Cedrics hemlighet [SV]

jätte bra!

Tycker berättelsen var bra. Lite kort men det har du redan sagt.
Stackars Cedric! Undrar hur det ska gå.

Hoppas du tål kritik, för jag har lite synpunkter att komma med.

En del meningar låter märkliga i mina öron.

Denna till exempel:

Han hade fått ett bett av en vampyr, men Cedric var inte en full vampyr, han var bara halv vampyr. Vilket betydde att han kan visa sig i solljus, han kan äta riktig mat och han dödar inte människor.


Du har blandat ihop tempusformerna litegrann tror jag. Så här hade jag skrivit. (se orden med fet stil)

Han hade fått ett bett av en vampyr, men Cedric var inte en full vampyr, han var bara halvvampyr. Vilket betydde att han kundevisa sig i solljus, det gick att äta riktig mat och han behövde inte oroa sig för att döda människor.

sommar lov,
Sätt ihop ordet: Sommarlov

miniröret men blod..

tror du menar med.

I övrigt kommer jag att följa denna story flitigt.

Klart jag tål kritik, det är inget fel med det!

Den här kan bli riktigt bra!

Tänk bara på att när du skriver den inte göra den för lik andra vampyrberättelser.
Du hade förmodligen inte tänkt det, vill bara säga det...

jätte bra hoppas du skriver mer snart

Kapitel 2. Tillbaka på Hogwarts.

Resan till Hogwarts hade gått bra, det var inga beskymmer alls. Cedric hade saknat sina vänner, allihopa, alla från sitt perfekta elevhem Hufflepuff. Cedric minns så väl, när han blev plaserad till Hufflepuff för fyra år sedan. Hans pappa blev så stolt över honom, Cedric hade alltid velat gått i hans far spår, och det kommer han alltid att göra..
Cedric hade just suttit sig till bords i Stora Salen. Sorterings sermonin gick fort, hatten hade också sjungit sin sång om de fyra elevhemmen, som den alltid gör.
När rektor Dumbledore hade välkomnat alla nya och gamla elever så sattes festen igång. Maten lyste upp på borden, elevhems spökena kom fram och flög omkring runt borden, hälsade alla nya elever välkomna.
Cedric kollade sig omkring, efter flickan han längtat efter att få se och träffa. Och där satt hon, med sina mörkblåa ögon och hennes mörka långa hår, lika söt som alltid med det finaste leendet som finns. Jasmine Wilson.
Hon såg att Cedric tittade på henne, hon log varm mot honom. Hon mimade ett hej till honom, han kände sig generad, riktigt generad. Hon var den sötaste flickan i deras årkurs, hon går också i Hufflepuff.

Festen var slut, och det var dags att återvända till elevhemmen, Cedric längtade efter att få sova. En lång resa till Hogwarts hade det varit, och ännu längre kväll att sitta och lyssna på allt prat från varje elevhem. Cedric visste att han skulle somna direkt som han lagt sig i sin säng.
Han drömde så underbart den natten, han drömde om Jasmine.. han drömde om att de snackade med varandra, och att dem berättade att de hade känslor för varandra. Var det så att Cedric verkligen hade känslor för henne, eller är det bara en vanlig dröm?
Men Cedric hade ju alltid tyckt att Jasmine bara var söt, ingenting annat. Dem var bara riktigt bra kompisar, det visste han! Det här var bara en helt vanlig random dröm..
Fast Jasmine var inte den enda drömmen han drömde, han drömde om att alla på skolan visste om hans hemlighet, alla hade börjat frysit ut honom och han var ensamaste på jorden.
Nej, det här var ingen rolig dröm alls, hur stänger man hjärnan från drömmar man inte vill drömma? Cedric tänkte medans han drömde, han var ju för fasiken en begåvad trollkar, han borde kunna få stopp på det här!
Det gick en stund, och Cedric drömde normalt igen.
______

Ganska kort och dåligt kapitel, hade tråkigt och ville skriva..

Bra! Skriv mer. :3

det var inte alls dåligt! det var jätte bra och gulligt

Bra! =D Skriv mera!

superbraaa! längtar efter meer