varför Harry potter?

FÖR ATT DET ÄR AWESOME :3

Jag gillar mest böckerna för att dom är är välskrivna och ibland kan man inte sluta läsa dom.

Jag gillar allt som har med HP att göra för att det är så HP aktit .

När jag kom i kontakt med De vises sten första gången var det först och främst energin kring layouten, framsidan, baksidan, färgerna, stjärnorna på sidorna och den klassiskt svarta sidan vid avslutat/nytt kapitel som fick mig att känna att det är en bok över det vanliga än böcker som jag fått via bokklubbar.

När jag väl läste boken var det som att sugas in i en helt ny värld - och det gjorde ont att känna sig tvungen att "pausa filmen" när boken lades ifrån sig för mat, träning osv. Handlingen var inte bara intressant på grund av det magiska och drömmen om att få finna en plats där man känner sig hemma utan också för dess rikedom. Alla sidokaraktärer som faktiskt får sig en personlighet som vi kan ta tag i. Miljön som får sig en vacker och ärlig beskrivning. Händelser som är logiska och händelser som triggar intresset gång på gång. Det är inte bara materia i omgivningen utan FINNS MED i handlingen.

Det var egentligen det första intrycket och det som fick mig att bli besatt på nolltid! Det tillsammans med tanken om att sex böcker kvarstår innan äventyret är över. Att Harry Potter skulle bli något så mycket mer och större i mitt liv fanns inte ens i tankeverksamheten på den tiden. Att de sanna vännerna i livet skulle komma via Harry Potter. Att mitt liv skulle få sådan energi, inspiration och hjälp från människorna i samma fandom. OH, den svenska fandomen. Det är så himla fint med Harry Potter och fandomen, inte bara i Sverige utan runt hela världen! Vi hjälper varandra, delar samma intresse och finns för varandra! Jag kom egentligen in i det hela genom Hogwarts.nu och efter det rullade det på med Harry Potter-träffar, wrockspelningar, konvent, fefo, biopremiärer, bok-köer, sista galapremiären i London, medverkan vid utdelningen av HC Andersens litteraturpris till JK Rowling 2010, sömnbrist pga läsning, intresset att samla på HP-grejer... ALLT, HELHETEN får mig att gilla Harry Potter som blivit så himla mycket mer än en historia uppdelad i sju böcker. Det är vår uppväxt. Karaktärerna har blivit våra syskon, kompisar, farbröder, föräldrar, våra själsfränder.

Majoriteten som var på Galapremiären av DH part 2 i London i somras eller såg den live på nätet insåg hur mäktigt, stort, vackert det egentligen är och har varit. The Harry Potter Generation är stor, stark och lever genom tre, fyra generationer redan nu! När jag insåg att det skulle bli några avslutande tal. Att Dan, Rupert och Emma skulle avrunda sina "första jobb i arbetslivet" tillsammans med så himla många andra skådisar... att JK Rowling skulle få stå där och få nå ut med sin tacksamhet till alla... att vi skulle få ta del av deras vackra, hjärtskärande och fina ord om arbetet, om varandra, om fansen... att jag skulle ha möjligheten att få uppleva det på plats i London, på Trafalgar Square men ett tusental foton i kameran och med en Ribble-dagbok signerad av självaste JK Rowling. Tårarna rann.

SÅNT får mig att älska Harry Potter. Helheten. Alla som arbetat och hållit kvar i fandomen, i produktionen av filmerna, alla som träffat vänner för livet, blivit inspirerade i sitt skrivande-talande-uppmuntrande-engagemang i alla dess olika ämnen och vis.

(Och nu blev det förbannat långt. Kanske skulle jag istället ha skrivit: Jag älskar Harry Potter för att Alexandre Desplats musik i sista filmerna är amaziiiiing! - vilken den också är, men det utelämnar så himla mycket mer! ).

jag var 8 när jag fick första boken, ett år senare kom filmen ut och då började jag läsa den... så jag antar att filmen och skådisarna fick mig att börja läsa ^^

Jag fastnade för hp när jag var sju och allt är liksom bäst med det!

Min mamma läste De vises sten för mig när jag var ca 7-8 år. Hon han läsa två kapitel innan jag kom fram till att Harry Potter var sjukt läskigt, jag sa även att jag aldrig skulle läsa böckerna igen.
3 år senare hade jag inget att läsa så jag tänkte varför inte? Jag började läsa De vises sten i skolan och kunde inte lägga den ifrån mig. Efter någon dryg månad hade jag läst alla böckerna.

Under den tiden reflekterade jag inte så mycket över vad som gjorde serien så fantastisk. Jag bara läste. Vid den här tidpunkten älskade jag Harry Potter-böckerna men jag var långt ifrån den fandom som jag befinner mig i idag. Efter att ha läst böckerna om och om igen har jag börjat fundera mer på vad som gör dem bra. Jag har kommit fram till att det som jag älskar mest är hur allt vävs ihop så vackert i sista boken. I de första böckerna finns det så många frågor, som man glömmer bort, men sedan i de sista böckerna regnar svaren ner. Jag älskar hur alltid blir självklart men det finns samtidigt plats för egna spekulationer.

Sedan så tror jag att jag vid olika tillfällen har känt igen mig i olika karaktärer, känslor, egenskaper mm. och det har gett mig trygghet att kunna kliva in i den magiska världen där det finns någon som förstår. Någon som kan ha liknande problem som jag.

Och till sist är det närvaron och känslan av verklighet som J.K Rowling har skapat. Ju mer jag tänker på Joanne som författare ju mer storslagen tycker jag att hon är. Böckerna handlar om magi. Magi. Det är något som är onaturligt och egentligen inte borde finnas. Men Joanne har byggt upp en felfri fasad mellan mugglarvärlden och trollkarlsvärlden och jag kan bara förundras över hur genialisk hon faktiskt är. Kampen mellan ont och gott, något som är typiskt för all fantasy och all vänskap och kärlek är fler faktorer som bidrar till historiens trovärdighet.

Det finns säkert fler saker men de ska jag inte babbla ut nu... Harry Potter är sjukt stort det finns ett djupt budskap och den här fandomen är så mycket större än bara några böcker och filmer.

Allting!

Allt Typ. Asså man kan inte säga så då måste jag tänka ut vad som är bäst så typ ALLT!

Håller med!