Voldemorts kärlek till Hermione

Aw tack båda!

Väldigt bra

grym!!

Mer din tönt. Dina prov är ändå över. Så skriv fulalamakamel.

Jag viiiila haaa meeer nuuu!!!
Jag orkar bara inte vänta!

älskar hur du skriver!!!! love you ♥

Har inte skrivit på ett tag Men nu får ni nytt kapitel bejbs :*
Jag vet att det inte alltid är så mycket humor, men det blir lite variation. Ibland är jag inte på humör för humor och ibland passar det bara inte till händelserna.
_______________________________________
Kapitel 9:
En dag senare vaknar Hermione mitt ute i Den Förbjudna Skogen. Allt verkade vara suddigt. Det gjorde ont i nacken men hon förstod att hon måste ta sig ut. Halvt krypandes och halvt kravlandes försökte hon sig ut ur skogen. Någon lyfte upp henne.
"Du ska vara glad att du överlevde" sade personen "Inte alla klarar av ett varulvsbett"
När Hermione hade fått tillräckligt bra syn för att kunna se vem det var såg han att det var Voldemort. Inte bara han faktiskt. Bakom kunde hon urskilja ett ansikte titta på henne. En ung ljushårig kille som hon inte kunde komma på vem det var.
Utan att tänka sig för kramade hon Voldemort. Med förvånad min såg mannen ner på den lilla flickan i sin famn.
"Vad gör du egentligen lilla smutsskalle?" sade han och släppte ner henne på marken.
Innan han hann göra något så skrek en pojkröst "Crucio!" och Voldemort föll ner på marken i kramper och skrik.
Pojken som inte var så stark tog med all sin kraft och lyfte upp Hermione och sprang in i slottet.

Ur pojkens perspektiv:
'Nej jag vet att hon är farlig nu när månen fortfarande syns på himlen, men jag måste få henne till Snape som är den enda som kan hjälpa.' tänkte han.
Armarna var svaga och pojken orkade nästan inte bära Hermione snart. Bland tårarna i hans ögon kunde han se att hon tittade oförstående på honom. Utan att bry sig sparkade han upp dörren till professor Snapes kontor. Ingen var inne.
Av tyngden ramlade han ner på knä, utan att släppa henne och ropade förtvivlat efter hjälp. Några sekunder senare kom professorn in.
"Malfoy vad är det här?" sade Snape då han såg att Draco satt och nästan inte kunde andas på grund av gråt. När han såg vad som fanns i hans famn slängde han en formel så att låset till kontoret låstes och bar Hermione till skrivbordet.
Draco satte sig ner på en pall och kollade på när professorn rotade i lådor.
"Sir...?" frågade han Severus Snape.
"Ja, vad vill ni?"
"Kommer du kunna hjälpa henne?"
Snapes mun blev ett sträck.
"Vi får hoppas på det bästa"

Solen steg över slottet och en ny skoldag började. Eleverna samlades i stora salen. Folk i Stora Salen pratade. Alla visste vad som hade hänt på trolldryckslektionen igår och två elever hade blivit bitna av en varulv. Några hävdade att de sett självaste Mörkrets Herre.
Malfoy pojken satt bland gänget han alltid var med och kollade blint ut bland alla.
När Blaise och Tresh började snacka skit om Katniss vaknade Draco som ur en dröm.
"Vet ni vad?" sade han "Smutsskallen Granger har blivit en varulv"

omigod

Åhh,jääättee braaa.
Meeeeeeeeeeeeeeeer jag kommer aldrig orka att vänta tills nästa kapitel.

Draco=♥