(Dramione) Jag önskar...

Mer

Ny läsare! skriv mer!

mer

Skriv mera!

Mmmmmmmeeeeeeeerrrrrrr

Förlåt mig, men jag har försökt få upp kapitlet gång på gång, gav nästan upp... Nu kommer det, äntligen!
--------------------------------------------------------------
Hermione var faktiskt glad över det som hänt. Även fast allas blickar riktades på henne när hon gick i korridoren, lektionen, Stora Salen eller biblioteket och tjejerna från Ravenclaw som fnittrade och faktiskt pekade på henne. Allt det spelade ingen roll, för hon hade fått massor utav tid med Gryffindor eleverna och sina bästisar. Varje kväll satt hon upp med Harry och Ron och pratade, spelade trollkarls schack med Seamus och Dean och förhörde Neville. De fem tjejerna hade olika tjejkvällar då de pratade om killar, lärare, läxor och annat.

det enda hon störde sig på var Draco, hans beteende hade förändrats, han pratade inte med henne, såg inte åt hennes håll. Han låtsades att hon inte fanns. Och det gjorde ont, faktiskt väldigt ont.
Hon försökte minnas allt han sagt, och allt hon sagt för att kunna fatta vad som gick fel. Tillslut visste hon var hon skulle hitta honom, och när.

-Jag är trött, vi ses imorrn.
Alla ropade god natt till Harry och resten av killarna som gick för att sova.
-Vi borde nog också gå och lägga oss nu, imorrn ska vi ju vara i växthus två, tidigt.
-Du har rätt Fay, kom så går vi och lägger oss.
-Gör ni de, jag ska skriva klart min uppsats bara.
-Okej Hermione, men sitt inte uppe för länge.
Tjejerna gick till sovsalen oh Hermione såg sig omkring. Det var nästan helt tomt och de som var vakna satt och pratade eller gjorde läxor. hon smet upp och ut ur sällskapsrummet.
Väl ute höll hon andan och lyssnade efter steg i korridoren, men det var tyst. Hon sprang med snabba lätta steg upp för trapporna mot sjunde våningen och sprang mot Vid Behov Rummet.

Han satt där, på golvet. Ensam satt han där. Han hörde inte när hon, Hermione, kom in. Hon satte sig bredvid honom, lät fingrarna glida över hans rygg.
-Draco, vad är det?
Hans snyftande upphörde.
-Gå...
-Nej Draco, prata med mig, vad är det?
-Du kan inte fatta, du kommer inte fatta...
Hermione såg på honom.
-Jag är din vän, jag kommer förstå
-Nej
-Försök, jag kommer sitta här tills du berättar.
När hon sa det såg hon hur han slappnade av. Han lutade sitt ansikte mot hennes axel och drog in hennes doft. Hermione kände hur hon fick fjärilar i magen, men det kunde ju inte vara sant, för han var bara en vän...
-Hermione, kommer du ihåg något jag sa när du var i koma?
-Jag kommer ihåg allt
-Sa jag något speciellt?
-Nej... eller...
-Jag sa att jag älskar dig
Hennes hjärta bultade dubbelt så snabbt och hon såg på honom.
-Men du menade ju bara som en kompis, eller hur? Du... älskar mig inte va?
Han svarade med tystnad. Hermione reste sig upp och backade ut ur rummet
-Draco... Du vet att de aldrig kommer funka... Jag... Jag vill bara få vara utan någon ett tag...
Hermione vände sig om helt och sprang till sällskapsrummet.
Väl inne kastade hon sig på en soffa och storgrät.
Hon. Hade. Förstört. Allt.
--------------------------------------------------------------
Jag börjar komma mot slutet nu, men tänker göra nästa år, om någon vill. Snälla skriv då, eller uggla, så att jag vet

Jätte bra. ♥ :*

Toppen!

Bra