En väns hjälpande hand

Men jag är bra på att skiva om jag slipper göra det på beställning.

^Se det så här då: Du skriver för att du vill det...

Bra skrivet!

Tack

Kap 2
(Roxy)

Hon ser en brun uggla komma emot henne. "Det kan bara vara en som skickat brevet till mig", tänker hon. "Det är Alina."
Hon har på sig ett par svarta gothic byxor md ett svart linne och ett par svarta nit handskar. Hon plockar fram ett pergament och fjäderpenna och bläck. Om hon inte haft Alina skulle hon ha varit död för länge sen.

"Alina,
Jag längtar tills den 1 september och grott det hela sommaren.
Jag har haft det väldigt dåligt hemma. Mamma har varit full den mesta tiden och hon har slagit mig flera gånger. Pappa har varit borta hela sommaren. JAg vet inte vart.
Det tror inte jag heller. din pappa gillar inte mig.
Det vet jag. Så har det nästan alltid varit Alina.
Deprimerande hälsningar Roxy."

Hon läser igenom brevet. Hon stoppar det i ett svart kuvert. Hon knyter ihop brevet på sin uggla.

Hon tittar på båda ugglorna och säger:
"Till Alina. Båda två."

Va bra att du har skrivit!
Då är det väl bara för mig att sätta igång.

Jätte bra!

Ja det är det.


Tack eller nått

VSG! ♥

Nu kanske jag stressar dig lite men det är REDAN klart:

Kap 3
(Alina)

Alina blir alltid fylld med glädje när hon kommer in på perrong 9 ¾. Men hon vet att känslan inte är den samma för Roxy. Hon vänder sig om och ser Roxys ledsna blick. Men hon ser också något som liknar lättnad. Det här skulle trots allt bli Roxys sista år på Hogwarts. Själv vill Alina aldrig lämna Hogwarts. Slottet är hennes andra hem med alla hennes vänner nära och sin trygghet som inte liknade något annat. Tågresan till ära är hon klädd i sin favorittröja. Den är klargul och har trycket ”My Sunshine” tvärs över sig. Ovanpå tröjan har hon en grå jeansjacka. Hon vet att färg inte har någon positiv inverkan på Roxy och de dagar hon vet att de ska träffas försöker hon alltid dämpa ner sina kläder på något sätt. Jackan hade faktiskt varit en födelsedagspresent från Roxy. Det hade varit när hon fyllde sex år och Roxy hade precis kommit in på den deprimerande levnadsstil som nu var hennes vardag. Hon minns det som om det hade varit igår:

Hon tittade runt i rummet. Alla hennes vänner hoppade runt i rummet med partyhattar på sig. Men inte Roxy. Hon satt i ett hörn av rummet och lekte med sitt då långa svarta hår. I ett annat hörn av rummet låg det en stor hög med presenter. Det hade varit uppenbart vilken som hade varit Roxys. Det hade visat sig att det lilla grårandiga paketet innehöll en lika grå, alldeles för stor jeansjacka. Hon hade satt på sig jackan direkt och varit så gott som ointresserad av de andra paketen.

Hon hade inte använt jackan förrän förra året då hon äntligen växt i den.
Hon hälsar hejdå till Roxy och säger att de ses efter prefektmötet. Roxy ser inte så glad ut, men förstås så gör hon nästan aldrig det.
Alina ser framemot att träffa alla sina andra vänner.