Ynken

KAPITEL 23: Hogwarts lycka var tillbaka

"Jaså, dementorerna var skickade av Salazar Slytherin", sa rektor Mc Gongall när de kom in och berättade för henne på hennes kontor. "Snälla, bättre än så kan ni", sa hon.
"Slytherin dog ju för tusen år sedan, William och Adam, nästa år är det ert sista år här på Hogwarts, ni vet väl att han är död", sa hon och såg förfärad ut.
"Vi vet"! Sa William och Adam i kör.
"Som sagt, de krossade bitarna från de vises sten fick honom att återuppstå", sa William.

Mc Gonagall var fortfarande inte övertygad.
"Jag kan bevisa att dementorerna inte är tjänare hos någon och att de stack eftersom att de inte kunde få tag på någon föda här", sa hon när de försökte säga att de stack för att Salazar Slytherin hade försvunnit.
"Rektorn, när han kommer tillbaka så ska du få se", sa Adam surt. (Fast Adam var ändå nästan alltid sur.)

På vägen mot Rowenas klassrum (allihop skulle ta sina saker för att flytta tillbaka till sina sällskapsrum) så upptäckte Clementine några hostningar och att en tyngd från hennes rygg hade släppt.
"Åh Morgana! Jag hade helt glömt bort att du har varit där", sa hon och såg att Morgana stod bakom henne och hostade och jamade. Hennes päls hade blivit helt spräcklig och hon såg sjuk ut just nu. Morgana var riktigt sur. Hennes matte hade glömt bort henne i en livsfarlig situtation.
"Förlåt mig", sa Clementine dröjande men Morgana bara gick oförskämt iväg.
"Jag ska gottgöra dig"!
Men Morgana var redan borta. Under tiden så dök en fråga upp i huvudet. "Hur kunde Morgana överleva i två timmar utan något gälgräs"? Det var nog en fråga som man aldrig skulle få veta svaret på.

På vägen ner i korridoren så mötte hon på Kayla igen.
"Förresten, förlåt mig för hur jag var mot dig när dementorerna kom", sa Kayla.
"Det är lugnt, det har varit en sån lång dag i dag att jag orkar inte ens att vara sur på någon mer", sa Clementine.
De gick tillsammans ner ända tills de skiljdes åt vid luckrummet. Det var bara en vecka kvar till jullovet och då kanske Clementine skulle få följa med hem till Kaylas familj och fira där. Och då kunde hon också passa på att åka till Diagon gränden och äntligen skaffa sin egen trollstav som hon hade längtat efter. Staven som hon hade hittat på marken i lektionen i förvandligskonst började bara strula ibland så att det syntes att staven inte ville ha henne som sin ägare. Hennes bröder däremot skulle fira julen kvar på Hogwarts.

När de möttes igen så hade de sällskap ut på rast.
"Kayla, vad önskar du dig i julklapp"? Frågade Clementine.
"En jul utan massa konstigheter", svarade hon.
"Nej Kayla, allvarligt"? Sa Clementine och skrattade.
"Men jag önskar mig det! Fast förutom det så skulle jag önska mig några varma strumpor eller en ny kittel eftersom att min gamla får bara en massa läckor hela tiden", sa hon och log brett. "Du då"? Frågade hon.
"Hm, att få vara en häxa permanent och inte en dum ynk som bara har problem hela tiden", sa Clementine.
"Eller kanske en bra bok att läsa om kvällarna".

MEEEEER!!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!
HJÄLP!!! NI HUNGRAR JU BARA EFTER MER OCH MER OCH MER!!!

Haha, I KNOW!

MEEER!

P.S Så brukar det vara min ff, förstår hur det känns!

Ska läsa

Haha!
Det är både kul men samtidigt så får jag typ nästan aldrig tid (enligt mig) till att skriva på min andra berättelse som heter "Berättelsen om Fortunia" som jag tänker skicka in till ett förlag när jag är färdig med den.

MERA! Fattar du det? Nj, DEN ÄR SÅÅÅÅÅ BRA!

Oj oj oj! Då kan jag snart se ditt namn på en bok ditt namn?

vadå? ska jag säga mitt namn nu?

Om du vill, annars inte