Slutet

Det var jätte bra, skulle vilja ha den fortsättning

Sådär, tyckte att det var snyggt att de visade Ron, Hermione och Harry, den gyllene trion på kings cross innan allt blev svart och det var slut.

1. Men jag tycker det skulle varit snyggt med att det senare kom en till scen där det visade Harrys föräldrars grav med en ros på graven.

2. Eller en tavla på familjen Potter, alltså Rose, Albus, Lily, Harry och Ginny.

Det klart man vill! Den är jue bäst och man vill jue aldrig slita sig från magins underbara värld. Faaaast... det går jue inte. Har man någongång börjat läsa HP så är man fast forevvah!

Egentligen så tyckte jag att översättningen till sista meningen vr lite lam..
Allt var väl..

Jag tycker att slutet binder ihop allt. Det började som en barnbok om den här olyckliga Harry. Ett barn som upplevt minimalt lite kärlek under sin uppväxt, men ändå är ett sådant "fint", dock "skadat" barn.
Han växer i böckerna, vi växer med böckerna... och ingenting är väl någonsin solsken och enhörningar? Kanske några fåtal stunder med sina bästa vänner, eller i kråkboet... Men allt för ofta ångest, rädsla, ansvar etc. Trots att Dumbledore gör allt för att låta Harry vara barn så länge som möjligt, tvingas han växa upp allt för snart eftersom han är Harry Potter.
Förutom att han förlorat sina föräldrar, förlorar han alla "fadersfigurer". Remus, Sirius... Inte bara är det olyckligt för Fred att han dör.
"Pity the living......" <- det är något jag tror på, oavsett vad andra tror på. Och jag tänker på familjen Weasley, Harry, Hermione, alla hans vänner.
Colin, Tonks, Ted, Monsterögat, Dumbledore, Hedwig, Dobby etc.

Detta är något de bär med sig i resten av sina liv. En sorg som aldrig riktigt kommer att försvinna.
Det tog antagligen fruktansvärt lång tid för alla i Hp-världen att bearbeta den sorg, samtidigt lycka i och med att de vunnit (men till vilket pris...).

Och så är de tillbaka till början. Vi ska åka med Hogwarts expressen. Efter nitton långa år, så har Harry äntligen en familj. Något han aldrig har haft.
Tänk på allt de fick offra för denna lycka, som fortfarande fläckas av deras förflutna.

"All was well." Och så binder den ihop serien. Barnboken som blev en bok för alla.

Jag älskade slutade. Jag hatade slutet. Jag älskade att Lord Voldemort dog och att det band ihop allt. Jag hatade att böckerna var slut.

Jag älskade sista kaptlet. Men jag skulle villa ha mera "fakta" om när Harry och Ginny blev tsm. I boken så är det som att de är kära i varandra i nästista och sedan i sista är de gifta och allt är bra.

Och så fick themaradeur mig nyss att bärja gråta...

Jag gillade inte 19 år senare biten , den var för cheesy.
Men annars gillar jag slutet, även fast jag aldrig kommer vara okej med att det är över D:

Jag tyckte att slutet var helt okej, men när jag läste/såg 19 år senare fylldes jag av sån längtan att bara kunna öppna ett nytt kapitel och läsa vidare om nästa generations äventyr