Varför inte skriva tillsammans?

~Mara~
Först så fanns det två föräldrar och en son och en dotter.
Föräldrarna var hopplösa, spred lögner omkring sig som om de vore gåvor, men ty de föll offer för sina egna varor.
Sonen var ett monster fastsatt i sin egna faders kedjor med det mörka ögat riktat mot sig. Han fann sig ej i att vara, han fann sig ej i att vara svagare än något annat kreatur, han fann sig ej i att se ett mirakel gå upp i rök. I slutet blev han en hjälte, i slutet bröt han sig loss, i slutet blev han kvar i miraklets öga som en förevigad staty. Men ty, han offrade sig själv för sitt egna blod.
Dottern med döden på näthinnan och dödens ätare efter sig likt hungriga vargar övergav sitt rykte och namn, egendom och ära, heder och minnen. Hon jagades av Hades jägare och blodets röster över havets vågor och bergens sten. Hon vankar runt i verkligheten med minnena vid sin sida och Flyktens märke på sina händer. Hon äger två ametister som ej går att mista och vattnets safirsand som flödar ut.
Hennes gamla heder satt spår och hennes humör vacklar vid fel ord som yttras. Du ser henne gå, du ser henne fly, du ser henne varje dag, du ser henne varje natt och du ej veta och aldrig få veta att det är hon.
- Visa från Maras hemtrakter
__________
Jag kunde inte låta bli att göra en visa, för jag vet bara inte vad jag annars ska skriva om. Mitt huvud är tomt och jag hade inga andra val. Elzyiis tur!
P.S OBS! Det har visat sig att jag även kommer vara borta på onsdagen (ledsen att det inte fanns med i det andra meddelandet, men då visste jag inte om det) så ni kan hoppa över min tur då också ... jag är ledsen. Och jag som så gärna ville skriva om vad som händer på tågstationen ... jag hade planerat nåt då ...

[Hell yeah! Jag kommer också att vara borta, onsdag till torsdag kväll, så då kommer ni få klara er utan mig och Draco! Men jag kan vara med igen på torsdagskvällen.. Det var fint av dig Hanlio, det blir lättare när dem kommer till Hogwarts ska du se. Jag tycker ni alla tre skriver skitbra! Och ja Emelie...Hoppas verkligen inte alla är som Draco! ]

Eftersom Draco var född den första September
så hade det inte varit en ren självklarhet att han skulle få börja på Hogwarts i år.
Men efter intensiva påskjutningar från hans föräldrar (Lucius var högt uppsatt inom Ministeriet och det var värt en hel del) och den mycket rättvise Dumbledore som lärare hade styrelsen kommit fram till sitt beslut, Draco skulle få börja på Hogwarts utan att behöva vänta ett helt år till.
Att han skulle vara den yngsta i sin årskurs bekymrade inte honom det minsta.
Han var ändå skapligt lång för sin ålder och var uppfostrad till att alltid ta för sig och visa andra, lägre stående vad skåpet skulle stå.
Han var ju trots allt, en Malfoy med allt vad det innebar.
Han hade inga syskon och var uppväxt med att få allting som han pekade på, men sådant hade också sitt pris.
Dracos föräldrar hade föredragit att köpa sig loss från sitt föräldraskap och hans uppväxt hade varit lika tom på närhet och ömma ord som Harrys.

Då är det Bullen1! (Jag är tillbaaaaaakaa!)

Emelie

Dagen var inne, den första september, det var idag! Jag vaknade klockan 07:02, men ingen annan var vaken, det kom en mörk uggla genom det öppna fönstret. Brevet var till mig, Emelie "smutsskallen" Wane. Det var från Hagrid.

Hallå emi!
Vi kan väl ses då, på Hogwarts. Hoppas du får det bra, eller du och den där "Luva Lovrod"!
PS. Du kommer nog i gryfinkor, gryffinlår, gruvindor, dryfindorr, va de nu heter!
"Hej!" // Hagrid

Jag skyndade mig att skriva tillbaka.

Hej!
Jag tror nog jag får det bra (lite får man väl ljuga?!). Men, vet inte om det blir GRYFFINDOR.
Jag tror Hufflepuff. Där passar jag bättre. Jag är hos Luna nu, vi har det jättebra, jag kanske är där på loven. Jag gillar inte barnhem!

_______________________________________________________________________________
Har ingen aning om vad jag ska skriva!

Laura

Dagen var inte, vi skulle till Hogwarts!.
Jag låg hemmas hos Weasleys som hade låtit mig bo hos dom.
Fred kom ner med rusande fart.
"Upp och hoppa hörni, idag gäller det!" sa Fred.
Jag reste mig upp och satte mig vid bordet.
Alla dom andra Weasley kom ner, jag kände att jag sticker ut blad alla rödhåriga.
"Morning på er!" sa George eller om det var Fred.
Dom var så lika, jag kunde inte se skillnad på dom.
"Laura, vakna!" sa Fred och kastade en kudde i mitt ansikte.
"Aj" sa jag okänsligt.
"Förästen Fred, så är jag redan vaken!" sa jag med en liten irriterad blick.
"Ingen kastning vid bordet!" sa Molly.

~Mara~
Jag tuggade fundersamt på frukosten och tänkte på vad som skulle komma härnäst. Så fort jag hamnat på Hogwarts så skulle jag vara trygg. I några månader, sen var jag tvungen att vänta tills den började igen. Jag skakade på huvudet. Det där skulle kunna vänta tills dess.
"Men hejsan Mara!"
Jag tittade upp och fick se det välbekanta ansiktet som tillhörde Zam Jones. Han var lika gammal som jag och, precis som jag, även renblod. Det var genom det som vi kände varandra.
"Det var länge sedan, Zam! Vad gör du här? Börjar inte din skola idag?"
Jag kände lite panik ila i maggropen vid tanken på att han skulle börja på Hogwarts. Det skulle inte bli kul, inte ett dugg. Zam var trevlig att känna, men att gå i samma skola skulle nog inte gå lika bra.
Han skrattade.
"Inte alls. Men mugglarnas uppfinningar är inte så dumma faktiskt ... jag tog mig hit med det dom kallar flygplan. Och min skola börjar imorgon, och resan tillbaka går på bara någon timme." berättade och tog för sig av min frukost jag beställt.
"Jag antar det. Fast jag föredrar ändå att hålla mig på marken ... " sa jag när jag tänkte på flygplanen.
Zam skrattade igen.
"Jo, det vet jag. Du är en enformig varelse, Mara!"
"Väldigt kul. Haha. Jag är inte enformig." sa jag entonigt och blängde på honom.
Men Zam var en lättsam person som inte alltid tog så allvarligt på saker.
"Visst, visst, du är inte enformig. Men vad sägs om att berätta lite mer om vad du upplevt?"
Jag tittade på honom och berättade sedan kortfattat om vad som hänt sen jag kommit hit.
"Jag förstår mig aldrig på mugglarfödda." suckade han när jag berättade om flickan och chokladgrodekortet.
"Idiot." sa han när han fick höra om Draco Malfoy och hans älskarinna.
"Kan hon inte plugga på lite mer innan hon far till trollkarlsvärlden?" suckade han med eftersmak när han fick höra om flickan som stått utanför Ollivander's och vridit på trollstaven utan att veta vad man gjorde med den.
"Det var mycket du varit med om, även om det egentligen var småsaker alltihop, men glöm inte att hälsa på oss under något lov. Mamma skulle älska det och pappa tycker alltid att det är intressant att diskutera med dig, som du säkert vet." erbjöd han sig och jag sa att jag skulle tänka över det.
"Tack för frukosten, jag ska säga till pappa att skicka pengar för den, och vi ses väl?"
"Såklart, hejdå!"
"Hejdå!"
Jag tittade på hur han drog på sig manteln lite tätare omkring sig innan han öppnade dörren och gick ut i den kyliga morgonen. Sen skakade jag på huvudet. Zam Jones skulle jag antagligen inte se på år.
________
Bullen1s tur!

~Emelie~
Vi skulle gå ända till King´s Cross. När vi var framme sa Xenophilius något konstigt.
- Gå in då, i väggen, sa han.
- Va? sa jag, längre bort stog alla de jag träffat tidigare förutom Laura, hon hade redan gått.
- Ja, vi ska in i väggen.
- ok, sa jag, allt hade varit annorlunda de senaste dagarna så jag blev inte så förvånad av att man skulle in i en vägg. Jag gick med bestämda steg in i väggen och en extra perrong öppnades. Det som mest drog till sig min syn var en pojke med ett ärr i pannan, han hade svart hår och glasögon.



_______________________________________________________________________________________


och och s

Laura
"Laura du ska in i väggen" sa Molly.
"In i vad!?" sa jag.
"I väggen" sa Molly.
Jag sprang snabbt in väggen, det var konstigt.
Jag gick på tåget, jag undrar hur lång tid det skulle ta.
Många gick förbi min kupé men kom aldrig in i den.
Jag sat där ensam länge, jag hoppades att tåget snart skulle starta.
Jag tittade ut genom fönstret, jag såg familjer.
En sådan familj skulle jag vilja ha.

~Mara~
Jag satte mig i en tom kupé och lät tankarna vandra utan att märka hur dom som gick förbi stirrade på mig. Jag tänkte på dom där meningarna. Meningarna som ekade i mitt huvud varje gång jag tänkte på det förflutna.
Ta dig härifrån och bli stor, okej? Lova mig att du ska kämpa för att bli mäktig, då blir jag stolt. Bli inte som ... mamma ... och pappa ...
Tårarna började bränna under ögonlocken men jag visste att det inte hjälpte. Han var fortfarande borta. Det fanns inget sätt att få honom tillbaka.
Jag mindes fortfarande hur han sett ut. Hur smärtan lyst från honom och ögonen som tittat på mig med en krävan att jag skulle lova. Lova att bli stor och mäktig så att hans uppoffring inte skulle vara förgäves.
"Det ska jag, det ska jag." mumlade jag ut mot stationen. "Jag ska bli mäktig, det lovar jag."
Och då ska alla dödsätare bort.
___________
Bullen1! Om nu inte Elzyii kommit tillbaka, jag såg att hon loggat in ...

~Emelie~
Det var något med honom. Jaja, tåget går nu, jag måste på. Jag gick in i det lilla tåget som var större än vad det såg ut. I den första kupén satt en liten pojke, en stor pojke och två flickor som jag skulle gissa var ca 13-15. I nästa satt 6 små filckor, hur kunde alla få plats? Nästa satt pojken jag såg förut med ärret med två andra, en tjej med rufsigt brunt hår och en kille med rött hår.
Jag gick vidare genom tåget och såg Laura, hon satt ensam. Jag knackade och fick komma in.
- Hej, sa jag.
- Åh, vi träffades i Diagongränden va? sa Laura.
- Ja, sa jag.

Vi åkte över landskap som var helt fantastiska. Sen kom godisvangnen. Jag köpte 3 av någon slags bönor. Jag stoppade in en av de och kunde inte låta bli att skrika.
- Vad är det här!?