Li, avifors och Mugglismysteriet (SV)

NYYYTT KAPITEL


Kapitel 8.
”De kommer alldeles för nära, jag trodde att vi skulle stoppa dem innan det här!”
”De har för bra hjälp, och branden var inte tillräckligt. Nu vet de var du finns, vi måste fly!”
”Nej, jag tänker inte fly. Vi ska stanna här och jag ska besegra dem. Och sedan ska vi stjäla det som de värdesätter allra mest...”

”Nää, jag vill inte vara med längre.” sa avifors bestämt. ”Grå Damen, det låter ju superläskigt hela grejen. Nej, tack. Tror ni inte att allt klarar sig på egen hand i alla fall?”
”Skärpning, avi, annars hämtar jag Alex96!” sa Li bestämt och blängde på sin kompanjon. ”Ingenting är läskigare nu än vad det varit innan, och Ally har hjälpt oss en bra bit på vägen. Nu är det upp till oss!”
De båda Mugglisdeckarna satt i en båt som gled fram på en flod som rann genom en ödslig skog. De hade blivit visade till båten av Ally Regins, eftersom en båttur tydligen var enda sättet att ta sig till Mardrömmarnas rike. avifors såg upprörd ut.
”Jag kommer att dö, jag bara känner det på mig. Den där Grå Damen, hon kommer att plocka oss som ärtor. Nej, nej, jag vill inte!”
”Finns det någonting vi inte klarar när vi samarbetar? Nej, just det. Vi klarar allt. Var inte orolig nu, du skrämmer ju bara upp dig själv. Jag lovar att allt kommer att gå bra!” sa Li och försökte vara tröstande mot sin vän.
”Jag tror ändå vi blir plockade som ärtor. Och jag hatar ärtor. Usch och fy.” muttrade avifors där hon satt i båten, men hon drog lite på smilbanden i alla fall så Li pustade ut. Hon ville inte ha och göra med en grinig avifors på den här resan, det var ett som var säkert.

De visste inte hur länge de hade åkt båt, när båten plötsligt gled in i en ödslig vik, med massa bryggor som såg fallfärdiga ut.
”Ska vi av här?” viskade avifors. ”För om detta ska vara Mardrömmarnas rike så har de verkligen lyckats, jag får kalla kårar redan nu.”
”Jag vet inte.” viskade Li tillbaka. ”Men det skulle kunna vara så. Skynda, vi går nu!”
Båten hann precis stanna och de båda hoppade upp på en av bryggorna. Det knarrade om plankorna, som om de skulle gå sönder när som helst.
”Var försiktiga där!” hördes plötsligt en röst. avifors ryckte till.
”Var kom det ifrån?”
”Här.” plötsligt blev en figur synlig bakom ett av båthusen. Li gick långsamt framåt.
”Vem är du?”
”Jag är Lucy och Rose.” sa figuren och granskade de båda två andra. ”Jag blev hitskickad av Ally Regins, för att möta er. Jag är nog det sista vänliga ansikte ni kommer få se här i Mardrömmarnas rike.”
”Åh, men vad uppmuntrande.” sa avifors ironiskt. ”Kan vi gå hem nu?” väste hon, vänd mot Li, som skakade på huvudet.
”Vi måste till Grå Damen. Kan du visa oss dit?” frågade Li. Lucy och rose nickade.
”Ja, det kan jag. Men om ni lyssnar på mig, så vänder ni om. Grå Damen är ingen att leka med.”
”Det var ju det jag sa!” väste avifors. ”Nu går vi!” Li höll fast henne i armen och gav Lucy och Rose en allvarlig blick.
”Det kan inte hjälpas, vi måste dit. Hon måste stoppas innan hon förstör vår värld!”
”Ally Regins sa att ni skulle säga det.” suckade Lucy och Rose. ”Suck, modiga personer. Ni ska alltid vandra rakt in i farliga saker!”
”Jag vill inte vandra.” sa avifors bestämt. ”Inte in i fara, i alla fall. Till en pannkaksbar, ja det kanske skulle kunna diskuteras, men...”
”Kan vi bara få veta vägen?” sa Li trött. ”Vi måste faktiskt dit, så är det bara.”
”Jag ska visa er.” sa Lucy och Rose. ”Hoppas ni kan rida, för sista biten blir på hästrygg.”
”Åh men det fattas bara det, nu ska vi rida också. Rakt ner i avgrunden och bli avkastade och mosade som squash och varför gör vi det här igen?” gnällde avifors och såg riktigt skrämd ut.
”För att det är vår plikt som Mugglisdeckare!” sa Li och drog med sig sin vän.
”Hästarna är här borta.” sa lucy och rose. ”De vet vägen, och ni kommer inte hamna fel. Må all tur vara med er, för ni ska veta att ni behöver det där borta.”
”Du ska inte med?” frågade avifors. Lucy och Rose skakade på huvudet.
”Aldrig i livet. Det här är vägen ni väljer att gå.”
”Det kommer bli bra.” sa Li bestämt. ”Jag bara vet det. Den där Grå Damen vet inte vilka det är som är efter henne. Hon har mött sina överkvinnor!”
”Jag hoppas att du har rätt.” sa Lucy och Rose. ”Ingen har kommit tillbaka från det där slottet på flera hundra år...”

Ah, superbra kapitel! Oj, ingen har kommit tillbaka på hundra år! Mysko...

Superbra!!!

AWESOME

MOHAHAHHAA, I'm gonna kill you all!!

awesome förresten Li!

Jag vill också vara med D:
Nåja nåja. Mycket bra. ^-^

Jag vill vara med.

Bra, den är jätte bra

Toppen kapitel♥
Jag skulle gärna vilja vara med, men om det inte går, så går det bra

Det skulle vara trevligt om du slutar att bara posta smilliesar, lite jobbigt för oss som bevakar tråden

Ursäkta, men tittade du på det där jag skrev nyss?