Dina ord är väldigt rörande, känner igen mig i mycket även om min situation var lite annorlunda. Harry Potter har hjälpt mig igenom hela mitt liv, i princip.
Spoiler:
Tryck här för att visa!För er som verkligen vill veta, läs det här. För er som inte vill, stick.
Ända sedan jag var liten har pappa haft, låt oss kalla det problem med temperamentet. Det började med att han grep tag i ens arm när han blev riktigt förbannad, men han hade många begravda känslor som han aldrig tog upp med någon, och ju längre tiden gick ju mer aggressiv blev han. Jag lärde mig att lyda de ord han sade, men min syster hade kommit in i trotsåldern och trotsade allt han sade till honom, hon framkallade ännu mer ilska. Ibland kom det slag, både jag och min syster var livrädda för honom. Till slut kom jag in i trotsåldern också, men jag var så försiktig som möjligt. Jag utsattes för två eller tre slag överhuvudtaget som jag minns. Min syster kontaktade socialen, under den tiden gick jag hos kuratorn och lärarna sade på en lektion att det bara var ännu ett möte, men istället för kuratorn stod där två knubbiga tanter som förklarade allt. Jag och min syster togs, vad jag trodde var emot vår vilja, till en tillfällig fosterfamilj där jag bodde i några månader tillsammans med min syster. Där blev vi tightare än vi någonsin varit innan. Jag kände rent hat emot dem, dem bodde på landet och deras gård var extremt smutsig, mannen (tog mig aldrig tid att lära mig deras namn) åt middag ute utan tröja, hans mage var stor, hårig och äcklande. Jag tappade matlusten direkt.Allt jag tog med dit var några kläder och min alldeles egna Dödsrelikerna bok som jag fått av pappa i julklapp.
Under de perioderna av min barndom då jag fortfarande bodde hos pappa började jag att läsa Harry Potter och De Vises sten som jag lånade från min systers bokhylla hos mamma, min syster slutade besöka mamma för länge sedan. Jag läste på och blev allt mer intresserad av Rowlings sätt att skriva. Då jag påbörjade Hemligheternas Kammare hade jag och min syster börjat leka Harry Potter med dem pinnarna man hänger byxor på i galgar som trollstavar, eftersom jag inte kunde så mycket då förklarade hon allt innan vi började. Då jag hade börjar med Fången Från Azkaban var jag den första i huset som såg trailern till Hemligheternas Kammare och ropade upphetsat till min syster att jag hade sett den, först trodde hon mig inte, men sedan satt vi vid samma kanal och väntade på nästa trailer. Jag tror att jag höll på med Den Flammande Bägaren eller Fenixordern då jag såg trailern till den tredje filmen, jag kommer ihåg hur jag och min syster alltid höjde volymen för att höra Hermiones skrik. Då jag läst färdigt Halvblodsprinsen var jag ungefär 13-14 år eller något sånt och femman hade just kommit ut. Det var under det året som socialen tog oss till fosterhemmet.
Jag kom på den idéen att jag kunde flytta till min mamma under en kort period tills allt hade fixat sig hos pappa och sedan flytta tillbaks, men den lögnaktiga häxan sade att det inte funkade så, att jag fick välja att antingen stanna där eller att stanna hos fosterhemmet. Jag valde självklart att stanna där.
Då startade ännu en jobbig period i mitt liv. Under hela sjuan var jag helt tyst, om någon tilltalade mig ignorerade jag dem i tron om att alla var emot mig och försökte att jävlas med mig. Till slut började dem mobba mig för det. Under mitten av sjuan började jag gå till kuratorn där, han trodde bara att det handlade om mobbing, men han fick reda på så mycket mer. Kuratorn tipsade om BUP, men jag antog att dem hade något med socialen att göra och vägrade blankt. Till slut fick dem mig att inse att BUP ville hjälpa mig och började gå dit. Vi pratade inte alls mycket om mina problem, endast om Metallica som också hjälpte mig igenom mina problem. Varannan helg besökte jag pappa, vilket utvecklades till två helger efter varandra per månad, ju mer tid jag spenderade där insåg jag mer och mer hur bra jag hade det hos pappa efter att han tagit itu med sina problem. Och min situation hos mamma blev allt värre och värre, hon verkade tycka att allt jag gjorde var fel, hon berömde mig aldrig för något, om jag gjorde ett misstag en dag och ett till nästa vecka påminde hon mig om det jag gjort för en vecka sedan. Hon manipulerade mig ett tag till att tro att pappa var ondskefull och en lögnare, men efter att ha spenderat mer tid och upprepat de lögner som hon dragit för mig för pappa insåg jag att hon försökte att manipulera mig. Likadant som pappa begravde jag min ilska djupt inom mig, en dag då hon tjatade på mig ännu en gång (då gick jag i nian) så drog hon skit över pappa åter igen, jag hade börjat se upp till honom mer och mer och blev förbannad på henne, då exploderade all den ilskan inom mig som jag begravt i tre år och jag slet mig ur hennes grepp, hon försökte att lugna ner mig med en kram, men jag puttade undan henne. Ett tag efter det, på sommarlovet, spenderade jag en eller två veckor hos pappa, hans nya tjej han hittat och hennes barn, och självklart min syster som flyttat ihop med pappa igen. De två veckorna var de bästa veckorna i mitt liv, och jag nästan darrade den sista dagen på tågstationen för att hindra mig själv från att gråta. Jag jag pappa den hårdaste kramen jag någonsin gett honom och steg på tåget. När jag kom hem var allt ett rent helvete. Jag skulle dit igen om två veckor och hade redan bestämt mig för att stanna den helgen, att stanna permanent. Men helgen innan den sista veckan var jag ute på mitt sommarjobb (att dela ut reklam i två pass) på det ena passet, mitt i stannade jag upp vid en trappuppgång och begravde mitt ansikte i mina händer. Jag kunde inte vänta en hel vecka till. Jag övervägde mitt beslut och avslutade passet, gick hem för att förbereda nästa pass. Alla tidningar stod som tur var i mitt rum och jag gömde viktiga böcker och andra föremål i tidningshögarna. Bland annat Harry Potter boken jag fått av pappa i julklapp.
Mamma hade året innan köpt en ny till mig eftersom den jag fått av pappa var extremt sliten, ska förr eller senare lägga upp en bild, och frågade om jag ville slänga den andra boken. Jag protesterade direkt, jag hade fått boken av pappa och hur söndrig den än blev skulle jag alltid hålla fast vid den.
Jag hade med mig min plånbok i min bakficka och drog vagnen med reklamen till Åhlens där jag köpte en väska. Jag lastade i alla sakerna jag tagit med och gick till parken med vagnen där jag lämnade den till någon hemlös som kanske behövde tidningar eller något liknande. Sedan gick jag till Ystads tågstation, köpte en biljett till Nässjö (pappa och Ann, som hans tjej heter, bodde någonstans utanför) och väntade på Malmötåget. På tåget mötte jag en av de få gamla vänner jag träffat i Ystad, hon frågade vart jag skulle och det är den enda gången jag någonsin har ljugit för en vän. Det kändes skit jobbigt att prata med någon som jag kanske aldrig skulle se igen och låtsas att man inte hade några bekymmer alls. Väl i Malmö sade hon "Vi kanske träffas igen?" "Absolut." sade jag och tvingade fram ett leende.
Några månader tidigare hade min pappa förklarat hur hans barndom hade varit och hur min farfar egentligen hade dött, han förklarade att all den ilska han hade haft mot sin egen far hade begravts inom honom, likt mig. Min farfar hade en sjukdom som kunde göra honom rosenrasande för ingenting om han inte tog sin medecin, och när det började gå överstyr skildes farmor och farfar. Farfar hade inte tagit sin medecin och försökte att strypa farmor, men några skogshuggare räddade hennes liv. Farfar tog kort därefter självmord. Det finns mer att berätta, men det är kortfattat det mesta. Så pappas uppväxt var väldigt lik min på många sätt, jag har sedan länge förlåtit honom för allt han har gjort i sin ilska.
När jag satt och väntade på Nässjö tåget ringde jag pappa och berättade vad som hänt, jag väntade mig det värsta, men han tog emot mig med öppna armar. Mycket av ilskan fanns fortfarande kvar och jag kunde bli arg på grund av ingenting, efter en kort period försvann det helt. Än idag bor jag hos pappa och Ann, jag är lyckligare än någonsin och den ännu mer slitna Harry Potter boken finns fortfarande kvar i min bokhylla. Jag har läst om Harry Potter böckerna minst tre-fyra gånger på varje bok, jag håller på med den femte/sjätte gången nu på De Vises Sten och jag älskar verkligen dessa böckerna.
Mugglarportalen