Safe And Sound [Hunger Games][SV]

Bra

ASM!!

AJGHKSBMA jätte bra! Bevakar direkt!

GUD VA BRA!!

Wow, du är sjukt bra på att skriva!

Otroligt så fantastiskt bra du skriver!
*bevakar! bevakar! bevakar!*

Bara för att ni är världens bästa så lägger jag upp ett nytt pyttelitet kapitel! TACK ALLA NI ÄGER!
-----------------------
Kapitel 2: The war outside our door keeps raging on
Det går en våg av ren, brutal rädsla genom hela min kropp. 
Min hjärna arbetar febrilt, men jag kan inte röra mig. Jag står som fastfrusen i den stenbeläggda marken. 
Som i trans ser jag hur folkklungan skingras för att släppa fram mig. Allas blickar vilar på mig. 
Jag tar det första steget och känner hur fredsväktare i vita uniformer sluter sig upp bakom mig. Ett steg till. Och ett till.  
Jag ser mig själv i närbild på den stora tvskärmen. Jag är kritvit i ansiktet och blusen har åkt ur kjolen igen. Nervöst stoppar jag in den.  
Jag tar dem sista stegen fram till scenen och kliver upp bredvid Effie. Hon kramar om mig och jag står stel som en pinne i hennes omfamning. 
Jag stirrar tomt ut över folkhavet framför mig. 
"Låt mig presentera Primrose Everdeen, vår kvinnliga deltagare i dem 74 årliga Hungerspelen! Ge henne en varm applåd!" Effies gälla röst skär in i mina öron. Jag stirrar tomt ut över folkhavet framför mig. Ingen applåderar. 
Och plötsligt hör jag ett skrik av vansinne. Det är Katniss.
"PRIM! PRIM! JAG ÄR FRIVILLIG!"
Effie Trinket ser ut som om hon inte riktigt vet hur hon ska hantera den här situationen.
"Jag är ledsen, men det är för sent nu!" Säger hon till slut. "Vi har vår deltagare, och nu är det dags för männen!" 
Katniss ser panikslagen ut, som ett vilt djur. Jag ser hur hon försöker slå sig fram till scenen, men fredsväktare pressar tillbaka henne. Hon spottar en av dem i ansiktet och han slår henne med sin batong. Det enda jag ser är att hon blöder på kinden. 
Som förlamad står jag och ser på tumultet. Jag kan inte göra någonting.
Till slut lyckas dem övermanna henne och hon ställer sig på sin plats igen. 
Och jag blir livrädd av att se henne. Hon ser inte ut som min syster. Hon är iskall och stirrar på någon punkt långt borta. Sedan trycker hon tre fingrar mot munnen och sträcker upp handen i luften. Några sekunder senare upprepar hela distrikt 12 hennes gest. Det är då som tårar börjar rinna nerför mina kinder.

Gah! ♥
Du äger på att skriva :3

Ny läsare! Bra skrivet, och btw: känn dig bevakad.

Jättrbra!