Såna här grejer om man berättade skulle alla tro att man var galen

^ THIS.

Jag har tre lufthästar,alltså låtsashästar som består av luft, men för mig är de lika verkliga som vanliga hästar! En gång satt jag på skolbiblioteket en hel eftermiddag bara för att räkna ut hur mycket foder de skulle äta! Berättar man sånt här på min skola kan man räkna ned gnäggningar och kommentarer tills man får sår i öronen....

Ja, samma här!

Jag har aldrig sett en "riktig" typisk skräckfilm i mitt liv alltså aldrig någonsin för jag är så rädd..

Jag pratar väldigt mycket med min spegelbild.
Jag kan stå hur länge som helst framför glaset med blicken låst i mina egna ögon och diskutera ett problem, utveckla en filosofi jag har, prata av mig sådant som är jobbigt, osv..
När jag är arg på mig själv (ganska ofta) är det inte heller ovanligt att jag öser ur mig all min ilska och allt mitt hat till spegelbilden, och förklarar för mig själv (den andra?) hur jävla illa jag tycker om den.
På sistone har jag börjat spendera mer tid med spegeln, försjunken i konversation med reflektionen, oftast om sådana saker jag inte kan prata med någon annan om.
Ibland kan det driva mig till tårar, men på något sätt känns det lite mindre ensamt att gråta med sin reflektion som sällskap, som om det vore en slags påtaglig närvaro, nästan vidrörbar..

Jag är inte självmordsbenägen men ibland när jag står vid tunnelbanan kan jag tänka:
"Tänk om jag bara skulle hoppa ner på spåret, skulle jag hinna upp?"
Detta händer särskilt när det är typ en minut kvar.

This.
Fast jag brukar ha en tendens att inbilla mig saker och ting på det här sättet lite överallt (vilket är jättejobbigt). "Tänk om jag bara skulle sluta skära tomater och skära av mig fingrarna istället... Tänk om jag bara skulle köra in i den där bilen när jag övningskör... Tänk om jag bara skulle ställa mig upp i klassrummet och skrika någonting oförståeligt... Vad skulle konsekvenserna bli för det och det?
Jag hatar att gå runt och tänka såhär. Det är superjobbigt verkligen.

Samma, för mig är det inte jobbigt men jag förstår var du menar

Tänker detta riktigt ofta när man ser såna där läskiga övergivna platser.. Jag tänker alltid för mig själv "Här skulle man lätt kunna gömma ett lik om man begått mord." Detta kanske är en vanlig tanke eller så är jag kanske också en serial-killer-in-the-making.

En rolig sak jag också tänker på är när jag är runt personer jag verkligen stör mig på eller inte klarar av, är att mörda dom med ett objekt i närheten.. Typ "Om jag var tvungen att döda den här personen, vad har jag till hands?" Typ att strypa någon med en cashmere tröja på H&M.

Skönt att få ut sina mordiska tankar :-]