The cold in our bodies [PRS]

"Vad vill du att jag ska göra. Kan inte göra något om jag inte får uppgifter." Hon började ta lite småsaker och såg lite sorgset på honom.
"Det var så konstigt. Jag skulle köpa saker." Sa hon och skakade på huvvudet.

"Jag sa tidigare att du kan koka potatisen. Gör det är du snäll." Olivia tittade skeptiskt mot Alice. Men mjuknade något när hon återgick till sitt. Hon hade börjat sätta ihop salladen. "Och kolla bröden, de är nog klara nu."
Hon fokuserade på att skära gurkbitarna. "Jaha, vaddå för saker?", frågade hon med blicken kvar på gurkan hon hackade upp.

"Jusste jag glömde. Jag ber om ursäkt Olivia." hon nickade och funderade.
"Tyger, parfym och smycken." Sa hon medan hon drack av det svala vattnet.
Sedan såg hon på henne.
"Den gurkan har ingen smak. Den är blek." Sa hon och lade huvudet på sned.

"Ingen fara, jag lät stressen ta över mig. Dessutom, vi är i fas verkar det som. Edgar har inte varit härinne än. Det bådar alltid gott när han inte synts till! Men snälla säg det inte till honom att jag sa det!", skrattade hon och lyfte ett finger framför munnen.
"Oj, vackra ting." Olivia funderade en minut. "Jag undrar vad han har tänkt göra med det? Jag slår vad om att han har någon som han tänkt uppvakta med sakerna!"
Hon kikade mot gurkan och stannade upp i en rörelse med kniven i handen. "Tja, tyvärr är det den vi har. Med lite dressing och krydda i salladen så ska det nog gå bra."
"Kollar du bröden, förresten?"

"Så det är Edgar den där gamla mannen heter Edgar?" Hon lyssnade och nickade sedan.
"Det är klart jag kan se bröden. Men vad tror du kommer hända?" Sa hon och skrattade sedan.

"Ja. Han och greven verkar så långt bak ihop. Edgar jobbar närmast greven. Han är lite skum och ibland kuslig, tycker jag. Men han gör inte mycket väsen av sig heller." Olivia höjde blicken för att tänka efter. "Det gör han väl både kuslig och okej, antar jag?" Olivia vände sig till arbetsytan igen och norpade färska örter för att hacka ner i salladen med.
"Han har en läskig uppsyn.", tillade hon eftertänksamt medan hon hackade. "Det är lite roligt faktiskt, men det går rykten om att han är ett spöke!" Olivia fnittrade åt tanken. "Vad menar du? Vad kommer hända?"

Hon gick ifrån att äta till att plocka brödet medan hon synade henne.
"Jasså? Hur långt tror du?" Frågade hon och suckade sedan.
"Om Edgar inte är här, vi jobbar hårdare. Köpta gåvor. Något kommer hända." Sa hon och lade ner det sista.
"Det känns lite så på atmosvären med."

"Edgar ser ut att vara typ 100 år gammal- så något sådant?" Olivia såg mot Alice med ett flin på läpparna. Det lät ju otroligt. Men det var inte omöjligt.
Olivia räknade på det Alice hade sagt. "Hmm.. Att de har en trevlig middag ihop?" Olivia pausade. "Vad tror du kommer att hända?", mer nyfiken på vad Alice tänkte.

"Snarare 200 år?" Frågade hon och såg sedan på sina händer.
"Tja jag vet inte? Jag skulle handla vackra saker och jag hade Leo med mig och sedan den andra." Hon rodnade och såg sedan svagt.

"Ser du någon skillnad?" Olivia skrattade och lyfte upp skålen med salladen för att sätta den på serveringsbordet med den andra förberedda maten. "Hur går det med potatisen?", frågade hon och vände sig till Alice igen. "Kanske vi får se det med egna ögon då? Eller så kanske vi får höra om det senare?" Olivia ryckte på axlarna. Hon kastade en blick mot fönsteröppningarna. Det började skymma ute. Det skulle inte dröja länge tills de skulle börja servera maten.