Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

2. Xenia.
”Gå först du” Mumlar Theresa och nickar mot pelaren mellan perrongerna 9 och 10.
”Nej, gå du” Svarar Xenia och utan ett ord tar Theresa sats och försvinner med sin vagn genom spärrväggen.
Theresas mor Hannah Abbott följer diskret efter henne. Xenia står kvar bland alla mugglare med sin far, Neville Longbottom. Hennes ljusa hår formas till vackra vågor och det räcker henne enda ner till midjan, hennes stora gröna ögon tittar drömmande runt bland alla stressade mugglare.
”Ska vi gå in, vi också?” Frågar Neville och ger Xenia en uppmanande knuff och de kliver in på perrong 9 ¾ där det är ännu fler människor än på mugglar-perrongen de just lämnat.
Xenia tittar sig förundrat omkring, även fast det här är hennes femte gång hon ska åka med Hogwartsexpressen till Hogwarts Skola För Häxkoster Och Trolldom är det alltid fascinerande att se det stora ångloket med dess vagnar och alla föräldrar och elever. Xenia ser Theresa försvinna in i en vagn och Hannah som ensamt står kvar och ser efter sin dotter. Neville går fram och läger en hand på Hannahs axlar. Xenia ansluter sig till dem.
”Men pappa, brukar du alltid kontrollera att alla elever är med på tåget? För jag kan inte minnas att någon lärare brukar åka med Hogwartsexpressen till Hogwarts” Frågar Xenia och kollar upp på Neville som ler mot sin dotter.
”Det är första gången i år, Minerva tyckte det vore bra om en lärare åkte med och kollade så att ingen missat tåget, om någon gjort det så skulle man veta vilka” förklarar Neville och höjer blicken en aning och fokuserar den på en punkt ovanför Xenias huvud, ”din mor, Xenia” mumlar han och ser på kvinnan bakom med tom blick. När Luna Lovegood möter hans blick vänder han bort ansiktet och kollar ner på sina fötter.
”Okej, vi ses på tåget, pappa!” Säger Xenia och springer fram till Luna som står tillsammans med en lång mörkhårig man och två små pojkar.
”Hej mamma, Rolf, Lysander och Lorcan.” Säger Xenia glatt och sneglar mot Neville och Hannah som plötsligt ser ut att vara inne i en djup diskussion, Luna ger den också en snabb blick.
”Hon är vacker, Hannah Abbott. Jag minns henne från när jag gick i skolan. Jag hoppas han är lycklig.” Säger Luna med blicken fäst på Hannah och Neville, hon ler smått. Xenia som inte vet vad hon ska svara vänder istället uppmärksamheten på två blonda pojkar, närmare bestämt hennes två halvbröder Lysander och Lorcan.
”Jag hoppas ni ska trivas på Hogwarts.” Säger Xenia och ler så stort att hon visar sina inte helt perfekta tänder.
”Xenia, kan du inte följa med Lysander och Lorcan in på tåget, och hitta några lediga platser åt dem, nu när du är prefekt och allt” Säger Luna som slitit blicken från Neville och Hannah. Hon ger Xenia ett vänligt leende, och kramar om henne. Xenia ger Rolf en svag nickning och ser ner på sina bröder.
”Javisst, följ med mig!” Säger Xenia och eskorterar sina halvbröder in i tåget. På översta trappsteget vänder hon sig om och vinkar åt Luna och Rolf som står med armarna om varandra. Sedan ser hon hur Neville tränger sig fram i folkmassan och hoppar upp på tåget han också.
”Lycka till som prefekt, Xenia, jag är så stolt över dig.” Säger Neville och skyndar sig bort genom tågets korridor för att börja med sin uppgift, att kontrollera vilka elever som finns på tåget.
Xenia hjälper pojkarna med deras koffertar, hon hittar direkt två lediga platser och skjuter upp koffertarna på hyllan ovanför dem.
”Jag finns i prefektvagnen om ni vill eller undrar något, annars ska professor Longbottom befinna sig någonstans på tåget” Säger Xenia till sina bröder som ser helt fascinerade ut, kanske är det bara gener eller så är dem uppriktigt fascinerade över att sitta på tåget som sakta började rulla bort från perrongen.

Xenia går bort mot prefekternas kupé som ligger längst fram i tåget, hon slätar till sin mörkblå klänning och rättar till det röda diademet i håret och går in. Det första hon ser är ett par grå ögon som ser rakt på henne, antagligen inte med avsikt för ögonen ser genast bort.
”Är du också prefekt Scorpius?” Frågar Xenia, han kollar upp på henne igen och mumlar till svar. Hon ångar genast sitt utrop, han vet väl inte vem hon är, hon är väl för honom bara en obetydlig Ravenclaw-elev. Efter Xenia kommer ett gäng äldre prefekter in.
”Hej!” Säger en rund tjej med ett brett leende, ”Jag heter Cornelia Buttskey, försteprefekt och tillhör elevhemmet Hufflepuff. Och du?”
”Jag heter Xenia, Xenia Lovegood. Elevhem: Ravenclaw.” Svarar Xenia och kikar diskret mot Scorpius för att se om han uppfattat hennes namn, men han sitter med huvudet tätt emot Theresas och skrattar. En stöt av hat mot sin låtsas-syster skjuter som en pil genom henne.
”Trevligt att träffas Xenia!” Säger Cornelia glatt och tittar sedan runt på resten av prefekterna som sitter i vagnen. ”Okej, om alla vill lyssna på mig! Jag tänkte nämligen avslöja vad jag har planerat hela sommaren lite senare, först ska vi bara välkomna dem nya prefekterna. Från Gryffindor har vi Melanie Fudge och Caspian Maddox, från Hufflepuff; Grunilla Lincoln och Emmet Sion. Sedan har vi Xenia Lovegood och Troy Gordon från Ravenclaw, och sist men inte minst Scorpius Malfoy och Theresa Grey från Slytherin. Hoppas ni ska trivas som prefekter!” Cornelia ler onödigt stort. ”Så nu vidare till årets planer mina vänner. Jag har som sagt planerat något hela sommaren, och vi kan kalla det för ett slags Quidditch- mästerskap, där vi bjuder in lag från några engelsktalande länder i världen hit till Hogwarts. Vi kommer alltså få lov att slå ihop dem bästa spelarna från alla våra elevhem till det bästa laget någonsin på Hogwarts! Eftersom vi behöver ett snyggt lagnamn har jag lekt lite med våra elevhemsnamn och jag har kommit fram till att det borde heta Slyfflegraw Dragons. Ni får gärna komma med åsikter.” Säger Cornelia och tar en klunk vatten ur sin vattenflaska efter sin långa epilog.
”Vi kanske borde heta Big Butt Racers istället.” Viskar Scorpius till Theresa men Xenia hör ändå vartenda ord. Hon betraktar Scorpius läppar som formar orden och som sedan dras upp i ett hånleende. Sedan hör hon Theresa frusta till av skratt.
”Okej allihopa, följande skolor har bjudits in.” Säger Cornelia och gräver i grå tygpåse vid sin sida och tar upp ett pergament. ”Salem institut för häxor och trollkarlar, Amerika. Winnipegs magiska skola för häxor, Kanada. Dreamstore magiska läroverk, Australien och Windsoray skola för läran om magin, Nya Zeeland. Detta är skolorna som vi har fått svar ifrån, alltså dem som har tackat ja för att komma till oss den 20 oktober. Är det inte spännande? Jag har skickat ugglor till rektor McGonagall hela sommaren, och hon samtyckte med mig. Vi ska ha ett Quidditchmästerskap” Avslutar Cornelia och kollar upprymt på resten av prefekterna som nästan alla frånvarande tittar ut genom fönstret.
”Underbart, då kan jag vara lagkapten.” Säger den mörkhåriga eleven som sitter bredvid Theresa, han ger Cornelia ett snett leende och blinkar med ena ögat. Några killar ger honom uppmuntrande kommentarer, andra dunkar honom i ryggen och skrattar. Xenia ser skeptiskt på honom och vänder sig sedan mot Cornelia som harklar sig.
”S-självklart, James.” Säger Cornelia och stammar, röda prickar sprider sig över hennes ansikte. ”Ingen skulle passa bättre än du.”

Plötsligt öppnas kupé-dörren och Neville kikar in med en bunt papper i handen och ett svagt leende på läpparna.
”Ursäkta mig lite, jag ska bara se så att även alla prefekter är på plats på tåget. Saknar ni någon?” Frågar Neville och vänder sig mot Cornelia som trots allt är försteprefekt.
”Nej Professor Longbottom, alla prefekter från årskurs fem till sju är närvarande.” Svarar Cornelia och ger Neville ett strålande leende, som han besvarar lite svagt. Tåget bromsar in och stannar med ett litet ryck.
”Då var vi framme.” Konstaterar Neville och ger plats för prefekterna som pressar sig ut i gången. Den självsäkra killen som visade sig heta James tar täten och är först ut på perrongen, Xenia ser misstroget på honom med höjda ögonbryn och skakar på huvudet. När Xenia går förbi Neville som står och håller upp prefekt-kupéns dörr lägger han en hand på hennes axel och hon stannar vid hans sida.
”Xenia, jag… måste bara säga, innan jag intar rollen som din lärare att jag… jag har inte lagt märke till det fören du stod på perrongen bredvid… bredvid din mamma att du är så… så otroligt lik henne.” Säger Neville med långa pauser och med fuktiga ögon, han släpper kupédörren som sakta går igen. Gången är nu nästan tömd på elever, bara några enstaka eftersläntrare skuttar ut på perrongen med ett litet tjut, förmodligen förstaårselever. Xenia kramar om sin far med ett brett leende på läpparna.
”Jag tar det som en komplimang.” Säger hon och skrattar, sedan tar hon sin koffert och går ner på perrongen och andas in den friska kvällsluften.
”Xenia!” Ropar en röst bakom Xenia, hon vänder sig om och ser ett välbekant, smalt och fräknigt ansikte se på henne. Det var Troy Gordon, hennes prefekt-partner. Killen är lång och går med stora steg mot Xenia.
”Vi fick aldrig tillfälle att prata på tåget, men vad kul att det var vi två som blev prefekter! Eller hur?” Säger Troy uppmuntrande och kliver över en koffert som blockerat hans väg.
”Jätteroligt!” Ljuger Xenia och nickar snabbt, hon hade aldrig trivts i Troys sällskap, och undvek honom så gott hon kunde. Troy hade dock en tendens att befinna sig runt Xenia hela tiden, och dök alltid upp när hon minst anande eller önskade.
”Du skickade aldrig någon uggla på lovet, men jag antar att du varit upptagen bara.” Säger Troy och skrattar gällt. ”Ska vi ta den där vagnen?” Frågar han och pekar på en vackert snidad hästvagn, utan häst. Han lägger en hand på Xenias rygg och hon har inget annat val än att kliva upp i vagnen tillsammans med Troy. Xenia sätter sig tillrätta på de mjuka sätena och Troy sätter sig närmre henne en nödvändigt och placeras sin arm på Xenias ryggstöd.
”Dina bröder börjar i år va? Jag såg att du hjälpte dem på tåget.” Säger Troy samtidigt som vagnen börjar rulla iväg på den lilla skogsvägen.
Självkart såg han det, tänker Xenia irriterat.”Ja, Lysander och Lorcan. De är mina halvbröder egentligen, samma mamma men inte samma pappa.” Svarar Xenia frånvarade ser förbryllat på vagnen som går utan att dras av något.
”Testraler, du kan bara se dem om du sett döden.” Viskar Troy som förmodligen sett Xenias chockerande uppsyn. ”Jag kan inte se dem, men min mamma kan.”
Xenia nickar bara och försöker ignorera att Troy sitter tryckt mot henne, hon fokuserar på de vackra träden i skogen intill.
”Så, vad har du gjort på lovet, Xenia?” Frågar Troy och det blir svårt att ignorera hans närvaro.
”Jag, pappa och Han…Jag menar, jag och pappa åkte till Danmark.” Säger Xenia kortfattat och får en hostattack för att undvika ännu en fråga. Det fungerade inte.
”Vad roligt! Jag var i Danmark en gång när jag var tre faktiskt.” Säger Troy överlyckligt. Xenia suckar tyst men skrattar vänligt med Troy. Som tur är går resan till Hogwarts relativt snabbt, och snart kan alla elever göra entré i det väldiga slottet. Xenia passar på att smita ifrån Troy för att möta sina två vänner Wilma Deer och Eira Newton som lydigt står och väntar bredvid ingången på henne.

Xenias dagbok.
Kära dagbok, i år tänkte jag börja skriva dagbok, för jag läste i en av morfars tidningar som hette ”hört och sett” att det var ett jättebra sätt att rensa bort irriterande smygspruttar på. Jag vet inte om jag tror att dessa smygspruttar existerar, men jag tyckte det lät som en bra idé ändå. Så vad skriver man i en dagbok? Jag kan börja med att berätta om en kille som heter Scorpius Malfoy, han går i samma årskurs som mig, fast i Slytherin. Jag gillar verkligen honom, och jag vet inte vad jag ska göra för att han ska se att jag existerar. När jag mötte hans blick på tåget idag, blev jag fylld med en sådan glädje att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag skämde i alla fall ut mig inför honom. Pappa har berättat lite om Draco Malfoy, Scorpius pappa, att han var väldigt elak och att han ett tag var följetagare till en trollkarl kallad Voldemort (som Harry Potter lyckades döda under Slaget vid Hogwarts). Pappa har sagt att Harry Potter faktiskt räddade Dracos liv, och att dem inte längre avskyr varandra men han sa att jag skulle hålla mig borta från Scorpius. Det kommer jag nog också, för jag tror att han och hemska Theresa Abbott (känns bättre att nämna hennes efternamn eftersom jag vet att hon hatar det) har något ihop. Dem verkar i alla fall var väldigt bra kompisar. Nu börjar det bli sent och i morgon börjar vi med Trolldrycks-konst med Slytherin, jag borde välja vad jag ska ha på mig. God natt dagboken! /Xenia Alice Lovegood.

---

21 mar, 2012 10:24

21 mar, 2012 21:35

22 mar, 2012 17:24

Här kommer nästa kapitel! Hoppas ni gillar

3. (Theresa)

Nästa dag sken solen och Tess gick tillsammans med sina vänner från sovsalen, Carla Zabini, Danielle Rougez och Jeaninne Goumez, ner till stora salen.
”Vi hörde en korkad Hufflepuff prefekt igår som pratade lite för högt om nåt quidditchspel här på Hogwarts.” Sade Jeannine när de var på väg upp ur fängelsehålorna.
”Ja, vad var det han snackade om? Tess du borde väl veta? Du är ju prefekt.” Fortsatte Danielle. Tess skakade på huvudet. Prefekterna hade ju kommit överrens om at det skulle vara hemligt.
”Snackade han inte bara om de vanliga quidditchtävlingarna då?” Undrade Tess och försökte låta oberörd.
”Nej, det var det definitivt inte. Han sa något om andra skolor och sånt.” Sade Jeaninne och Tess kunde höra hennes överlägsna röst avslöja en gnutta nyfikenhet.
”Det som sägs bland prefekterna får jag inte föra vidare.” Sade Tess.
”Äh, kom igen. Var inte sån nu, vi kommer bevara hemligheten.” Försökte Carla och hennes mörkbruna hår flaxade när hon ivrigt gick bredvid Tess. Tess fnös åt påståendet.
”Ni kan inte bevara hemligheter, ni sprider ut dem fortare än vad lärare sprider ut regler och information.” Sade Tess en aning spydigt. De fyra rundade ett hörn och stora salen blev synlig. Hon fick syn på Scorpius där han satt vid Slytherins bord och Tess satte sig hastigt hos honom. Han satt och läste en rosa lapp med uttråkad min men sken upp när han fick syn på Tess, det gjorde även en pojke med rått-färgat hår bredvid Sorpius, Caspar Thorn.
”God morgon Tess.” Nickade Scorpius och sörplade en klunk av kaffet han höll i handen.
”God morgon”, svarade jag, ”vad är det för kärleksbrev du har fått?” Retades jag och pekade på det rosa papperet.
”Äh, det är Bigbutt som vill ha ett till möte ikväll.” Suckade Scorpius. Tess suckade också och såg ner på papperet. Det var väldigt noggrant gjort med magi som verkade avancerad, krumelurer och snirkligt bokstäver som i glad ton beskrevs vad som skulle tas upp på mötet.
”Ja, att hon ens orkar lägga ner så mycket tid på inbjudan får mig att ana hur pepp hon kommer vara i kväll.” Scorpius skrockade och fortsatte sörpla på sitt kaffe medan Tess tog för sig av frukosten. Klockan nio var det dags för deras första lektion på terminen. Försvar mot svartkonster med Theodore Nott. Det gick rykten på skolan om att hans mamma hade varit en vampyr. Han var faktiskt väldigt vampyrlik när han smög omkring längst bänkarna och såg till att deras uppgifter blev gjorda. När Tess klev in i det dunkla klassrummet på sjätte våningen mindes hon hur hennes mamma, en gång efter Tess första år, hade jämfört Theodore Nott med hennes gamla lärare Severus Snape.
”Åh, har han dragit för gardinerna igen? Utsikten häruppifrån är ju underbar.” Suckade Carla och en strimma ljus från en slarvigt neddragen gardin fick hennes mörka hy att glänsa när hon gick förbi. De satte sig tillrätta och väntade på professorn. Det visade sig att han inte visade någon hänsyn åt att det var deras första dag. De blev grundligt förhörda på nästan allt som de gjort under tidigare år.
”Så, Miss Grey, förklara de fem olika teorierna om grundmagins brister.” Krävde Professor Nott. Tess kände hur hon blev röd i ansiktet och såg hjälplöst på sina klasskompisar.
”Jag kan dem inte professorn.” Mumlade hon till svar. Det var flera månader sedan de tragglat sig igenom dem och Tess antog att ingen i klassen kom ihåg någonting om dem längre. De olika teorierna hade varit sövande tråkigt.
”Kan inte? Inte en enda?” Ville Professorn veta. Tess skakade på huvudet.
”På så vis”, han lät uppretad, ”berätta då sättet som grindylogger attackerar andra ickemagiska varelser med.” Sade Professor Nott. Tess svalde och funderade febrilt. Hade det något att göra med bläck och gift? Eller var det dem som anföll bakifrån och gjorde slut på vattendjurets fenor? Hon kunde inte minnas.
”Um… Grindylogger söver djuren med gift från…”
”Nej nej!” Avbröt Professorn. Tess suckade och sjönk ner längre på stolen.
”Nåväl, jag tror att Miss Grey har lyst tillsäckligt med sin ouppmärksamhet idag och att fela så pass är bara pinsamt.” Flera i Ravenclaw skrattade hånfullt.
”Vi slutar för idag, och som läxa vill jag ha en tre decimeter lång uppsats om grindylogger och hur de tar sig an deras byten. Allt tack vare Miss Greys felande.” Professor Nott log kryptiskt och försvann genom bakdörren bort från klassrummet. Alla elever stönade åt läxan de fått och blängde argt mot Tess. Modfälld följde Tess efter Scorpius och tjejerna som snabbt flockade sig kring honom.
”Vad orättvis han var mot mig.” Suckade Tess.
”Nä, vi fick också en del svåra frågor, vet du.” Svarade Jeaninne.
”Som vadå? Den enda frågan du fick var vilka tre oförlåtliga förbannelser det finns. Inte särskilt svårt.” Muttrade Carla.
”Äh, det är svårt för vissa! Okej? Tycker inte du det Scorpius?” Fortsatte Jeaninne och blinkade mot honom med sina stora, spanska ögon. Han såg blygt på Jeaninne och mumlade något till svar.
”Men Professor Nott har något emot mig” Envisades Tess.
”Äh, ni är lika som bär ju.” Sade Danielle oberört. Tess stelnade till en aning.
”Vad menar du?” Frågade Tess.
”Jo, men ni båda har ju lika hår, lika gångstil, lika ansiktsform… ska jag fortsätta?” Flera utav tjejerna granskade henne uppifrån och ned.
”Jo, men Danielle, du har ju rätt!” utbrast Jeaninne,
”Ni liknar ju varandra.” Även Carla instämde. Tess såg förtvivlat på dem. Dem skämtade väl? Inte var jag lik den där vampyr-avkomman?
”Lite vampyrisk sådär.” Log Danielle. Hon skakade på huvudet.
”Nej, jag är inte alls lik honom.” Sade Tess kaxigt, men inom sig kände hon hur hon började tvivla.
”Kanske du också är vampyr?” skojade Carla,
”Vampyrer är inne nu.”
”Hur kan ”vampyrer” vara inne?” Ville Scorpius veta.
”Åh, vampyriska drag är så snyggt”, suckade Jeaninne, ”titta, Caspar, du har ju också vampyrdrag likt Tess, ni skulle passa bra ihop.” Sade Jeaninne förnöjt. Tess märke att Caspar rodnade och stirrade ner i golvet. Tess kände hur hon blev allt mer irriterad på Jeaninne och hennes överlägsenhet.

Dagbok
Första dagen tillbaka på Hogwarts var… jobbig. Jeaninne blir allt mer bossig och till råga på allt fick vi två läxor också. De sade till och med att jag är lik Professor Nott. Är dom helt korkade? Och sen tyckte dom att jag passar med den där Caspar som flinar så skumt mot mig hela tiden. Nej, den jag passar ihop med är James Potter… Det är vad jag hoppas på i alla fall. Juste, ska träffa honom nu! (eller, alla vi prefekter ska träffas nu) Måste skynda!

”Så jag har varit på möte med rektor McGonagall hela dagen, och uppriktigt sagt verkar hon vara ganska slutkörd. Så vi bestämde att jag ska hålla i hela evenemanget!” Cornelia Bigbutt fullkomligt strålade när hon berättade nyheten. De flesta andra satt lite rastlösa på sina stolar.
”Så jag har skickat ut inbjudningar till alla skolor och om alla tackar ja så kommer vi kunna ta emot dem i mitten på oktober ungefär.” Sade Bigbutt gällt. Resten nickade tafatt.
”Och här kommer den bästa biten! Jag har börjat brevväxla med rektorerna på de övriga skolorna och de anser att eftersom de får ta del av vår magi, så borde vi få ta del av deras. Så därför tar de med vissa lärare som ger chansen till att lära sig nya ämnen!” Corneila log stolt över det hon åstadkommit. Tess såg upp på Cornelia med ny koncentration.
”Men för dem som har GET- och FUTT-år? Det blir ju en himla massa plugg.” Sade Scorpius missnöjt.
”Dessa kurser är ju frivilliga.” Förklarade Bigbutt.
”Men om man är intresserad av de nya kurserna också då? Och sen bli tvungen att plugga alla andra ämnen dubbelt så hårt. Det blir ju orättvist.” Sade Tess
”Jo, visst blir det. Men livet är inte alltid rättvist.” Snäste Bigbutt av. Hon var tydligen inte van vid motstånd. Tess ryckte på axlarna och lutade sig tillbaka på stolen igen.
”Och vad är det för ämnen i de nya kurserna?” Frågade en Ravenclaw.
”Det vet jag inte än.”, log Bigbutt, ”Och slutligen behöver vi ett lagnamn för Hogwarts lag. Vad tycker ni om mitt tidigare förslag?” Det blev knäpptyst i rummet. Någon harklade sig och någonstans knarrade en stol.
”Kan inte hela skolan rösta om olika förslag?” Föreslog James. Tess nickade ivrigt och log mot James, han såg ganska nöjd ut med sig själv.
”Jo visst… jag har tänkt på det men…” Sade Bigbutt.
”Vem röstar på James förslag?” Utbrast Tess och räckte upp handen. Nästan hela rummet följde efter. Förutom sjätteårs-prefekterna från Slytherin och Cornelia som såg tveksamt på alla.
”Jo, men tänk om vi röstar fram något dåligt?” Undrade hon osäkert ut i luften.
”Du menar något som du inte gillar?” Viskade Scorpius och Tess skrattade till.
”Nej, det är en bra idé om alla röstar. Då får ju alla vara med och påverka och namnet blir verkligen ett Hogwarts-namn.” Sade en hög röst som tillhörde en Hufflepuffpojke.
”Jo, men… mitt namn…” Det märktes tydligt att Cornelia inte tyckte om vändningen som konversationen tagit.
”Det är flera här inne som gillar James förslag bättre.” Påpekade Tess och Bigbutt såg surt på henne.
”Ja, okej då. Jag meddelar i stora salen sen att man får rösta när jag berättar om quidditchspelen. Men vi prefekter håller det här hemligt.” Sade hon raskt och hennes goda humör hade dämpats kraftigt, vilket roade Tess och Scorpius.
”Bra, är vi klara då? Jag har quidditchträning.” Sade James.
”Ja, vi är klara.” Avslutade Bigbutt. Det hördes skrapande stolar och alla prefekter gick ut ur rummet.
”Det var underhållande att se hur du käftade emot Bigbutt.” Sade en djup röst bakom Tess. Hon hoppade till och vände sig hastigt om. James vackra ögon mötte hennes.
”Åh, det var inget.” Sade Tess generat.
”Kanske inte, men kul var det. Ingen brukar vanligtvis sätta sig upp mot Bigbutt. Fortsätt så, Theresa. För visst är det så du heter?” Undrade han.
”De flesta kallar mig Tess.” Sade hon och vågade sig på ett leende.
”Okej, Tess. Vi ses.” Sade han och klappade henne glatt på axeln.
”Ja. Vi ses, och lycka till med quidditchträningen.” Sade hon och rodnade. Han vände sig om.
”Så kan du ju inte säga. Vi tränar ju för att mosa ert lag.” Skrattade James.
”Aha, men lycka inte till då.” Sade Tess och flinade.
”Så ska det låta.” Sade James, och så var han försvunnen. Tess stod kvar, chockad. James hade pratat med henne! James Potter tyckte att hon var rolig. Ett brett flin spred sig över hennes ansikte och Tess sade till och med hej till Xenia när hon gick från prefekternas mötesrum tillbaka till Slytherins sällskapsrum.

---

23 mar, 2012 10:16

23 mar, 2012 16:33

jätte bra!

---

24 mar, 2012 14:59

Jättebra

---

The Hunger Games <3

24 mar, 2012 15:06

Ni skriver superbra

---

Alltid Redo. Läs min FF "Den bortglömde marodören"

24 mar, 2012 15:53

Då var det dags för nästa kapitel!

4. XENIA
Xenia vaknar med en härlig känsla i magen, hon vet inte vad det beror på men hon är på ett stålande humör när hon går ner till Stora Salen för att äta frukost. Hon går ner tillsammans med Eira och Wilma, som var på minst lika bra humör, alla tre var så glada att dem sjöng på en sång. Vid frukostbordet slår sig Troy ner framför Xenia, men ingenting kan förstöra hennes humör så hon ler mot honom och säger god morgon. Troy spricker upp i ett överlyckligt leende och hugger raskt in på sin frukost. Efter mycket prat och skratt tvingas dem lämna Stora Salen för att ha lektion med professor Nott, i Förvar mot svartkonster. Tillsammans med Slytherin.

”Jag gillar inte Professor Nott, han skrämmer mig.” Säger Wilma och ryser när dem går in i det mörka klassrummet där alla fönster är täckta med tjocka svart gardiner. ” Hans klassrum skrämmer mig.” Lägger Eira till och slår sig ner vid ett ledigt bord, Xenia och några fler Ravenclaw-elever sätter sig tillsammans med dem.
”Jag har hört att Professor Notts mamma var vampyr.” Hör Xenia några Ravenclaw-flickor säga vid bordet bakom, Xenia vänder sig nyfiket om.
”Vampyr? Vad säger ni!?” Säger Xenia till flickorna som ger varandra menande blickar, men det bryr sig inte Xenia om utan vänder sig om och ser hur Theodore Nott komma in i klass rummet, och mycket riktigt så ligger det någonting mystiskt över honom, och det går en rysning genom klassen. Eira böjer sig fram över bordet för att viska till Xenia.
”Det går ett rykte att Professor Nott ska ha en son, en son som går på Hogwarts just nu.” Viskar Eira upprymt med stora ögon, ” Men det är förstås bara rykten, och det låter ju inte så troligt.”
”Välkomna tillbaka, jag tänkte börja med att se hur mycket ni minns från förra året.” Säger Theodore Nott kallt ”så, Miss Grey, förklara de fem olika teorierna om grundmagins brister.” Han slår sin trollstav i bordet framför Theresa. Xenia ler för sig själv när Theodore säger Theresas påhittade efternamn, hon är och har alltid varit förvånad över att Theresa lyckats förhäxa alla klasslistor på skolan, där hennes namn står som Theresa Grey, istället för det skamliga efternamnet Abbott.
”Vem skulle kunna vara Professor Notts son, om du skulle gissa?” Viskar Eira till Xenia som ser ut över Slytherineleverna som sitter på klassrummets andra sida.
”Han där, Caspar tror jag han heter. Han skulle jag gissa på, dem har samma drag.” Viskar Xenia tillbaka, ”lite som en vampyr.”
När Theodore Nott bekräftar lektionen som slut, efter att ha gett dem alla en tre decimeter lång uppsats om grindylogger och hur de tar sig an deras byten, går ett mummel genom klassrummet innan alla går ut.
”Slytherin-elever är ju dumma i huvudet… Tack vare den där Theresa har vi nu fått årets första läxa.” Klagar Wilma och ger en klunga Slytherin-elever hatiska blickar, ”jag har alltid tyckt Theresa varit skum, och jag förstår inte hur hon kan ha blivit prefekt. Vad är det för efternamn hon har egentligen? Grey? Det låter ju som en mugglare.” Flera elever mumlar instämmande, Xenia gillar väl inte sin låtsas-syster speciellt mycket men hon skulle aldrig förmå sig att prata illa om henne.
”Grey kanske inte är hennes riktiga namn.” Säger Xenia likgiltigt, men hon ångrar sig direkt efter att hon sagt det. Hon hör hennes vänners hetsiga diskussioner bakom sig, och inser att hon sagt lite för mycket.
”Hon kanske egentligen är en mugglare, som heter Svensson i efternamn och har lurat alla att hon…” Hör Xenia Eira säga bakom henne. Xenia avbryter henne.
”Tänk lite Eira, skulle en mugglare hamna i Slytherin? En mugglare skulle aldrig komma in på skolan utan att någon märkte något.” Säger Xenia och himlar med ögonen åt sin vän.
”Det var du som sa det.” Säger Eira oskyldigt.
”Jag skojade ju bara, det är väl klart att hon heter Grey på riktigt? Vad annars?” Suckar Xenia.
Det glada humöret alla hade på morgonen är som bortblåst, resten av dagen är alla smått irriterande och fräser åt varandra.

Klockan kvart över sex på kvällen lämnar Troy och Xenia sällskapsrummet för att gå ner till det klassrum där prefektmötet är. Troy pratar på som vanligt på vägen och Xenia nickar, skrattar och mumlar frånvarande. Troy märker ingenting. Halv sju kliver dem in över tröskeln och ser at alla redan sitter och väntar på dem.
Cornelia berättar om Quidditch-mästerskapet, men Xenia är alldeles för trött för att lyssna, hon sitter djupt försjunken i sina egna tankar och märker till sin förskräckelse att hon lutat sitt tunga huvud mot Troys axel. Eftersom hon sitter väldigt bekvämt och inte har någon kraft att lyfta på huvudet låter hon huvudet ligga kvar, till Troys förtjusning.
”Och vad är det för ämnen i de nya kurserna?” Frågar Troy och Xenia återgår sakta till verkligheten, hon förstår inte alls vad varken Troy eller Cornelia pratar om. Hon hör inte svaret utan sakta känner hon hur ögonlocken blir tunga och hon tvingas stänga dem, sedan känner hon hur hon slungas in i en annan värld, skogar, troll och älvor tar över klassrummets bleka väggar. Hon springer genom skogen, hennes fötter nuddar inte marken men hon tar sig fram i en väldig fart, av någonting osynligt plötsligt börjar det åska och klassrummet kommer tillbaka.
”Du måste ha somnat!” Säger Troy och hjälper Xenia upp. Xenia ser hur alla försvinner ut ur klassrummet och hon ser ursäktande på Cornelia som står vid ett bord och plockar med några papper.
”Förlåt Cornelia, jag måste ha somnat.” Säger Xenia och ger Cornelia ett yrvaket leende.
”Ingen fara, det kan vara utmattande att vara prefekt. Speciellt första dagen.” Säger Cornelia vänligt och Troy följer efter Xenia ut i korridoren.
”Vad söt du är när du sover.” Säger Troy när dem gått en bit genom den tysta korridoren. Xenia känner hur det hettar om kinderna.
”Jag borde inte ha somnat. Det var oansvarigt.” Säger Xenia snabbt och hon ser i ögonvrån hur Troys leende suddas ut och Xenia känner sig skuldmedveten.
”Förlåt, jag menar såklart, tack så mycket, Troy.” Rättar hon sig och dem svarar på gåtan som gör att dem får gå in i Ravenclaws sällskapsrum och skiljs åt i sällskapsrummet då Troy går upp till sin sovsal och Xenia till sin.

Xenias dagbok.
Kära dagbok, jag har gjort så mycket dumt idag. Jag måste lära mig att inte säga vadsomhels vid totalt fel tillfälle. Jag kan förresten inte sluta tänka på Scorpius, han finns överallt och varje gång jag ser honom hugger det till i mig, av glädje, nervösitet eller ledsamhet. Jag gillar honom verkligen och skulle vilja visa för honom att jag finns, jag måste hitta på ett sätt. Nu ska jag sova på saken. /Xenia Alice Lovegood.

---

26 mar, 2012 09:03

26 mar, 2012 15:34