Mercedes Smith - Offer för Hungerspelen [SV] [THG]

Asbra!! Du skriver helt fantastiskt ♥♥

Super!!!!!!!!!!♥ it!!!!!!!!

Just... amazing

O, tack så supermycket! ^^

Kapitel tjugoett: Kärlek i en mardröm

Jag tittar länge på honom, ska jag säga något?
"Bären du åt.." börjar jag, men Carters blick får mig att tystna.
"Jag vet att det var Lenciabär. O, titta inte på mig på det viset." säger han när jag höjer på ögonbrynet. "Jag ville bara komma bort från verkligheten ett tag."
"Vad skulle du göra efteråt? Du skulle komma tillbaka till verkligheten igen när bären var slut!" fräser jag till. Carter tittar chockat på mig, det var inte meningen att jag skulle låta så arg. Jag suckar olyckligt. "Förlåt mig. Men om karriäristerna hade hittat oss? Vad skulle vi göra då? Du skulle inte ha någon chans att försvara dig!"
Carter ler snett åt mig när jag blänger mot honom. Varför är han så bekymmerslös?
"De är för dumma för att hitta grottan. Lugna dig."
Jag skakar på huvudet. "Du får inte underskatta dom, det kanske blir din död!"
Carter tystnar och tittar ut igen. Det blev en spänd tystnad mellan oss. Jag flyttar på mig så att jag sitter precis framför honom.
Han tittar tillbaka mot mig och hans ansikte är bara några centimeter från mitt.
"Minns du vad du sa när du var under bärens påverkan?" viskar jag lugnt för att byta samtalsämne.
Han flackade nervöst med blicken. En rodnad flammar upp över hans hals, och han tittar generat bort.
"Bara delar av det. Hata mig inte. Jag skulle inte klara av det." Hans röst var annorlunda. Mycket tystare, nästan en smärtsam viskning.
"Det finns inget som skulle få mig att hata dig. Ingenting. Du är.."
Jag rör vid hans kind och han tittar tillbaka mot mig. De bruna ögonen ser in i mina.
Min röst försvann. Jag visste inte vad jag skulle säga längre. Mina fingertoppar rör sig längs hans käklinje, och vandrar sedan till halsen. Jag tittar osäkert på honom, och han drar mig intill sig.
Hans läppar fann mina. Jag känner att han ler mellan kyssarna, och jag vilar mina armar runt hans hals. Jag ler också. Det var här jag skulle vara. I hans armar. Något annat var otänkbart. Inget annat var rimligt. Det enda viktiga var vi två. Och så skulle det vara.
Bara vi två.

super!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! du är bäst!!!!!!!!!! går inte att beskriva hur bra du skriver!!!!!!!!!!!!!

Super!

Super ♥

Awesoma ♥♥ Du skriver som en ängel! nej, bättre

Sååååååååååååå grymt!!!!!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥

Du skriver jättebra!