Who I am [SV]

*kommentar*
Jag har ingen jättesuperbra idé..

Jag tänker på lyra i guldkompassen så ta det namnet, just nu är jag för trött för att komma ihåg det men.

Alltså hennes daimon. C:

Tack HP_Maja ♥ Nya kapitlet kommer ut nuuu c:

Intressant namnförslag Trezzan, ska absolut notera det cx ♥

Fortsätt att bomba på med namn (för just nu är djuret namnlöst x) ), men nu kommer kapitlet! Jag hoppas att ni ska gilla det!
Och kom ihåg att inte den mest glamorösa kommentaren behövs. Det gör mig glad med ett enkelt "bra" också. Bara jag får bekräftelse på att någon läst
Jaja, nu ska jag inte babbla mer.
Kraam alla läsare! ♥

Kapitel 13
En utmattande shoppingtur

”Det är ett förvånansvärt simpelt system. Det går 29 bronsfärgade knutingar på en silvrig sikel, och i sin tur sjutton siklar på en av de där guldfärgade galleonerna”, säger Dumbledore då Lyra stolt håller upp en handfull mynt för att visa honom sin rikedom.

Hon ler triumferande då hon tänker på att det inte ens är en bråkdel av alla ägodelar som döljer sig i valvet. Hon måste vara rikare än någon annan i den här staden.

”Nå, Lyra.” Dumbledore stannar för att försiktigt vifta med trollstaven. En liten klocka dyker upp i tomma luften, för att sedan försvinna i ett tunt rökmoln. Han nickar eftertänksamt. ”Klarar du dig själv nu? ”Jag har nämligen ett möte med en god vän prick klockan fem.”

”Ett möte med vem?” Frågar hon snabbt. Vad är så viktigt att han väljer att överge henne?

”Det är ingen du har i din närhet, var så säker.” Han klappar henne roat på axeln. ”Klarar du dig själv? Har du inköpslistan?”

”Jag klarar mig fint”, säger hon och nickar. Hon är för stolt för att säga att hon mest av allt önskar att han ska stötta henne genom att följa med. Lyra vet ingenting om den här världen. Tänk om alla tycker att hon är en idiot?

”Toppen!” Utbrister han och slår nöjt ihop händerna. ”Då letar vi upp varandra när alla många ärenden är uträttade.”

”Okej.” Lyra rotar fram inköpslistan ur byxorna (den är skrynklig efter att ha blivit mosad av dussintals olika mynt) och skummar igenom den ännu en gång. Hon ska precis öppna munnen för att fråga Dumbledore en sista sak när hon, till sin stora fasa, upptäcker att han är borta.

”Okej”, säger Lyra igen, fast tystare den här gången. Hon sväljer. ”Nu gör jag det här.”


Ungefär två timmar senare står hon utanför Madam Malkins med nyinköpta klädnader och annan nödvändig tygbeklädd utrustning nedtryckt i kitteln. Där ligger de tillsammans med en sprillans ny uppsättning av kristallflaskor, en mässingsväg av finaste kvalité och en stjärnkikare som ser mycket längre ut i rymden än genomsnittet.

Stoltast är Lyra över trollstaven. Först virrade hon runt på gatan i ett mönster som skulle varit skrattretande att betrakta för någon på taket.
Fast tillslut hittade hon den lilla butiken som pressades ihop av två andra i slutet av gatan. Den gamla mannen kallade sig själv Ollivander och var en riktigt otäck typ. Han mätte varenda del av henne och mumlade för sig själv ord som hon inte kunde förstå.
Men efter det tog det bara några minuter innan rätt stav hittade sin ägare.

Hon sätter nu sig tillrätta på en ledig bänk och plockar försiktigt upp den svarta och dammiga asken ur den överfulla kitteln. Staven är 16 tum lång, ljusbrun och oböjlig. Dess kärna är av enhörningshår.
För Lyra är det overkligt att en slags pinne kan innehålla något så häftigt.

Hon lägger tillbaka locket om staven och reser sig upp igen. Mer än halva inköpslistan är avbockad, och Lyras pengar är inte på långa vägar slut. Hon älskar redan att vara rik. Det är en slags makt att kunna få vad man vill genom att bara peka och sträcka fram några mynt.

Nästa affär Lyra går in i heter Flourish and Blotts. Det är en bokhandel med så stort utbud av böcker och skrivmaterial att hon blir alldeles yr i huvudet efter bara några sekunder.

”Hogwarts, vännen?” En kvinna med stram knut i nacken ser förväntansfullt på Lyra.

”Ja”, svarar hon. ”Första året.”

”Jag ska plocka ihop ett kit åt dig, vännen, vänta lite.
Du kan se dig omkring så länge.”

Lyra nickar kort då damen försvinner bort bakom några bokhyllor. Hon plockar själv upp en fjäderpenna vid kassan med texten Släpp loss alla besvär, för det här är en fjäderpenna som alla bär!

Hon hinner inte mer än plocka upp det tillhörande bläcket förrän det pinglar till vid dörren. Och innan Lyra vet ordet av det kommer en pojke med sandfärgat hår och lyft haka fram till henne.

”Hej”, säger han och kväver en uttråkad gäspning. Rösten är så dryg att Lyra nästan somnar.

Pojken plockar ut böcker ur en närliggande hylla och betraktar dem kort innan han sätter tillbaka dem. Hon noterar att han lyckas sätta alla på fel plats.

”Hej”, säger hon några sekunder försent.

”Du är ny här, eller hur? Jag har aldrig sett dig förut.” Pojken låtsas koncentrerat att läsa på en av böckerna han dragit ut.

När Lyra inte svarar sätter han tillbaka boken och vänder sig om mot henne. ”Vad heter du? Jag heter Zacharias.”

”Lyra.” Hon snurrar fjäderpennorna hon tänkt att köpa i handen.

”Jag är så trött på mina föräldrar”, säger Zacharias, som om han inte hört henne. ”Speciellt på pappa. Han tror att jag inte fattar någonting. Självklart förstår jag att de kör iväg mig hit för att de handlar födelsedagspresenter.
Jag önskar att jag kunde få den nya kvastkäppen alla pratar om, men mina föräldrar är förmodligen för snåla. Trots att jag sagt att det är det enda jag önskar mig.”

Lyra vet inte vad hon ska svara. Hon hade varit överlycklig om hennes föräldrar varit i butiken intill och handlat presenter inför hennes födelsedag.
Allt som är sjävklart för den här pojken är saker som Lyra bara skulle kunna drömma om. Och han är inte ens tacksam för allt han har.

”Ska du börja på Hogwarts?” Frågar han och gäspar nonchalant.

”Ja.” Lyra nickar stilla. ”Du med?”

”Självklart”, svarar Zacharias drygt. Hon ber en tyst bön för att inte alla elever ska vara lika otrevliga som den här pojken. Då vet hon inte vad hon gör.

De är tysta i några ögonblick. Lyra passar på att plocka åt sig några fint utsmyckade bläckhorn, samt ett pack med bokmärken (för de studerande eleverna som vill ha ordning!) medan Zacharias uttråkat bläddrar i bokhyllan.

”Vilket elevhem vill du hamna i?”

Hon tappar nästan bläckbehållarna på golvet då han börjar talar igen. Butiken är så tyst i övrigt att alla de minsta ljuden sätter sina spår.

Elevhem? Tänker Lyra febrilt. Hon har ingen aning om vad det är för något.

”Jag har inte tänk så mycket på det”, säger hon och försöker att låta stark på rösten. Hon rycker på axlarna, och till hennes förvåning går pojken på det hela.

”Nä, inte jag heller. Men mina föräldrar vill inte att jag ska hamna i Slytherin.” Han fnyser. ”De tror väl att det elevhemmets dåliga rykte ska få mig att bli ond eller nåt. Löjligt om du frågar mig.”

”Jag antar det”, håller Lyra med. Trots att hon inte har en den blekaste aningen om vad han pratar om.

Zacharias ignorerar henne när kvinnan kommer tillbaka. Hon balanserar en hög trave med böcker framför sig. Det är ett mirakel att hon lyckas få ner allt på bänken och stuva ner dem i en kasse.

Lyra ger henne materialet hon plockat på sig medan hon väntade.

”Då ska vi se, sju galleoner och fem siklar, tack.”

Hon ger henne pengarna och tar emot tygpåsen som så vänligt sträcks fram emot henne.

”Fortsatt trevlig dag, unga fröken”, ler expediten.

Lyra nickar lätt och går mot utgången. När hon vänder sig om över axeln ser hon hur pojken ger henne en sista uttråkad blick innan han försvinner bort bakom några bokhyllor.


Flödet av häxor och trollkarlar har tunnats ut avsevärt under de få timmarna Lyra varit i staden. Det är en påminnelse om att det snart är dags att åka hem. Några av de trötta, men shoppingglada familjerna har bytts ut mot vuxna kvinnor och män som redan börjat värma upp inför kvällen genom att tömma sina glas. De sitter på proppfulla uteserveringar och skrattar högt.
”Klar”, konstaterar hon tyst då hon passerar Florean Fortescues glassbar. Hon ska precis vika ihop listan när hon inser att det inte är sant. Elever får även ta med sig en uggla eller en katt eller en padda, läser hon.

Hur många gånger har hon inte önskat sig ett husdjur? Någon att ta hand om, men också dela sin värld med?

Det dröjer inte många blickar över axeln innan Lyra rusar iväg till djuraffären för att göra ett sista inköp.


”Vi stänger snart, miss”, säger en grötig maskulin stämma så fort hon kommit in i butiken. Precis som om denne är missnöjd för att hon är så sent ute.

”Jag ska bara köpa ett djur, först”, säger Lyra med andan i halsen. Hon vrider på huvudet och ser att mannan har ett grått, fläckigt skägg och gråa lappade kläder. Han är knappt synlig i den mörka lokalen. ”Jag lovar att det går fort.”

”Låt gå då. Katt, råtta eller uggla?” Frågar han och går runt disken för att hjälpa henne.

Hon tänker inte efter länge förrän hon bestämmer sig. Att äga en råtta är patetisk, och en uggla måste inte vara långt ifrån det betyget. Eftersom att den bara flyger runt utan betydelse.

”En katt.” Valet är så självklart att hon själv häpnas över sitt svar.

”Ras...? Någon speciell färg du söker...?” Mannen håller fram handen mot det utbud han erbjuder. Det finns väldigt många katter. Både fula (Lyra syftar på ett orange odjur med i hopknycklat ansikte) och vackra. Hon får en lätt känsla av panik då hon inte kan bestämma sig. Alla är speciella på olika sätt.

Tills hon ser honom. En nattsvart katt med gröna ögon som lyser mjukt mot henne i mörkret. Det är plötsligt väldigt enkelt att välja rätt.

”Han”, säger hon och pekar. ”Den där svarta.”

”Är du säker...?” Försäljaren pekar på djuret som Lyra identifierade som det fulaste. ”Är inte den här intressantare...?”

”Nej, jag är helt säker”, avbryter hon snabbt. ”Den svarta med gröna ögon.”

”Som du önskar”, mumlar han besegrat. Med fumliga fingrar plockar han upp hennes framtida husdjur i famnen. Katten mjaoar belåtet.

”Tack”, säger Lyra när hon betalat och mannen räckt henne buren.

”Seså, det var inget besvär. Men nu måste jag faktiskt stänga!”

Och med de orden puttas Lyra ut ur butiken med händerna fulla med alla tunga saker som hon kommer att behöva för sin utbildning.

Alltsammans är konstigare än någonsin. Lyra kan inte förstå att hon numera är rik, har en trollstav och ett husdjur.

Hon är fortfarande övertygad om att allt är en dröm. Hade du inte vaknat nu om det var det? Frågar en röst inuti hennes huvud. Hon ignorerar den och börjar släpa fram allt hon äger längs gatan i jakt på Dumbledore.
Hon klarade att köpa allt det här utan hans hjälp! En slags stolthet brusar inuti henne.


”Ah, Lyra”, säger en välbekant röst bakom henne hundra år senare.

Hon är så utmattad att hon inte orkar svara Dumbledore. Alla inköp har gjort henne alldeles matt. Små äckliga svettdroppar har fastnat i hennes panna.

”Det där ser förskräckligt tungt ut.” Med ett enkelt vift med trollstaven lättar han hennes börda. Hela packningen höjer sig några centimeter över marken. Hennes saker följer honom plötsligt lika desperat som en hund följer sin matte.

”Tack”, pustar Lyra. Hon har lust att lägga sig ner på marken och aldrig mer resa sig upp igen.

”Det är god tid för dig att åka tillbaka, Lyra”, säger Dumbledore och ler försiktigt åt henne. ”Du har gjort väldiga framsteg idag.”

”Tack”, säger hon igen med svag röst. Alla andra ord har rensats från hennes ordförråd. Det är som om hon först nu inser hur trött hon egentligen är.

”Ta min arm.”

Hon gör som han säger, men det är först då hon inser vad det betyder. De kommer att pressas igenom ett rör igen och...

”Nej!” Skriker hon, men det är för sent. Orden kvävs av den mäktiga kraft som slungar upp dem från marken.

Hon ramlar ner i det daggvåta långa gräset som växer utanför barhemmet. Hon darrar som ett asplöv, men den här gången lyckas hon behålla magens innehåll.

I vad som känns som flera timmar ligger hon kvar i gräset. Utmattad, upprymd och illamående.

”Det är över...” Mumlar hon och häver sig upp. ”Det är verkligen över...”

”Lyra Miller?” Föreståndarens röst är över henne. Hennes händer drar upp henne och får hela världen att komma ur fokus. ”Vad gör du här? Smyger ut såhär... sent?”

”Var är Dumbledore?” Mumlar hon förvirrat.

”Dumbledore?” Mrs. Green fnyser. ”Har en skruv...lossnat...Lyra?
Du går och lägger dig omedelbart. Konsekvenserna för det här... förfärliga... kan vi ta... imorgon bitti. När du... nyktrat till.”

”Jag har inte druckit”, invänder Lyra utmattat och skakar på huvudet. ”Låt mig vara...!”

Men hon är alldeles för orkeslös för att hindra föreståndaren från att släpa henne till platsen som hon anser att Lyra hör hemma på.

...

Jättebra!
Och sättet du skriver på!

FANTASTISKT!

Underbart bra!

Såååå himlans braa!

Du skriver amazingens braa!

Jag hade råkat sluta bevaka den här! D:

Nu har jag hursomhelst sträckläst alltihop och jag måste bara säga:

AMAZING!

Du skriver helt enkelt underbart. Du är väldigt duktig på att beskriva karaktärer och göra dem levande - det är väldigt enkelt att förstå personerna i dina berättelser och deras sätt att tänka på. Och du skriver så spännande! Det går ju inte att sluta läsa♥

Åh, waow! Helt amaze!!
Vill också ha den där katten Den påminner mig om mitt "drömutseende", svart hår med gröna ögon, haha Men hur som helst, jättejättejättebra (som vanligt), älskar allt, precis allt med den här ff:en, finns inte tillräckligt med ord för att beskriva hur...fantastiskt (!) detta är, helt enkelt ♥ Kan bara säga att jag törstar efter mer hela tiden!!
P.s Hoppas att Lyra hamnar i Rawenclaw eller Slytherin

Det finns inga ord. O.O

FANTASTISKT!
Ursäkta att jag inte varit social här på ett tag nu. Har mina ursäkter. Först gick vårt internet sönder, och sedan åkte vi till fjällen - där vi inte hade något internet.

Men din berättelse är helt perfekt! Älskar den, och kan sitta helt förstummad när jag läser. Det känns som man drunknar och blir helt indragen i dina underbara poetiska meningar.
♥