RS, Obs:Fullt!

"Hålla sams? Jag har inga problem med att hålla sams?" Sa Alessio och flinade, "Blake är den som inte kan hålla sams och inte bryr sig om uppdraget." Han lät allvarlig och övertygande, precis som han ville.

"KOM IGEN!" De där två fattade tydligen inte att de MÅSTE samarbeta för det här. Men eftersom mammarollen fortfarande inte klädde Gen, så muttrade hon bara lite generat och vände sig mot de andra ungdomarna. [på tal om de andra, var ÄR de andra?!]

Alessio orkade inte kommentera Gen och valde att strunta i det. Han suckade och ville bara ut från rummet. Att han inte visste hur länge de skulle vara inlåsta här var bara ännu värre och han började dessutom bli hungrig. De hade ju inte fått någon frukost.

(Ja, det är bara vi tre som rollar nu... konstigt och irriterande:/)

( Okej, är tillbaka nu )

Alexandra låg i soffan och lyssnade på de andras samtal, hon fnyste åt Gens försök till sammanhållning det verkade ju inte lyckas precis.
Men hon hade rätt de måste sammarbeta för att lyckas med uppdraget och Blake och Alessio borde fatta det.
Hon satte sig upp och gick fram till dem.
- Så trevligt ni har, kan ni inte slå ihjäl varandra med när ni ändå håller på, för sammarbetar ni inte så lyckas vi aldrig, sa hon lungt och såg på dem alla tre.

Gen såg på tjejen som nyss talat. Hennes tankar talade om att hon hette Alexandra. Hennes tankar visade tydligt att hon inte var av samma åsikt som Gen. Vem fattade inte att de borde sammarbeta, om de nu en gång blir tvingade till det? Ju snabbare detta är över destu bättre. Gen använde inte ofta sin gåva att hitta på tankar till de andra, men nu hade hon faktist lust att få Alexandra att tänka på något annat. Mat. Vad som helst. Men hon motstod frestelsen- det hade hänt att hennes gåva inte alltid varit så säker att använda.
"Ska du säga" sa Gen i en grimas, "din blick ser ut som om du skulle vilja döda någon".

Alex såg på Gen och log.
- Ja, jag gillar inte folk som läser mina tankar, det känns som om jag inte kan ha nått privat.
Det är jobbigt, förlåt, sa hon ursäktande till Gen och log svagt.
- Det jag menar är bara att vi borde sammarbeta för att komma någonstans, helst utan att hota varandra, sa hon lugt och sansat till dem.

Alessio log och sa;
"Som jag sagt tidigare, jag har inga problem med att samarbeta, det är den där bittra bruden som vägrar" Han pekade på Blake och fortsatte sedan: " Gen, du kanske kan ta dig in i hennes huvud och ta reda på vad det är för fel på henne" Sen hånflinade han och kände sig nöjd över sig själv. Att han inte var särskilt smart och väldigt dum ibland, var inget hade hade märkt.

- Bry dig inte om den bittra bruden så löser sig allt, sa Alex enkelt hon fattade verkligen inte varför han slösade tid på någon som Blake.
Hela världen rasade och han brydde sig om en jobbig tjej som hon.
- Okej, om vi nu sammarbetar. Vad vet vi?, sa Alex lätt.

Hittils hade Gen bara ignorerat Alessios kommentarer om Blake. Hon kunde inte förstå poängen med att kivas i en sådan här situation ... Gen vände sig mot Alexandra än en gång.
"Förlåt" mumlade hon. "Det är bara väldigt praktiskt. Att få veta vad folk tänker ... menar jag." sedan övergick hon till att fundera på vad Alexandra sagt sedan.
"ehm, inget. Jag vet inte ens vad vi ska göra, ni pratade så högt att jag inte ens var förmögen till att kolla på någons tankar" sa hon.

- Det är praktiskt att koka blodet i ens ådror med, men jag går inte runt och gör det.
Så kan du med vänlighet sluta läsa mina tankar?
Jag känner när du gör det och det är ytterst irreterande, sa Alex lugnt och spände blicken i Gen.
- Jag vet att det är din gåva, men jag vill inte att du ska läsa mina tankar, jag säger det ni behöver veta ändå, sa hon och log lätt.