JsB - make a wish dear

Jättebra. Jag föredrar mellanrum mellan styckena, tycker det blir mer strukturerat.

Kapitel 2

”Är du fullkomligt säker nu, Jamie?”frågade Remus Lupin som stod på huk framför pojken för att kunna se någorlunda rakt in i hans ögon. James nickade och gav brevet åt sin luggslitna gudfar som band fast det på ugglan vid fönstret som sedan lättade och flög iväg. ”Jag tycker du gjorde ett bra val.”
”Jag med, det var det som pappa skulle ha velat”, sade James och log brett mot Remus som osäkert log tillbaka. Han tyckte det var svårt, han var gudfar åt en pojke som inte visste om vart hans far egentligen befann sig. ”När ska vi till Diagongränden?”

James tittade ivrigt in i sin gudfars livliga, men trötta, gråa ögon. Hans hår var ljusbrunt med några små gråa hårstrån som stack upp här som var fast mannen inte var det minsta gammal.
”Jag har ganska mycket att göra, du kan väl gå själv?”föreslog Remus och plockade ner en burk som funnits i ett av köksskåpen där de förvarade sina pengar. James nickade, han var en aning besviken, han hade hoppats på att första gången som han skulle till Hogwarts så skulle hans föräldrar vara med och hjälpa honom, eller åtminstone hans gudfar. Men förstås, han var van vid att klara sig själv.

Med skateboarden under skorna åkte han iväg mot Londons trängre gator, han ville få allting handlat så snabbt som möjligt till Hogwarts, som han hade längtat och i morgon skulle han slippa dit. Han hade inte ens tid med att säga farväl åt sin mor, eftersom sjukhuset hade speciella besökstider och de hade redan slutat för dagen.
”Hej Jamie!”hälsade Tom på honom då han kom in i Den Läckande Kitteln, James hälsade tillbaka och rullade igenom baren mot bakdörren för att slippa igenom stenmuren. Fast han inte hade någon trollstav så skulle han ändå slippa igenom, genom att knacka på rätt tegelsten med sitt finger.
Diagongränden var nog den bästa plats som James någonsin beskådat, han älskade de trånga gatorna och människorna som befann sig där. Genast åkte James iväg mot Madam Malkins klädaffär, det var det som tog längst tid och James hatade annars också att prova kläder.

”God dag Jamie, mår Remus bra?”frågade Madam Malking då James kom in genom dörren med sin skateboard under armen.
”Han mår fint”, svarade James och log mot henne. ”Jag skulle behöva en klädnad.”
”Javisst, ställ dig på plattformen”, sade Madam Malking och James gjorde som hon sade. Världens största pratkvarn var hon enligt honom, men han gillade henne för det. Hon brukade alltid bjuda på godis om han kom förbi någon gång. Femton minuter tog det för honom att få allting som han behövde från henne, efter det gick han efter sakerna som han behövde till trolldryckskonsten och så stod han en längre stund och beundrade Nimbus 1999.

”Jag skulle behöva de här böckerna, sir”, sade James och var tvungen att ställa sig på tå för att nå upp till disken i bokhandeln. Mannen bakom var en gammal krokryggig man, men mycket vänlig. Fast James hade alltid varit lite rädd för honom, varför visste han inte.
”Förstaårselev ey?”sade mannen och började söka bland hyllorna efter böckerna som James behövde.
”Ja”, svarade James kort och studerade alla böcker, han hade aldrig varit där förut så han fann det ytterst intressant.
”Det var alla”, sade mannen och vifta med sin trollstav så att alla böckerna kom flygande mot honom. De paketerade sig själva i sina omslagspapper så att de inte skulle bli smutsiga. James tackade och betalade innan han lade dem i sina böcker i den fulla ryggväskan innan han gick ut ur affären. Han hade fortfarande ganska mycket pengar kvar att handla för, men endast trollspöt hade han kvar och Ollivander var förstås inte så hemskt svår att handskas med. Trollspöt valde honom direkt, tolv tum pilträ, testralhår som kärna, böjlig.

Till sist styrde ända James sina trötta ben mot Det Magiska Menageriet, där de sålde djur. Han tyckte ibland att han kände sig lite ensam och skulle gärna skaffa åt sig ett djur i alla fall, en uggla hade ju Remus så en sådan behövde han inte. Direkt som han kom in i affären såg han vad han ville ha, det var snarare djuret som valde honom. Illern såg på honom med stora ögon, ändå var den mycket liten, endast en unge. James döpte den genast till Tjaccy.

Sjukt bra! Mer!

Jätte bra!!! (men man får väl typ bara ha katt, padda eller uggla...?) äsch, det är ju faktiskt din FF...

Suuuuuperbra!♥

Tack så hemskt mycket! tänkte bara varna er att nästa kapitel kommer att bli ganska annorlunda..

okej, stod inte i boken och har inte memoriserat filmerna, Jaja som jag sa det är faktiskt din FF

Som sagt, så är det här kapitlet ganska "random"

Kapitel 3

Tåget hade alltid James velat se, ångande, rött och väldigt magnifikt. Remus höll om hans högra axel, på vänstra satt Tjaccy och såg med sina svarta ögon på tåget med en lika fascinerad blick som James.
”Ha det bra nu”, sade Remus och kramade snabbt om James men pojken rynkade pannan åt gudfaderns grubblande uttryck i ansiktet.

”Varför ser du så olycklig ut?”frågade James genast och ryckte till då det första tjutet kom från tåget, vilket tydde på att det snart skulle avgå.
”Det är inget”, svarade Remus och knuffade upp James på tåget med kofferten efter sig som han ärvt av sin pappa Sirius.
”Vi ses!”var allting som James hann säga innan tåget gav ifrån sig nästa tjut och dörren gick igen framför näsan på honom. Tåget ryckte till innan den lämnade stationen, James stod och tittade efter Remus ända tills de svängt vid den första kröken, då hade plattformen försvunnit. James log för sig själv, han var på väg till Hogwarts!
James svängde sig om och började tränga sig i korridoren på jakt efter Chris som hade sparat en kupé åt dem, eller det hoppades James i alla fall. Annars så skulle han vara tvungen att sitta i korridoren hela vägen, nej då, han var inte direkt blyg så egentligen så skulle han tycka att det vore mer kul att störa någon femteklassare. Men den turen hade han inte då han hittade Chris i en ledig kupé.

”Där är du!”utbrast Chris. ”Jag hann redan bli orolig att du ändå farit till den där skolan för intelligenta barn.” Chris flinade då han sade det och James bara himlade tydligt med ögonen innan han slog sig ner på bänken efter att de knuffat upp hans koffert på hyllan. Tjaccy hade redan vid det laget klättrat upp på hyllan och somnat.
”Då var vi på väg”, sade James och tittade ut genom fönstret där landskapet seglade förbi med hård fart. ”Jag undrar hur det kommer att vara.”
”Jag också”, svarade Chris och log snett. ”Tänk om de gjort ett misstag?”
”Nej då, Dumbledore är ju rektor!”utbrast James menande och såg lugnande på Chris som nickade och lutade sig bakåt.
”Kan du inte visa det där igen?”frågade han bedjande och James låtsades se oförstående ut. ”Sluta nu, du vet vad jag menar!”

James suckade och ställde sig upp, men det var för litet utrymme i kupén för att han skulle kunna göra det som Chris ville därinne så han öppnade dörren till korridoren och kikade ut. Flera elever hängde därute, men inte precis utanför deras kupé.
”Ska du göra det här?”frågade Chris menande och kikade blygt ut från kupén. James ryckte på axlarna och tittade på de äldre eleverna som inte lagt märke till honom.
”Ville du se det eller inte?”frågade James roat och lutade sig mot väggen mitt emot deras kupédörr.
”Ja, klart jag vill!”utbrast Chris och suckade. ”Gör det bara.”
James flinade överlägset och ställde sig sedan mot nosen av tåget, han tog ett djupt andetag och gjorde sig koncentrerad innan han smidigt tog satts och hoppade bakåt volt så att han tog i sig själv med händerna och hade fötterna uppåt, därifrån gjorde han en snabb rörelse, hoppade volt igen och landade framläges på händerna igen. Sedan tryckte han ifrån golvet med händerna, gjorde en skruv och landade smidigt på fötterna.
”Jag förstår fortfarande inte hur du klarar av det där!”utbrast Chris imponerat och James rättade till sina kläder.
”Du vet att jag breakdansat sedan jag var tre!”utbrast James som om det inte vore något då en kille som såg ut att vara sexton kom fram med ett gäng efter sig, alla stirrade på honom.

”Vart har du lärt dig det där?”frågade killen intresserat och lade huvudet på sned.
”Filmer”, svarade James entusiastiskt och lade armarna i kors, ”mugglarna är inte så dumma som de ser ut.”
”Är du mugglare?”frågade killen med ett snett leende och James skakade på huvudet.
”Jag är halvblod”, svarade han och höjde ögonbrynen.
”Kan du något mer?”frågade en tjej som stod bakom killen. ”Jag heter Jasmine förresten, det här är Jack.” hon gjorde en gest mot killen framför sig som just talat med James.
”James”, svarade Jamie och log snett medan Chris gav honom en menande blick att de inte borde tala med de äldre eleverna.
”Nå, kan du något mer?”frågade Jack och drog handen genom sitt bruna hår. James nickade, backade ifrån dem och gjorde springsteg på väggen bredvid sig och gjorde sedan snabbt en volt så att han landade precis framför killen som förvånat hoppade tillbaka.
”Tufft”, flinade killen och gjorde en gest mot bakre delen av tåget, ”en av mina kompisar kan samma steg, har du lust att tävla mot honom?”

Chris skakade vilt på huvudet med James ignorerade honom.
”Visst”, svarade James överlägset och följde efter de äldre eleverna mot den bakre delen av tåget.

Bra!