Erics äventyr - Novell (sv)

Super fast jag håller men Cindy lite mera om hur det ser ut i omgivningen

nice novell!!!!

Tack! Här kommer nästa kapitel!

Kap 6
Grottan

Det var sent på kvällen när de tog upp det där igen. Vidar hade fått läsa lappen, men han förstod inte varför Eric inte sålde den ändå. "Ditt mål är att göra expeditionen, men sen hindrsr du dig på grund
av en lapp"... Eric hade svarat att det inte bara var en lapp, utan en röst också, lite senare, men Vidar trodde inte på honom. Du får tro vad du vill, jag tänker lägga mig och sova nu! vidar tysnade genast, och Eric gick upp. När han låg i sängen tänkte han över dagen. Varför ville han inte sälja hackan? När han tänkte efter så ville han sälja den, men det gick av någon oförklarlig anledning inte. Hade det
inte varit en ganska konstig dag? Och det där med rösten... När Eric vaknade var det första han kom att tänka på mat. Han hade faktist inte ätit sen gårdagens lunch! Stönande drog han sig upp ur
sängen. Varför hade han inte ätit någon middag igår? det ekade i hans mage. Han drog på sig
kläderna och gick ner till frukostbordet. Både margareta och Vidar var vakna när han kom ner. De satt vid bordet och diskuterade.
- Vet du vad? sa Vidar. Grannen har erbjudit oss en till gris för bara 10 kolbitar! Erics ansikte sken upp. - Menar du verkligen det? frågade Eric . Vidar nickade ivrigt.
- Men det är ju jättebra! Sa Eric. Det ska vi absolut göra!
- Visst är det bra! sa Vidar. Kolla om vi har någon kol i fyndlådan. Eric lydde. Det fanns kol, men inte tillräckligt.
- Jag ska försöka hitta 2 kolbitar till, sen kan vi köpa!
Eric kastade i sig frukosten. Han skyndade sig av med pjamasen och satte på sig sina slitna kläder. De var väldigt smutsiga och hade hål på många ställen, men Eric var van vid det så han brydde sig inte. Precis när han skulle gå ner kom han på att han hade glömt sin hacka. Och så kom han att tänka på allt som hade hänt dagen innan. Diamanterna var kvar, de hade bara växt lite. Han tog upp den och tittade lite på den, vägde den i handen och sedan tog han på sig sina alldeles för trånga kängor. Det var nästan så att han inte fick plats i dem. Tyvvär Kunde de bara gå på marknad 4 gånger per år, för med hade hans familj inte råd med. Det dumma var att den hade onödigt stort hus, men ingen var intresserad av att köpa lite mark av dem. Han öppnade dörren och gick ut. Han kollade på huset där han bodde. det var rött, och taket lutade. Färgen var avskavd på flera ställen. Inga grannar hadde de. Eric var van vid det, men han skulle ge nästan vad som helst för att få någon att prata med där nere i gruvan. Men det fanns inte tid att tänka på sånt nu. Nu skulle han gräva efter kol. Ingenting annat. Fast det var ju inte direkt dåligt om han hittade guld. Han gick ner. Han tänkte på alla gånger han hade hackat här. Det hade blivit som ett andra hem för honom. Han tänkte inte gräva i hans favorit shackt den här gången. han tänkte gräva i sitt äldsta shackt istället, som omväxling. Det var mycket, mycket mörkare än han kom ihåg det. Men Eric Hade riktigt bra mörkersyn, så det gick bra ändå. Han hackade länge. Inte ens en kolbit kunde han hitta. Plötsligt hörde han ljudet av rinnande vatten. Han hackade i riktning mot ljudet och kom strax fram till en liten grotta. Det var en liten, liten spricka långt upp, och ur den sipprade det in lite soljus. Eric tittade sig omkring. Marken var inte fuktig, den var jättetorr. Det var lite kol i ett hörn, men inte så mycket. Han gick mot kolen, och när han närmade sig såg det inte alls ut att vara lika lite. Tvärtom! Dett var ganska mycket. Plötsligt hörde han ett duns bakom sig...

Och nu hittar han antingen någon person eller så rasade gången in bakom Eric Jättebra kapitel och det var bra att du beskrev lite av huset också

Du får väl se... Jag kan medela att kapitel inte alls kommer komma lika ofta, jag skickade typ ut alla mina kapitel som jag skrivit på en gång.

braa!!

Okej Superbra

Awwwww tack! ♥
Här kommer nästa kapitel:

Kap 7
Fladdermusen

Han ryckte till och kollade åt det håll som ljudet hade kommit ifrån. Två små fladdermusögon glodde på honom. Det var en unge, den var inte större en hans näve. Han kollade runt. Inget ovanligt. Var hade den lilla krabaten kommit ifrån? Så såg han ett ltet hål i taket. Hade han fallit ner därifrån? Han tog upp den i handen. Den tittade på Eric. Eric tittade på den.
- Vad har vi här då? sa Eric. Fladdermusen svarade med lite pipande. Det lät nästan som om den ville säga något, men det var ju inte troligt. Han såg sig om igen. Inget ovanligt. Så gick han mot det hållet som han hade kommit ifrån. Men den gången var inte likadan som den han hade kommit in i. Han sprang tillbaka. Först när han kollade från det hållet märkte han hur vile han var. Grottan var faktist mycket större en vad han först hade trott. Han gick runt i grottan och höll handen mot väggen hela tiden, för att inte tappa bort sig. Han märkte att det fanns flera utgångar, kanske 4-5 stycken! Eric fick panik. Då lät fladdermusen igen. Vad vet jag om fladdermöss? tänkte Eric. Det kanske skulle hjälpa honom i den här situationen, bara för att få honom att tänka på någonting annat. Och så kom han att tänka på det. Fladdermöss kunde ju skicka ut ultraljud! Om han hade den förmågan skulle han kunna lokalisera sig. Men det kunde ju knappat hjälpa honom, för han kunde ju inte prata med djur. Fladdermusen pep till, och hoppade ur Erics hand. Eric blev förvånad, men sen insåg han att det inte alls var konstigt. Fladdermöss är ju inte vana vid männisor. Han gick mot ett håll och hoppades innerligt att han skulle komma rätt. Fladdermusen stannade där den var. Han gick en lång stund. Den här tunneln verkade inte heller stämma. Han gick tillbaka igen. Men, så möttes han av ett vägskäl. Hur hade han inte märkt det? Han fick panik. Han andades häftigt och sjönk ihop. Till slut somnade han...
Han vaknade av ett litet pip. Han öppnade ögonen. Framför honom var fladdermusen? Hur hade den kommit hit? Han ställde sig själv frågan flera gånger, men han var, märkte han sen- för hungrig för att tänka. Han hade inte tagit med någon mat, eftersom han bara skulle hämte lite kol. Men nu var han alltså vilse. Eric suckade. Fladdermusen pep till igen. Som om den ville visa honom något. Han struntade i den och gick bara in i en tunnel. Han gick och gick. Och så kom han att tänka på en sak.
Vad är det som går och går men aldrig kommer hem? Jag, tänkte Eric. Det är jag som aldrig kommer hem.
___________________________________________________
Och en sak bara. Hur många bevakar, det finns typ ingen mening med att skriva om det bara är 2-3 stycken som läser.

harry potter fanet
amanda1104

Läser ni den här?

Jag känner mig dålig för att ingen läser...

OJ FÖRLÅT!!!! Superbra!!! Trodde jag skrivit här... Superbra kapitel!!!

TACK!
Kap 8
Energi

Eric grät. Fladdermusen följde efter under tystnad. Eric vände tillbaka. Den här vägen hade han inte gått, det var ett som var säkert. Länge gick han. Benen värkte, och han var anfådd. Eric var jättehungrig. Han kunde ju inte veta vad klockan var, men det var entligen inte så viktigt. Det enda han skulle fokusera på just nu, det var att komma hem.Han undrade hur Margareta och Vidar hade det.Till slut kom han tillbaka till där de två vägarna möttes. Han studera platsen. Det var mörkt. Men det var inte kolsvart. Varför kom han inte att tänka på det förut! Han tittade sig omkring igen. Ur en tunnel kom det lite ljus.Det hade vart ett hål i taket där det sipprade in ljus i den första grottan! Trots att han var så trött så sprang han genom tunneln. Det gick långsamt, men det gick snabbare än lunkandet han hade gått med förut. Efter ett tag kom han till grottan, precis som han hade hoppats. Och plötsligt fanns det där. En liten gnista av hopp. Den gnistan växte sig större och större.Till slut brann den som en eld inom Eric. Han kollade sig omkring efter fladdermusen. Den var bakom honom, men när den märkte att Eric tittade på den pep den till och Eric rynkade pannan. Den uppförde sig konstigt för att vara en fladdermus. Det verkade nästan som om den villa att Eric skulle följa efter honom. Den Flög en bit bort och kollade om han följde efter. Det gjorde Eric. Fladdermusen fortsatte tills de kom till en gång. Men istället för att svänga in i gången stannade den vid kanten och slog med sin vinge på en lite spricka i stenen. Eric tog upp sin hacka. Tänk om den ville att han skulle hacka där. Han samlade kraft och slog. Fladdermusen tittade med uppspärade ögon på honom. Men Eric hade bara ögon för diamanten Den låg där. Eric försökte rycka loss den, men det gick inte. Då tog han sin hacka igen och slog på samma ställe igen. Fladdermusen pep uphetsat. Eric försökte rycka loss den igen och den här gången lyckades han. Men då hörde han ett stort buller från taket. Han tittade upp och han i sista stund hoppa undan från den fallande stenen. Och då insåg han att fladdermusen inte alls hade menat att han skulle slå där, utan att han inte skulle slå där. Berget höll på att rasa ihop nu, tack vare honom. Han tog upp fladdermusen i handen och sprang allt vad han hade mot tunneln. Han sprang och sprang. Han sprang så fort som han aldrig hade gjort förr. Att han skulle dö om han inte hann verkade vara en tillräckligt bra motivering för att lyckas. En stor sten landade framför honom. Hungern var helt bortblåst nu, det enda som fanns i hans kropp var adrealin. Men just när det såg ut som att han skulle klara sig fick han en sten i huvudet. Eric föll framstupa. Han kunde inte ta sig upp. Och då hörde han rösten igen. Den pratade med honom. Eller den pratade inte direkt, det var mer som att den skickade tankar till honom. Och med ens visste han precis vad han skulle göra. Han ryckte loss en av diamanterna från hackan. Diamanten Blev med ens energi. Energi, som sökte sig till Eric. Han fick krafter att resa sig upp. Krafter att ta sig hem. Krafter att överleva.