Next Generation:Tidvändarolycka

Kommer det mer?

Jättebra!Kommer det mer eller har du slutat skriva?

Det kommer mer snart, men jag har inte skrivit färdigt något kapitel än!

Okidoki.

Nu har jag läst igenom alla kapitel. Samtidigt som jag läste klottrade jag ner slarv och skrivfel som jag såg, de är från alla kapitel och jag tycker inte de behöver publiceras här om du verkligen inte vill läsa dem. Säg till i sådana fall (;

Jag bevakar ^^

Hej allihopa! Jag har tänkt på en sak angående mina ff och vad jag ska göra för att minska felen i dem. Så jag har bestämt mig för att ta hjälp av er
Jag undrar då om det finns någon här som tycker sig ha tid och kunskapen för att rätta lite fel i mina texter innan jag lägger upp de här? Om det är nån som vill vara min "korrekturläsare" så får ni jättegärna skicka mig en uggla!^^
Twiie är redan en som läser, men det är nog bäst om det är några fler, så att arbetet går snabbare

Jag kanske inte är världsbäst, men min stavning och grammatik är väl rätt ok. Jag kan ställa upp

Hejsan allihopa! Blev klar med ett nytt kapitel idag och tänkte publicera det Jag vill tacka sanna1324567 och Rut Luna för att de var mina "korrekturläsare" till det här kapitlet
Så, hoppas alla gillar storyn
________________________________________________________________

Solens ljusa strålar sken över Roxanne, på söndagsmorgonen. Irriterad över att hon inte kunde sova mer gick hon upp. Med en blick på de andra sovande flickorna gick hon ner till uppehållsrummet. Marlenes säng var tom och Roxanne var djupt försjunken i var hon kunnat ta vägen så tidigt på morgonen. Säker på att alla andra i tornet sov, väntade hon sig ett tomt och tyst uppehållsrum- vilket inte inträffade så ofta. Det var också orsaken till att hon hoppade till av förvåning när hon hörde massa röster nerifrån.

"Är alla här nu?" hördes en bekant röst. Är det George som är uppe? tänkte hon.

"Du är galen. Hör du mig Taggis, GALEN! Om inte jag vore din polare..."

Aha, det klarnade upp för Roxanne, den trodda George-rösten var egentligen James.

"Tyst, Tramptass! Vi måste till planen. Så kom nu allihopa. Nu drar vi!"

Roxanne kom nerför trapporna och såg sju gryffindorelever med varsin kvast i handen. Alla utom James, såg ut att behöva ett par timmar mer sömn. Marlene stod till höger om Sirius och gäspade med jämna mellanrum, när hon fick syn på Roxanne log hon lätt och vinkade.

"Roxy, varför är du uppe klockan halv sex?" frågade Sirius Roxanne förvånat, när han fick syn på henne.

"Kunde inte sova", mumlade hon till svar.

"Lyllo dig! Jag är jättetrött men James är knäpp. Jag fattar inte hur Minnie tänkte när hon utsåg honom till kapten. Ville hon döda alla spelare i laget, eller?" sa Sirius gäspade, men lyckades på något sätt få orden att låta som ett skämt.

"Nej, Tramptass. McGonagall vill vinna, och hon vet att jag vill vinna... ganska logiskt. Vi ses snart, Roxy!" Och med de orden lämnade James uppehållsrummet, men resten av laget i hälarna.

Suckande sjönk Roxanne ner i en av fåtöljerna. Hon satt stilla i tio minuter och försökte somna om, men till slut gav hon upp.

"Vad ska jag göra nu då?" muttrade hon för sig själv. "Bra Roxy, nu snackar du för dig själv också..." En smula trött och irriterad såg hon sig omkring och fick syn på en rolig bok, med titeln "101 sätt att charma en häxa på" . Roxanne skrattade för sig själv. Det skulle bli kul att läsa massa skitsnack om hur tjejer fungerade. Hon slog upp första sidan och läste:

"Häxor är underliga varelser som ibland menar tvärtemot det de säger. Till exempel om du vill köpa ett utsökt diamanthalsband som kostar en förmögenhet, brukar de oftast säga att det inte behövs, att det är ett onödigt köp, att man kan visa sin kärlek på andra sätt osv. Många låter sig luras och låter då bli att köpa smycket. Fel val! Då blir ofta häxorna bittra och känner att de vill ha det där smycket. Och de kommer att ha det som vapen när du minst anar det, på en middag flera år senare till exempel eller med sina väninnor på Madame Malkins. Så regel ett är att ibland göra tvärtemot det häxor säger."

"Ja, det var ju logiskt," tänkte Roxanne sarkastiskt. "Jag undrar vilken stackare, som går på den här dyngan." Hon gäspade omedvetet och fortsatte läsa:

"Kvinnor är inte lika självsäkra och avslappnade som vi i vardagen. Vi klarar oss utan en massa komplimanger och smicker, även om det kan vara trevligt ibland. Men häxor kräver ständigt uppvaktande och uppmuntrande ord, för att vara glada och..." Roxanne suckade och försökte hålla sig vaken.

"Jag måste ge den här boken till Molly och Rose. De skulle dö av skratt," tänkte hon roat innan... "Shit, jag är verkligen utmattad. Det är såklart svårt att ge en bok till några som inte födda än... herregud, jag menar deras föräldrar är ju knappt födda än..."

Det hördes steg uppifrån trappan och Roxanne fick syn på Fred, George och Louis.

"Morsning korsning," sa Fred glatt. George tittade ut mot fönstret.

"Det är perfekt väder för Quidditch idag," sa han drömmande. Roxanne nickade och talade om för de andra att det var precis det Gryffindorlaget gjorde.

"Vi vet," sa Louis flinande. "Du skulle ha hört Sirius, när James väckte honom."

"Remus och Peter sover," började George. "Så det är ett perfekt tillfälle för mig att snacka uppriktigt. Vi har varit här ganska länge och jag tänkte att det är dags för oss att börja hitta ett sätt att komma hem på." Hans ord följdes av tystnad.

"Jag håller med. Kommer ni ihåg innan vi hamnade här? När vi satt hos James och snackade om att komma hit på skoj?" Fred nickade åt Louis, när han kom ihåg konversationen som ägt rum för så länge sedan.

"Du menar när vi pratade om att rädda någon?" sa Fred och Roxanne i kör. Louis nickade.

"Ja, vi pratade om Regulus Black. Borde vi inte försöka göra något, nu när vi är här?"

"Jag håller med, men vad är "något" vi ska göra?" undrade George. "Hittills har vi försökt få Sirius att ta hand om det på något sätt men..."

"Just det men, det vi gjort är nästan ingenting. Vi måste fortsätta och ta ytterligare ett steg," avbröt Roxanne. "Men det är ju den svåra delen. För vi känner ju inte honom ens. Vi kan inte gå fram till honom och säga..."

"...Hejsan Regulus. Vi är från framtiden och vill tala om för dig att du inte ska göra fel val och umgås med de du umgås med, eftersom de är Dödsätare, eller kommer att bli och det hela kommer att leda till din tidiga död," avslutade Fred.

"Så vi måste alltså på något diskret sätt varse Sirius om det?" sa Louis i frågande ton.
Det hördes åter steg från trappan och den här gången var det Lily som släntrade ner från sovsalen.

_________________________________________________________________

Hoppas alla tyckte om det Det kansk kommer mer snart

Awesome
Älskar boken

Jättebra!
Även om jag redan läst det två/tre gånger x'D