De vuxnas Utopi

jag tror alldeles säkert att det skulle bli en bra värld om vi visade respekt mot varandra. Jag tycker inte alls att det är fel att man ska få må bra. Jag tror att ni missuppfattat vad jag menar. Eller tja, jag har nog varigt otydlig.

Jag anser verkligen inte att det är fel att ha det bra. Jag tycker tvärtemot att det är jättebra att människor har det bra. Jag tycker bara att folk överdriver med "att ha det bra". Lite får man tåla. Hur ska man annars klara sig senare? Och det är väl då det bildas en ännu större klasskillnad?

Men jag tycker att idealen på vad som är rätt och fel är för hög. Antingen ska det vara si, eller så ska det vara så. Alla gråsoner ska inte få finnas. Det finns ett alldeles för tydligt rätt och fel. Vem är vi att bestämma över varandra egentligen? Vad hände med valmöjligheterna?

Och nej, jag tycker att människan ska kunna stå ur med lite. Jag tycker inte att man ska ha ett perfekt liv. Jag tycker att lite är okej. Men visst, det finns en gräns. Det gör det. Men vem ha rätten att bestämma var den gränsen går?

Jag förstår verkligen att ni inte tycker som jag. Och jag respekterar alls åsikter. Jag vet att jag tycker väldigt olika i många frågor.

Piggelin: Precis så menar jag.

Om vi som exempel tar en skola, då är det väl självklart att man ska ta tag i de små problemen först? Det är ju dem som är början till att nysta upp garnet så att säga. Så det tycker jag inte alls är konstigt, men sen finns det många större problem som man ser förbi, ignorerar. Och det kan vara ett problem i sig.

Ja, jag förstår hur du menar, jag håller bara inte med.

Jag tycker aldrig det är rätt att göra något mot en människa som gör den personen ledsen/rädd/irriterad. (Så länge det inte gäller nödvändiga, oundvikliga saker som att göra slut mm)

I min förra skola (där man går från 0 - 5) så tyckte lärarna att det inte skulle heta snöbollskrig, utan snöbollskastning. Hahah x'D Yeah, sure.

Omg känner mig IQ befriad. Fattar ingenting. Vill typ de vuxna förslava hela världen eller? D:

Hmm. Jag har inte läst igenom allt som sagts nu, utan mest skummat lite, men jag tror såhär: Man måste alltid sträva högt, för att komma så långt som möjligt. Jag tror inte att de på allvar tror att det är realistiskt att världen ska bli perfekt, men man måste väl ändå någonstans bestämma vilket drömscenario man ska sikta mot. Siktar man högt lär man ju åtminstone komma någon vart, än om man helt enkelt skulle acceptera att "såhär är det". Gör man det tror jag istället att ungdomarna mer och mer skulle tänja på gränserna, och saker och ting skulle bli "värre", eller vad man ska säga.

Förstår dock din tanke, här. Håller delvis med, men kanske inte helt.