Taylor Swift, Häxa. (SV)

Jag gillar det ♥

♥♥♥♥♥♥

Jättebra kapitel! ♥ ♥

Vill också ha kanariekakor...

Kapitel 26
Draco

Jag förstår inte. Hur kunde jag vara så dum? Jag lever inte mer. Jag går bara runt med mitt gäng och mobbar förstaårselever. Det är inte att leva. Jag mår dåligt och tar ut det i ilska. Jag vet att det inte är rätt. Jag borde gråta. Men en Malfoy gråter inte. Jag är trött på livet. Jag förstår inte hur jag kunde leva förut, då jag inte visste att hon fanns. Att bara tänka hennes namn gör ont. Nu står jag här på klippan. Det är 9 meter ner till sjön. Jag överväger om jag ska hoppa eller inte. Vad finns det för anledningar att leva när ingen älskar mig? Mina föräldrar avskyr mig, och mina vänner är bara med mig för att de vill ha en ledare. Jag hatar mig själv, hatar livet. Varför är kärlek så svårt? Om det bara hade varit lättare hade jag kanske inte stått här på klippan, med vinden som rufsade kom mitt vitblonda, vattenkammade hår. Jag känner tårar rinna ner för mina kinder. Jag kan inte hålla tillbaka de längre. Det är ingen ide att lådsas att jag inte bryr mig, för jag bryr mig verkligen, jag bryr mig nästan för mycket. Jag blundar och tänker tillbaka på hennes varma blå ögon och hennes söta, blonda hår. Jag tar ett djupt andetag. Ska jag hoppa eller inte? Jag kommer inte klara det länge nu. Om jag inte hoppar nu kanske jag slutar äta i stället. Det går snabbare att drunkna. Jag tar ett djupt andetag och kliver av klippan.


Taylor
Det enda jag ser är Draco som hoppar och faller. Jag skriker, och springer allt jag kan ner till sjön. Jag ser hans lealösa kropp flyta i vattnet. Jag hoppar i i det iskalla vattnet och simmar. Jag simmar allt jag kan. Varför hoppade han? Jag får tag i hans kropp och drar honom in mot stranden.
Jag skakar om honom. "Draco? Draco, vakna! DRACO!" Han svarar inte, så jag börjar göra första hjälpen. Snart kommer andra ner och hjälper mig. Jag slits undan av en lärare. Jag förstår inte. Varför?


Hoppas ni gillar det Mer?

MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER!

Awesome. ♥

♥♥♥

Helt underbart ♥♥ Du är bäst ♥

NEJMEMTACK♥ FAST DU ÄR FAKTISKT BÄST ;*

Såliteså ♥ Nej du är bäst! ♥♥

Kapitel 27

Jag var så rädd. Jag kunde inte fatta det. Jag stog i korridoren utanför sjukhusflygeln. Jag fick inte komma in än. Jag mådde bara skit, för tänk om han hade gjort det på grund av mig?
Tanken dök hela tiden upp i mitt huvud, och även fast Harry, Ron, Luna och Hermione sa att det inte var på grund av mig, så fortsatte den att dyka upp. Jag fortsatte att tugga på mina redan sönderbitna naglar. Hade han klarat sig? Det måste han. Jag önskade mer än allt annat att han skulle klara sig. Jag kände en hand på min axel. Jag vände mig om, och där stod Luna. Hon var vit i ansiktet, och ögonen om möjligt större än vanligt. Hon såg medlidande på mig.
"Hur mår du?", frågade hon tyst. Hennes röst var sprucken. Jag svarade inte, men hon läste som vanligt mina tankar.
"Taylor, sluta nu, han gjorde det inte på grund av dig!" Hennes röst var bestämdare nu. Jag såg förtvivlat på henne.
"Hur vet du det, han verkade så olycklig och det är mitt fe..." Jag avbröts av madame Pomfrey som kom ut ur sjukhusflygeln.
"Han kommer att klara sig."
Han skulle överleva. Jag sprang in, och jag kände tårar strömma ner för mina kinder. Jag sprang fram till Dracos säng. Han låg där, och jag såg hur hans bröstkorg rörde sig, han andades. Jag skakade och fortsatte att gråta. Luna kom in efter mig och lade en arm om mig. Jag satte mig på en stol vid hans säng, och tog hans hand. Så somnade jag, och då jag vaknade var det natt. Jag var glad att ingen hade väck mig, och jag var rätt säker på att det var Luna jag hade att tacka för det. Draco öppnade sakta ögonen. Han såg mig och en förvåning spreds över hans ansikte. Jag tittade in i hans grå ögon.
"Förlåt Draco.. " Jag tittade ner på mina knän. Draco skakade på huvudet.
"Det är jag som ska säga förlåt." Jag suckade.
"Nej Draco. Det var jag som gjorde slut och det är mitt fel. Vad du än säger kan du inte ändra på det. Jag vet att du hoppade, inte ramlade." Draco nickade.
"Ja. Jag hoppade. Men inte på grund av dig. Jag har det svårt hemma.. Du vet.. Familjegräl."
"Draco, kanske familjen är en bidragande faktor, men jag vet att det var på grund av mig också. Draco tog ett djupt andetag.


z Mer?