Legenden om Ida

_{Skrivet av estella21:}
Jag bevakar fortfarande, jätte bra!

_{Skrivet av Ida Ginny Lovegood:}

Tack, jag trodde inte att de va några som bevakande längre

_{Skrivet av Ida Ginny Lovegood:}
Tack ni är så snälla! Nu kommer ett nytt kapitel, undra om de är några som fortfarande läser?

kapitel 7
Leo

nu handlar de om Ida igen
______________________________________________
Jag öppnade ögonen. Jag låg på marken med min mantel som täcke. Jag tittade upp på Lej. Jag tvingade mig själv att ställa mig upp. Jag klättrade upp på lejs rygg och försökte få henne att vakna. De va väldigt blött och jag märkte att molnen va svarta så de skulle säkert börja regna snart. Det va bäst att jag skyndade mig.

Senare den dagen satt jag på Lejs rygg och tittade ner på marken som verkade så otroligt långt bort. De ös regnade och jag va genomblöt. Jag hade lagt min mantel under sadeln satt den inte skulle bli blöt.
Jag frös så mycket satt jag skakade. plötsligt blev de suddigt. de blev suddigare och suddigare, tillslut blev de helt svart framför ögonen och jag kände hur jag föll.
____________________________________________

Emilia tittade ut över isen. Ida borde ju ha varigt framme nu?! Hon kanske stannade ett tag hos Estella? Hon kände ett sting av ilska. Dom satt säkert och skrattade tillsammans nu utan henne! Kanske till och med Marcus va med dom? Hon kände en hand på sin axel och hon vände sig om, där stod Leo hennes kille.
-Hur är de sa han?
-Bra ljög jag.
-Nej de är de inte sa han och tittade granskande på mig.
-Jo sa jag och tittade envist på honom.
-Kom så går vi inte sa han.
-Okej sa jag.

(bra?)

_{Skrivet av Ida Ginny Lovegood:}
Tack så mycke allihopa! ♥