Öppet rollspel för alla!

Saphira

Jag suckar och reser mig sakta upp. Hoppas jag får en bra stylist! Man har ju sett de tidigare årens idioter. Jag vill se vettig ut, i alla fall. Jag går argt mot Tyra och knuffar alla andra ur vägen. En faller rakt in i en vas, och jag skrattar kallt. Jag ställer mig mittemot stylisterna med en sylvass glimt i ögat och granskar dom kritiskt. Alla ser ut som idioter... Jag suckar högt.

Lucy följer med de andra och snart står de alla på rad framför stylisterna som inspekterar dem från topp till tå.
Lucy ler milt, ett enkelt sätt att dölja känslor och få alla och tro vem man är. Lucy visste att hon var mager och att kläderna var slitna. Men hon var ren hon hade badat i bäcken innan och kläderna hade hon tvättat med. Men hon kom från en fattig bakgrund där hon fått jobba sedan barnsben vilket syntes på arbetarhänderna och ärr här och var.
Snart fann en mörkhyad man tycke för henne och valde ut henne. De andra skulle också väljas, det var först till kvarn som gällde och deras ära stod på spel.

Saphira
En ljushårig kvinna kom fram till mig, och tittade på mig med en rynkad panna. Jag la händerna i kors över bröstet och rynkade pannan. Hon var smal och kort, med ljus hy. Hon såg helt enkelt ut som en ishäxa. Bara vårtan fattades. Tillslut gick hon till en annan och jag pustade ut. Ingen verkade kunna uppfylla mina kriterier, för det var nästan ingen som kom och tittade på mig. Såg jag verkligen så hemsk ut?

Emily

Jag står tyst lutad mot väggen och betraktar männen och kvinnorna framför mig. Några kollar roat på min bruna kalufs till hår och mina traskläder. Den som väljer mig kommer att få en riktig utmaning. Men, hon eller han måste lyckas. Mitt utseende kommer att vara min enda chans till sponsorer. Vem skulle annars vilja ha en pojkflicka som kan förvandla sig till djur? En cirkus kanske. En kvinna med mörkrött hår i en knut i nacken och gröna, vänliga ögon kommer fram till mig och drar sin hand genom mitt hår. Hon har ett mörkgrönt linne, mörkblåa jeans och en tatuering föreställande en delfin på övre armen. Hon ser också rätt så muskulös ut.
"Lara." mumlar hon medans hon går ett varv runt mig och jag förstår att det är hennes namn.
"Emily." svarar jag. Lara stannar upp bakom mig.
"Du är en kvinna." påpekar hon frågande och jag nickar. Hon fortsätter att gå några varv runt mig och stannar sedan framför mig.
"Kom!" säger hon och sträcker ut sin hand. Jag följer med henne ut ur rummet och uppför en trappa tills vi kommer till en korridor full av dörrar. Stylingrummen.

Jag ser hur några av stylisterna betraktar deltagarna och går runt dem som rovdjur på jakt efter det perfekta bytet. Jag rycker till när någon lägger en kall hand på min bara axel och snurrar runt mig. Jag finner mig plötsligt stå ansikte mot ansikte med en ung, brunhårig kvinna som ömt ser på mig. "Hej...", får jag till sist fram. Kvinnan ler lätt och nickar lite. "Hejsan. Jag är Susan och jag tror att jag har en perfekt outfit för dig", ler hon och innan jag vet ordet av har hon tagit tag om min handled och drar mig nedför en lång trappa.

Julian ställde sig i ett litet hörn och gömde sig från deras dömande blickar. Stylisterna gick runt i cirklar och inspekterade alla deltagare, det kändes som om de dömde dem. Som om de försökte hitta den finaste och göra den ännu finare. Julian hade aldrig riktigt brytt sig om sitt utseende. Det ända han begärde var att hans hår skulle vara kortklippt, en gång i tiden hade han långt hår men aldrig igen. Håret hade varit som ett draperi som hela tiden åkte ner för fönstret när man inte ville det. Han såg på när folk sakta men säkert blev valda av olika stylister. Stylisterna ledde upp dem för ett par trappor och försvann sedan inom synhåll. En man med ljus rosa långt hår stegade fram mot Julian. Stylisten tittade in i hans gröna gnistrande ögon. Julian tittade tillbaks. Stylistens ögon var gråa, nästan lila. Julian undrade om det var kontaktlinser eller ej, på något sätt såg ögonfärgen så verklig och naturlig ut. Stylisten stegade plötsligt iväg med ett förnämt uttryck och gick till nästan deltagare för att "inspektera". Julian följde hans blick, han bestämde sig för att den där människan skulle han hata. Det var en människa som inte tänkte efter, han bara gick där med stora ståtliga steg som sa "jag är mycket rikare och finare än dig" medan han dömde folks utseende utan att veta vad som fanns på insidan. Plötsligt kände han hur någon snurrade till honom så att han stod vänd mot en ung kvinna. Hon såg ut att vara runt tjugo. Hennes bruna ögon stirrade in i hans och hennes svarta hår svängde när hon vände lite på huvudet.
"Dig snor jag!" sa hon glatt och drog med honom upp för trappan.
"Vad heter du då?" sa hon undrande. Hon öppnade upp en dörr och klev in i stylistrummet.
"Julian Mitchell." svarade han lågt och en aning förvånat.

Saphira

En grönhårig kvinna med gul hy kommer fram till mig och går ett varv runt mig. Det känns som om jag ärr en möbel eller ett djur, något man måste inspektera och kolla kvalitet på. Tillslut suckar hon och vinkar åt mig att följa med henne. Jag går efter henne och tittar på hennes nacke, Där har hon en tatuering som föreställer en man, med skägg och djupa svarta ögon. Han har en pipa i munnen och hans panna är rynkad. I ena handen håller han en stor fisk, i den andra tre svarta rosor. Jag skakar på huvudet och funderar över vad den kan betyda. Vem är mannen? Varför ser han så bekymrad ut? Jag väcks ur mina tankar när vi har kommit till en korridor full med dörrar till olika rum. Jag tror det är styling rummen. Hon drar in mig i ett och pekar på en stol, Jag sätter mig tveksamt där och tittar på henne.
-Jag heter Fleeerus och är din stylist. Vad heter du? Frågar hon med en ganska knarrig röst.
- Jag heter Saphira. Säger jag irriterat.

Austin

Susan är snabb och på gränsen till otålig när hon drar in mig i ett av rummen och trycker ned mig på en stol i mitten av rummet. Rummet är väldigt vitt och väggarna är kala. Den enda ljuskällan är en liten lampa i taket som kastar ett kallt sken över oss. I ena hörnet av rummet står en vagn med olika styling prylar. Susan susar fram till den och plockar upp en sax och andra hårprodukter. Hon vänder sig för att betrakta mig ett tag innan hon kommer fram mot mig igen. Hon går runt mig och börjar spruta i mitt hår. Jag sitter tyst och nervöst och stirrar in i väggen. Jag sitter sådär i några minuter innan Susan bestämmer sig för att hon är färdig. "Då så", börjar Susan. "Av med kläderna!" Jag stelnar till och stirrar på henne med blossande röda kinder.

[Klär vi oss för intervjun nu?]

Emily

Lara leder in mig i ett vitt rum och gör en gest åt stolen som står mitt i rummet. Jag kollar nyfiket omkring mig medans jag går mot rummets mitt. Rummet har inga fönster och väggarna är kala om man inte räknar med fotona som sitter uppkluddade bredvid en stylingbänk. Jag kan inte se vad de föreställer från där jag är, men Lara ser att jag är intresserad av dem. Hon plockar ner ett foto och räcker det till mig. En man och en kvinna med fina kläder stirrar på mig genom fotot. Mannen har rött hår och mustasch och kvinnan ser ut som Lara, fast hon har blont hår och blå ögon.
"Mina föräldrar." förklarar Lara.
Jag tänker precis fråga vad de håller på med, men när jag ser sorgen i Laras ögon förstår jag att de inte finns längre.
"Vem är det?" frågar jag istället och pekar på ett foto av en liten flicka.
"Nyfiken är du." flinar hon. "Det är min dotter, Clarie."
Lara sprutar en kräm i sin handflata och börjar massera in den i min hårbotten. Sen tar hon saxen och klipper bort de risigaste hårtestarna. När hon är klar vänder hon mig mot spegeln. Jag drar med handen genom mitt nya hår och nickar sakta.
"Nice, eller hur?" ler Lara. "Kom! Nu plockar vi fram den perfekta klädstilen för dig."