De sista minuterna [B]

sorry för den sena delen. hoppas ni orkat vänta.
-------------------------------------------------
Kapitel Ett
Vägen till Enhörningarnas dal

Myrorna står på rad framför dem, sprider sig över en liten area. Deras små svarta kroppar lämnar inga utrymmen för sanden att synas. Det är nästan skrämmande att se den svarta ytan. Om man inte vet vad det var kan man inte se det. Bara en svart fläck.
Ebony står gömd bakom Charles stora och beskyddande kropp. Hon är inte riktigt rädd för myrorna, men inte heller förtjust i dem. Hon vet om att dem har pakter med pandorna och kanske just dessa myror också har det. Kanske ska dem döda Ebony och resten? Det är det som håller Ebony bakom Charles.
Agata står lutad på sin käpp på samma avstånd från myrorna som Ebony och Charles har. Hon stirrar på dem med sina knappt synliga ögon, försöker få dem känna sig obekväma. Tyvärr lyckas hon inte bra med det då myrorna inte lägger märke till henne. Dem lägger inte märke till någon.
Alice försöker lugna Eh som fortfarande gråter. Han är rädd för myror, avskyr dem. Det finns inget värre än myror i Eh's värld. Det vet alla, och vet man inte det... Då kan man inte existera.
"Var ska ni, myror?" Det är Agata som frågar, hon är den enda som ens vågar tala med dem. Myrorna verkar inte vilja svara, dem står bara där i samma position som förut. Men tillslut så är det något som hörs från dem. Ett svar.
"Vi ska passera Enhörningarnas dal för att komma till Havet", svarar dem, eller den, som talar. Charles och Agata utbyter blickar. Dem tar alltså en osäker väg för att komma till Havet, och varför dem ska dit vågar ingen fråga. Men det som man vet om Havet är att dem är säkra och står mest på Mörkrets sida. Sedan finns det ju såklart de havsdjur som står på Ljusets sida, men dem vet man knappt något om.
"Skulle ni kunna ta med oss till Enhörningarnas dal? Vi ska dit", frågar Ebony blygt. Myrorna verkar inte ens diskutera saken innan ett svar kommer.
"Absolut! Följ bara oss." Och så går det till. Myrorna börjar lösa upp sig, bilda ett nytt mönster. Dem formar sig som ett tjockare led med minst tio myror som bredd och längden var många många fler. Och så bär dem av. Myrorna går först och kanske någon meter efter släpar sig Charles och Ebony fram. Efter dem är Agata som går med sakta steg, hänger ändå på trots hennes problem med att gå. Och sist är Alice som tvingar Eh att gå. Han vill inte. Han hatar ju myror! Och att Ebony ens vågar fråga dem om hjälp att hitta? Nej, usch och fy!

Vägen till Enhörningarnas dal visar sig inte vara så lång. Den är bara en kilometer, kanske mindre och tiden det tog att gå dit var en timme, speciellt med Agatas sega fart och Alice som kämpar att få Eh att gå. Synen över Enhörningarnas dal är helt underbar! Den är fylld av glest utsatta träd, fyllda av saftigt gröna och vackert formade blad. Också massvis av blommor som växer på den enorma och gröna ängen. Men dalen hade minskad mycket efter explosionen. Vid utkanten av dalen står få döda delar, gråa träd utan blad och bortbränt gräs. En förfärlig syn.
Charles vänder sig om och kollar på Ebony. Hon ser fortfarande vettskrämd ut med sitt stora fågelbo till hår. Han ler mot henne, stryker henne över det stora fågelboet och skrattar med sin mörka röst. Där, framför dem, ligger Enhörningarnas dal och det var dit dem ville!
"Tack myror, vi står er i tjänst!", säger Agata med en gäll röst. Myrorna tackar för sig och vandrar långsamt vidare, bort i fjärran.
Travis-Eh lugnar ner sig då myrorna är borta ur sikte. Han torkar sina tårar och följer med Alice fram till kanten av dalen. Dem står där på rad. Gamla Agata med sin käpp, gråtande Travis-Eh, tröstande Alice, långa Charles och lilla Ebony. Det som förstör den heroiska blicken över dem är Alice. Hennes huvud rullar sakta av hennes kropp, dunsar ner i sanden och fortsätter att rulla ner i den djupa dalen. Eh skriker ljudligt och pekar efter henne.
"Huvudet!", ropar han högt. Ebony och Charles tumlar ner tillsammans, på jakt efter Alices huvud som säkert skriker efter hjälp. Agata går sakta efter, försöker inte att ramla och tar emot varje steg av sin käpp. Eh springer efter med Alices kropp i sina armar och vrålar som en apa. Dem alla samlas vid dalens kant, ingen ser Alices huvud. Men dem hör ett förskräckligt bröl, eller mer ljud, från de första tätsittande träden. Och fram stiger en.... enhörning.

josefine, shiet vad du skriver bra.
älskar det!

SHIT SÅ BRA. Fan vad du äger ;__; Mer, mer, mer. ♥

Awesooome :3
Du äger c: ♥

ska försöka skriva klart del tre den senaste veckan, kommer förmodligen bli lite konstigt då men... ( :

Gör så 8D

josefine du skrev detta för 234 veckor sedan you LIED
wisteria

ska försöka skriva klart del tre efter 234 veckor, kommer förmodligen bli lite konstigt då men
bevaka gärna!