det är modernt och snyggt?

Men twitter älskar jag, och twittrar flera gånger om dagen. Sen vem eller hur många som följer har inte med saken att göra. Det är mer ett sätt för mig att skriva av mig under dagen.

Facebook har jag pga kontakt med folk.
Älskar meddelandefunktionen och evenemang.

just när det gäller mobiler är jag sjukt trött på att det alltid ska komma nya och "bättre". jag vill ha en ny mobil, inte för att alla andra har en bättre utan för att kunna gå in på internet på mobilen. vilket det i sig kanske låter lite patetiskt men jag är fast när det gället twitter, kan hålla med om att det är lite stressande men jag gillar det ändå och jag vill ha min användare där. på facebook finns jag däremot inte alls. tycker mest att det är dåligt att barn har börjat använda alla dom här grejerna... liksom, varför behöver en 12-åring en iphone? känns bara väldigt bortskämt enligt mig.

Jag följer inte trenderna. Jag skapar dem 8D
Haha nä,men följer inte alls trenderna. Inte medvetet iallfall, vet inte äns vad som är inne och ute nuför tiden.. Jag är jag och klär mig i det som passar mig och i det som jag trivs i

Jag förstår inte. Vad är felet med att små barn spelar spel på sina iPhones?

Angående facebook så är det väl jättebra att man tar avstånd från det om man vill, men jag tycker absolut inte att det är "en skit som alla bör släppa taget om". Jag tycker att facebook är en bra sida som gör det mycket lättare för mig att hålla koll på allt som händer, hålla kontakten med alla mina vänner och framför allt kommunicera med folk! Så mycket smidigare än hur det var på "den gamla goda tiden" då man var tvungen att gå hem till varandras hus för att prata - och när man väl var framme så var det inte ens säkert att ens kompis var hemma.
Och helt ärligt så tror jag inte ett dugg på att majoriteten av facebooks användare är där inne på sidan flera timmar varje dag på grund av att de känner sig "stressade" till att vara det, utan snarare på grund av samma anledningar som jag själv har.

Varför har det blivit så att utveckling, som vi alltid har strävat efter, helt plötsligt fått en negativ klang hos många? Jag tycker själv att det nästan blivit lite töntigt hur folk väljer att ta avstånd från all teknik - för så himla mycket bättre var det faktiskt inte förut. Vill man ha den senaste tekniken i sitt liv ska man väl ändå få ha det, på samma sätt som de som inte vill ha den får slippa?

När dom sitter med iPhones och utvecklar spelberoende innan dom ens har fyllt tvåsiffrigt, då är det illa. Barn som inte klarar av att leka för att dom måste in och kolla sitt spel, barn som blir ensamma för att dom måste spela sitt spel. I've seen it.

Fast i vår generation så hade man ju gameboys istället, och det är väl egentligen precis samma sak? Förutom det faktum att iPhones även är en mobil, vilket gör att föräldrarna lättare kan hålla kontakten med sina barn när de inte är på samma ställe, samt att de är lite ömtåligare (vilket jag personligen tror gör så att barnen blir mer försiktiga med sina ägodelar).

Att de inte skulle klara av att leka på grund av att de äger en/lånar en mobil förstår jag inte riktigt, och om du sett det så måste du ha varit med om ett riktigt extremfall. Mina egna erfarenheter säger mig att de med iPhones faktiskt inte alls blir beroende av dem, och att de föredrar att leka framför att spela. Men att de ändå tycker om spelandet eftersom det kan utgöra ett lekande under lite lugnare former. För inte ens små barn orkar springa omkring och leka hela tiden.

Inte heller kan jag förstå varför en iPhone skulle göra att barnet blir ensamt? Snarare är det väl ändå så att små barn tycker att tekniska saker är bland det häftigaste som finns, och om någon har en iPhone gör det istället så att det barnet får en massa uppmärksamhet för det (vilket självklart inte alltid är perfekt det heller).

Jag kan hålla med dig om vissa saker.

Well, låt oss börja med Facebook, Twitter, bloggar osv. Jag har inget av dem - men jag tycker inte det är fel med att ha ex. facebook för att hålla kontakt med sin skläktingar, men det är synd att alla 6-7 åringar ska börja ha det nu också. Visserligen tyckerjag också detär fel om man är under 13, men ja... Liksom - jag är elva år, och typ alla som jag känner är med i fb. En av mina bästa vänner är med där, men det är för att hålla kontakt med sina äldre syskon som flyttat bort. Ena bor i Helsingfors, andra i USA och studerar och en är hemma för tillfället. Det tycker jag att är okej.

Och en som jag känner som också är elva har fått en egen Ipad. En i min klass har en Ipad. FLERA i min klass har en egen Ipad. Jag däremot skulle aldrig vilja ha en Ipad. Inte en ny telefon heller. Jag har en rosa, ful telefon med en stor skråma på skärmen och jättedålig kamera, men den funkar. Det går att ringa och skicka SMS med den, och det är huvudsaken.
Ett tag tyckte jag att jag var bortskämd då jag får 10 euro i månadspeng. Men den känslan försvann direkt när jag fick höra att en i min klass får 12 euro i veckan ._. Dessutom har hon facebook, en egen tv, två datorer, en Ipad och sjukt bra touch telefon.

Det här är ett område som alltid har intresserat och berört mig! Hur jag skall kunna hålla mig längst en tråd här är omöjligt. Jag måste få skriva av mig lite av varje.

Lite "onödigt" babbel om mig i spoilern.


Med den materiella hysterin som alltid har funnits, som finns än idag och kommer till att finnas imorgon så kan vi inte förvänta oss annat. Så länge som det går ut på att vi skall arbeta för att ha råd att leva i samhället med den "standar" som råder. Det är ett köp-slit-och-släng-samhälle vi lever i och det svider så innerligt att tänka på det. Jag blir förbannad! Modevärlden får mig att spy. Höst-kollektionen visas upp redan på våren och vise versa: man skall ha rätt längd på shortsen för annars är det fjolårets modell. Man skall ha ett par skor i tre olika färger för att kunna variera sig. Man skall ha facebook, twitter, instagram, blogg. Man skall sminka sig. Stänka parfym över sig och ha dyraste hårsprayen. Det som gjort att det kan gå så himla fort är just online-världen. Det kunde ta två år för en jeansbyxa att vara populär i USA till det att den lanserades i Sverige. Sedan tog det ytterligare ett par år innan den sålde i Sverige och efter det tre år innan plagget "var ute". Idag talar vi knappt sekunder.

Men för att jag skall må bättre så har jag stannat upp. Jag hade blogg men efter att jag raderade allt material och tog bort den så slutade mitt intresse i att läsa andras bloggar också. Ibland läser jag kompisars om jag fått tips om att materialet varit bra på senare tid men vad gäller bloggar som BlondinBella, Kenza och foki så tittar jag väl in ett par gånger i kvartalet. Jag behöver inte veta vad människorna gör varje dag, varje timme. Jag behöver inte veta vilka produkter de erbjuder, vilka plagg som är inne, vilka resemål man bör åka till. Jag kör mitt race, har min klädstil (som pendlar och återkommer till gamla favoriter) och degar lite på facebook. Men that's it. Jag har inte skaffat instagram och jag har från första början TOTALVÄGRAT twitter. Det är möjligt att stilen där är skön och att jag skulle älska att få läsa ord skriva av Tom Felton, JK Rowling, svenska komiker osv. Men jag ids inte. Jag vill inte ha ett sådant behov. Jag vill kunna se min vardag utanför datorskärmen och kunna leva med människorna i min omgivning!

mer "onödigt" babbel.


Men det känns som att det börjat vända. Eller så är det bara för att jag "slutat se" den sortens hetsvärld som vi lever i.

Jag använder mig varken av iPhones, iPads, iTunes, Twitter, bloggar, Facebook, Instagram eller något av det där tjabbet. Betyder det att jag är otrendig? Isåfall - OMG MITT LIV ÄR ÖVER AISHFSIDHF ... not. Jag har inte användning för något av det. Känns rätt så bra faktiskt, att slippa med det där hysteriska tjatet om att hela tiden köpa, köpa, köpa och köpa och använda det nyaste av allting.

Fast det kanske är kul om man är insatt i det,
I know nothing!

Varför gnälla om det när vi alla vet nog att det kommer bli värre. Jag bara längtar tills mina egna barn blir äckliga snorungar ♥