Li, avifors och Mugglismysteriet (SV)

Håller med + att jag bevakar

OWO VAD KUL! Super! Älskar ditt sätt att skriva, fortsätt så

Tack alla ni lovely Stay tuned för nästa kapitel!!! Hoppas på att få det klart snart

Jag kommenterar direkt så att du kan posta kapitlet nu, din duktiga författare :c

HAHA THIS IS LIKE PURE AWESOMENESS! ♥

Kapitel 2.

Det tog Li och avifors ungefär 2 sekunder att klä på sig, och snart var de på väg mot Ida S. Ida S, som var stans sheriff, hade sitt kontor inne i centrum och det var inte allt för långt från där Li och avifors bodde, även om resan dit när det var något spännande på gång, oftast kändes evighetslång.
”Jag vill veta vad det är som har hänt!” sa Li ivrigt och småhoppade nästan på väg upp i hissen. ”Det här är så spännande.”
”Ja!” höll avifors med. ”Men Ida S lovade att berätta mer, så jag hoppas verkligen att hon inte ljög för mig. Inga pannkakor för henne då!”
Hissen plingade till och dörrarna öppnades, Li klev ur först med avifors hack i häl. Kontoret där Ida S hade sitt rum var som vanligt vackrare än vackrast. Det var inrett i ljusrött och guld, utan att bli för skrikigt. Hon hade ett akvarium (möjligen det största som fanns i världen) med spännande exotiska fiskar i och framför ett massivt, svart skrivbord satt Ida S assistent, Twix. Twix som just höll på att bläddra i några papper märkte inte att de båda andra kom in i rummet. Först när avifors harklade sig kollade hon upp från pappershögen och sköt upp glasögonen som halkat ner på nästippen.
”Äntligen är ni här.” sa Twix och granskade dem båda. ”Ida S har väntat jättelänge på att ni ska dyka upp, det är bäst ni skyndar er!”
Li kollade på klockan.
”Det är en kvart sedan hon ringde oss, och vi cyklar hit. Hur snabbt tror ni att vi kan ta oss hit egentligen?”
”Tsk tsk.” sa Twix ogillande och viftade avfärdande med pappersbunten som hon höll i handen. ”Skynda er in nu, annars kommer Ida Sbara bli sur och tro mig, det blir bara jobbigt för oss alla!”
”Men jisses vad folk har käkat taggtråd idag då.” sa avifors muttrande och såg menande bort mot Twix när de gick mot Ida S rum.
”Alla är säkert bara nervösa på grund av... händelsen.” sa Li. ”Bli inte sur du också nu. Jag vill höra vad det är Ida S har att berätta utan att någon ska vara grinig under tiden!”

De knackade på dörren. Det tog en stund, men sedan hördes ett trött ”Kom in” från andra sidan dörren. avifors öppnade dörren och de klev in i Ida S rum. Ida S stod och tittade ut genom fönstret. Hon var klädd i sina sheriffkläder, svarta byxor, röd skjorta och mitt på bröstet hade hon en stor sheriffstjärna som det stod sheriff på. Hon såg bekymrad ut.
”Vi är här, chefen.” sa avifors och gjorde en honnörhälsning. Li smålog åt det, men Ida S verkade inte vara på skämthumör idag.
”Äntligen är ni här.” suckade Ida S. Hon nickade mot två stolar i rummet. ”Sätt er ner, vi har mycket att prata om.”
”Ja, det har vi verkligen.” sa avifors. ”Berätta nu, har vi någon misstänkt?”
”Sakta i backarna.” avbröt Li. ”Jag vill veta vad det ens är som har hänt. Hur kan någon ha brutit sig in? Det ska inte gå!”
”Jag vet!” suckade Ida S och begravde ansiktet i händerna. ”Om ni bara visste vilken natt det varit.” Snabbt berättade Ida S om hur larmet hade gått mitt i natten, och att dörrarna som ingen borde kunna ta sig igenom plötsligt var uppbrutna.
”Sådan magi som vi har kring de dörrarna... Det ska inte gå att ta sig igenom om man inte har tillträde.” Ida S såg smått förtvivlad ut. ”Åh vad alla kommer gnälla på mig. Jag är så rädd att de som försöker bryta sig in ska lyckas, det får inte hända!”
”Ta det bara lugnt.” sa avifors lugnande. ”Vi ska lösa det här. Eller hur, Li?”
”Det är därför vi är här. Detta är vår grej.” sa Li. ”Var inte orolig Ida S, vi kommer att gå till botten med det här.”
”Vet ni ens var ni ska börja?” frågade Ida S skeptiskt.
”Absolut!” sa Li självsäkert.
”Vet vi?” viskade avifors frågande. Li nickade ännu mer självsäkert.
”Ja, det är klart. Vi måste besöka den som vet det mesta om allt. Det är där vi alltid börjar när vi inte vet var vi ska börja!”
avifors blev plötsligt ganska blek.
”Åh nej. Du menar... Nej!”
Li reste sig upp.
”Var inte orolig, sheriffen. Och vill du oss något, så skicka bud till huset längst bort. Vi ska besöka Alex96!”

Super!

En berättelse värdig nobelpriset och 8000 poäng till Slytherin, Gryffindor be damned.

JAG ÄLSKAR DEN ♥ Skitbra skrivet, Li, det är verkligen klockrent. ALLT ÄR KLOCKRENT!

Surkärringen Twix OH YEAH 8D

Awesome, really wonderful