Katniss första Mugglisgame♥

Jättejättejättebra!
Hur orkar du!? I varje kapitel tror man att det inte kan bli bättre, men ändå lyckas du varje gång överträffa dig själv!...

Mer kapitel!!!!
PLZZZZZZZZ

jag har varit borta sedan 12 typ och har inte kunnat skriva, men nu är jag hemma och kan fortsätta skriva!

Yay!!!!

här kommer slåtter distrikt 7! hoppas det blev bra!


Slåtter distrikt 7
Nikita (Nick) Clavier(Fourma)
– Samantha! Cleopatrice! Jag gick runt och ropade på mina yngre systrar.
– Annabeth, vet du vart dom är? Frågade jag Samanthas och Cleopatrices trillingsyster. Annabeth skakade på huvudet och sa:
– dom är i alla fall INTE vid syrenerna! Jag suckade och gick till syrenhäcken.
– jag ser er! Sa jag och Samantha stack fram huvudet. Cleopatrice hoppade ut från syrenhäcken och skuttade runt med en klase syrener i handen. Samantha sprang bort därifrån och försökte fly, men jag grep tag om hennes handled.
– jag måste fixa mig, och ni måste till Sibylla! Sibylla var våran granne på 20 år, och det var hon som brukade passa mina systrar när jag inte kunde. Jag tog in dom och drog på mig min citrongula och syrenlila klänning med volangkjol. Slåtterceremonierna var dom ända tillfället jag brukade ha klänning på.
– Du är jättevacker! Sa Annabeth.
- Tack, sa jag. men det hjälper inte, tänkte jag. Jag fick inte bli dragen, jag fick inte. i så fall så skulle mina systrar inte klara sig. Och om jag blev dragen så måste jag vinna, jag hade inget val. Jag tog tag i mina systrar och gick till Sibylla med dom. När Sibylla tagit emot dom gick jag vidare till torget. Det fick inte bli jag. Det fick inte bli jag. Det FICK inte bli jag.
Sticket jag fick i fingret kändes knappt alls. Kanske för andra, men inte för mig.
– Välkomna! Sa eskorten, en man med plommonlila hår. – till att börja med så ska vi få se en film direkt från huvudstaden! Den vanliga filmen om hur Panem hade rest sig ur askan spelades upp. Och snart så skulle han börja dra lappar.
- nu är det dags att välja två modiga tonåringar som ska representera distrikt 7 i spelen! Damerna först! Han gick till flickornas kupol och drog upp en lapp. Han vecklade fort upp den och sa:
- Nikita Clavier! Nej, tänkte jag. Inte jag, nej, nej, NEJ! Men det var mig dom menade. Och jag skulle tvingas in i spelen.
Adrian Laice(evee)
Slåtterdag. Nej. Inte redan, jag var inte redo. Men jag var tvungen att gå till torget idag. Jag drog på mig en orange skjorta och ett par svarta byxor innan jag gick till köket. Där satt min mamma Sarah och min syster Abby redan och åt frukost. Abbys Blonda lockar låg perfekt runt ansiktet och hon hade på sig en bladgrön klänning med puffärmar.
– god morgon, sa jag trött och Abby kollade upp.
– God morgon! Sa hon och log. Hur kunde hon le? Det var slåtterdag, och ingen av oss var säker.
– ät nu, sa Sarah och gick iväg. Jag satte mig ner och åt min frukost. Jag kollade upp på Abby och såg att hon fortfarande log.
- Är du inte nervös? Frågade jag och såg med en undrande min på henne.
- jo, svarade hon och leendet bleknade, men det fanns fortfarande kvar en glimt i ögat. En glimt som bara Abby kunde få fram.
- jag är klar, jag får inte i mer, sa jag och sköt talriken ifrån mig. – ska vi gå då? Frågade Abby och reste på sig. Jag nickade och vi gick ut från huset.
Jag stod och väntade på att dom skulle dra pojkarnas lapp. Inte för att jag ville vara med, nej, det här var en säker biljett till döden. Men jag ville att det skulle vara över, så att jag kunde gå hem. Hem till Sarah. Jag mötte Abbys blick och jag såg att hennes ögon var rädda. Inte för sin egen skull, för hon hade faktiskt klarat sig. Nej, det var mig hon var rädd för nu. Hon var rädd eftersom att hon inte ville att jag skulle åka till huvudstaden och vara med i spelen. Men jag skulle inte behöva åka. Det måste ju finnas någon frivillig, eller?
– och nu till männen! sa eskorten. Om jag kom ihåg rätt så hette han Colin Rodd, men jag var inte säker. Han tog tag i en lapp och vecklade upp den också i snabbt tempo.
- Adrian Laice! Ropade han. Nej, tänkte jag. Han måste läst fel. Jag hade nästan inga lappar alls i kupolen. Men det var mig hann menade. Jag suckade och gick ut till mittgången. Jag fångade en sista blick av Abby, och jag såg att hon hade tårar på kinderna. Hon grät en tyst gråt, och jag förstod henne. Jag hade antagligen också gjort samma sak om det hade varit hon. Men nu var det jag.
– skaka hand nu! Sa Colin, eller vad det nu var han hette, och jag tog flickans hand och skakade den. Flickan hade sitt mörkbruna hår i en killstil, och hennes hy var vacker och solkysst. Men det som jag tänkte mest på var hennes ögon. Dom var vackra och chokladbruna, precis som Abbys. Det var exakta kopior av Abbys ögon. Eller om Abbys ögon var kopior av flickans, det visste jag inte, men det spelade ingen roll. Hennes ögon fick mig att känna mig trygg.
- så årets deltagare är: Nikita Clavier och Adrian Laice!

Bravo!!!

Såååååååååååååå braaaaaaaaa, YOU ARE AMAZING!!!!

Superbraaaa!

Just... *fangirlar, dör, återuppstår, fangirlar, dör, återuppstår* <--- Mina känslor
Du skriver så sjukt awesome, så att man typ dör när kapitlet är slut för att man bara vill ha mer♥ ^^ SÅ; FORTSÄTTNING!!!! :'D