Svenskar, ett asocialt folk?

Afturelding Komplimanger är bra! Tyvärr har jag inte så mycket erfarenhet av sådant... och jag har svårt att komma på tanken om jag själv uppskattar något hos en främling, är nog för van vid att inte säga något att jag inte ens tänker på det som en möjlighet. Jag har gjort det någon enstaka gång men då var det fråga om några killar i ett band jag sett spela kvällen innan så det kändes som de var vana att folk gick fram till dem och pratade liksom, även om de inte direkt är kändisar.

ja, speciellt om man skulle jämföra med en hel del andra länder. men det beror på vilka situationer det handlar om också. är själv sån dock... kan bero på att jag växte upp här men även att jag är sån naturligt.

Åh, jag älskar Sverige pga detta! ♥ ♥ ♥

Min pappa något i den här stilen en gång:
''En sak som hjälper dig att kommunicera med svenskar är en flaska vodka''

dad.
DAD.
WHYYYYYY

Nja, jag vet inte. Jag kommer ifrån ett ställe där det är oartigt att inte hälsa på alla man möter- folk på gatan, busschaufförer osv. När jag kommer till större städer blir det en så stor kontrast ändå att jag inte märker någon skillnad på Sverige eller något annat land, bara i extremfall. Trivs bra runt människor och tycker att det är roligt när främlingarstannar för att prata.

Ahaha ååh, måste bara säga en grej att jag har släkt från söder, närmare bestämt från Mocambique och där pussar man varann på kinden.
Och ni skulle bara veta hur det var på en fest jag gick på, jag trodde att kindpussandet aldrig skulle ta sluut xD Det var så mångaa ahahah

Aja meniaf det är ju olika från person till person, typ min pappa, han är inte alls sån, om han åker tåg ensam så pratar han gärna med den bredvid och så, fast han är inte från Mocambique utan han är helt svensk xD

Men jo, i Sverige är det ju lite sådär, det är lite synd, typ grannar, vissa grannar har man ju inte alls bra kontakt med, man ba "Hej hej" och så är det inge mer, det är faktiskt lite skumt när man tänker efter o.O

Men jag försöker vara lite social iaf, inte sådär så att jag går fram och pratar med främlingar hursomhelst men jag säger hej och ler till folk jag möter när jag är ute i samhället och har inga direkt problem med att sitta bredvid folk i bussen när det är fullt eller nåt även fast jag för det mesta sitter själv eller med kompisar

Sen att säga hej till busschauffören kom jag på nu, det ser jag som en självklarhet, det skulle kännas jätteskumt att bara gå på och stoppa ner kortet utan att säga nåt o.O

Nu skrev jag en halv bok hära '-'