De döda lär de levande!

Jättejättefint skrivet!♥ Kunde inte skriva det bättre själv! :'-3

Åh! ;__;

Tack alla underbara som förstår känslan i detta. Skönt att kunna dela med sig av sådant här med folk som förstår.

Så underbart skrivet!
Gråter ju här!....

Det gjorde jag med när jag skrev det.

Jag gråter alltid när sirius dör :,(

Det tog hårdast på mig också.... men alla karaktärer har sitt verkligen.

Det som jag hatar är att Sirius aldrig fick chansen att någonsin leva. Han var inlåst i hela sitt liv, även efter Azkaban. Han levde genom andra.

Mina mamma må skratta när jag döper min son till Sirius, men när min son får veta vem jag har döpt honom efter och varför så borde (men nu så är ju barn så himla känsliga) han vara stolt.

♥

jo så känns det här mig!♥

Underbart! Jag saknar Sirius, han var nog en av mina favoritkaraktärer. Om jag får lägga till någon, så här kommer det:

Till minne av Fred Weasley, som bevisade att man ska följa sin dröm och stå upp för det man tycker är rätt. ♥