Allt för popularitet

Otroligt bra skrivet. Väntar på mer.

verkligen jätte bra! skriv gärna mer!!!!!

Jadå. Mer kommer så fort jag får tid. Tack för kommentarerna

skriv mer när du kan!! Den är väldigt bra!!

Fantastiskt bra! Jättebra skrivspråk, toppenintressant handling, och man känner sig verkligen som om man själv var Erica!

Woow, du skriver aawesoome!

Jättebra!

*Bevakar*!

Ursäkta mig för att det tog så lång tid sedan förra kapitlet

Kapitel 1: En vanlig lektion, eller?

Erica gick runt på andra våningen och försökte hålla sig gömd förde andra eleverna då hon rörde sig ner mot fängelsehålorna och lektionen i trolldryckskonst. Lektionen i trolldryckskonst var den enda lektionen som Erica verkligen såg fram emot i veckan eftersom hon visste att Terence skulle dyka upp på den. Det var en av de lektioner som Ericas hufflepuffklass och Terences slytherinklass hade tillsammans. Erica hade aldrig pratat med Terence, men ändå var det som om hon kände honom. Hon hade i alla fall insett att de båda var från olika planeter.

Terences hår var prydligt och ljusbrunt. Han var något längre än Erica och mycket vältränad. Erica gillade också Terences humor efter at hon hade tjuvlyssnat på honom och hans vänner en dag i stora salen. Terence var sökare i Slytherins quidditchlag och mycket duktig, trots att den där nykomlingen Harry Potter hade slagit honom i årets allra första match mot Gryffindor. Erica, däremot, hade aldrig tränat någonting och hade inte för avsikt att börja heller. Hon blev aldrig tjockare utan kunde äta i en evighet utan att något hände med hennes mage. Hon förblev lång och tanig. Ericas humor var lika med noll eftersom hon sällan hade någon att tala och skämta med på samma sätt som Terence hade. Han hade alltid någon vän som lyssnade på honom. Terence var mycket populär, men det var inte alla tjejer som tyckte om honom. Varför kunde inte Erica förstå, men de andra tjejerna verkade se honom mer som en vän än något annat.

Erica var nu nere vid lektionsdörren. Hon ställde sig gömd mot väggen tillsammans med de andra eleverna och väntade på Professor Snape. Efter några minuter kom Terence förbi stället där Erica stod, på väg mot dörren. Ericas hjärta slog ett extra slag då han faktiskt gav henne en kort blick, vilket var mycket ovanligt. Ingen såg henne, men Terence hade just sett att hon stod där. Då Snape öppnade dörren till fängelsehålan de skulle arbeta i, gick därför Erica in i klassrummet med ett leende. Den här dagen skulle kanske bli bra trots allt.

Erica satte sig längst bak, i hopp om att smälta in i väggen. Hon ville inte ens att Snape skulle se henne eftersom han ännu inte (efter sex år) hade lärt sig hennes namn. Sanpe gick in med sitt vanliga, arroganta vis och ställde sig längst fram. Klassen blev omedelbart tyst, som om någon hade dragit ut en kontakt någonstans.

”Eviga elixir är dagens ämne. Anteckna!”
Erica skyndade sig att plocka fram pergament och fjäderpenna. Snape verkade vara på dåligt humör idag och det var nog bäst att inte irritera honom. En elev i raden framför henne vände sig om och såg på henne. Ericas hjärta närapå stannade när hon insåg att det var Terence Higgs.
”Erica, kan jag få låna en fjäderpenna?”

Erica kunde inte svara. Hennes hjärna verkade inte fungera. Istället stirrade hon bara ohämmat på Terence innan hon insåg vad hon gjorde. Då nickade hon bara och gav honom den fjäderpenna hon hade plockat fram åt sig själv. Sedan plockade hon fram en ny som hon kunde använda. Hon hörde ett ”tack” och fick en sista blick av Terence innan Snape började läsa igenom texten de skulle anteckna. Erica log då de gick ut ur lektionssalen. Terence hade märkt henne, Terence hade vetat hennes namn trots att ingen annan verkade göra det. Terence hade gett henne en blick som tydligt sade att han var tacksam för hennes hjälp.

Då Terence hade lämnat tillbaka fjäderpennan med ett leende till Erica var dagen komplett galen och underbar. Erica svävade på moln då hon med snabba steg skyndade sig mot hufflepuffs uppehållsrum, utan att bry sig om att hålla sig gömd för någon. Det här var den bästa dagen hon någonsin hade haft på skolan.

Bra, mer!