Det femte elevhemmet (PM)

Jaa

Jag tyckte också det, det är därför jag är tveksam

Den här var bra

Men ta att det är en kille(snälla?) för dom flesta alferna är ju redan tjejer

Det här är egentligen inte ett riktigt kapitel men jag tror att ni kanske gillar det ändå:


Skidor, saknad, magi och honungsöl

”Tror ni verkligen att hon klarar sig?”
”Det är såklart att hon gör det”, svarade Kokki, ”Tea håller på att växa upp och jag skulle tro att hon är med Erika just nu. Hon kanske råkade komma på tåget av misstag eller något.”
”Men jag fattar det inte. Nia ska åka på semester utan sin dotter… Vänta! Får vi verkligen ta ledigt över julen?”
”Jag har pratat med professor Dumbledore och allt är lugnt. Och han skickar en uggla till oss om Tea kommer tillbaka. Det enda problemet just nu är att du aldrig börjar packa!” Kokki var trött på att vänta. Det var första gången i sitt liv som hon hade fått möjlighet till något sådant här och innerst inne så kände hon sig som en riktig äventyrare.
”Vad är det förresten som Nia ska packa?” frågade Teas mamma. ”Nia kan ju inte byta kläder eller något.”
”Tandborste kanske?” föreslog Kokki uttråkat.
”Vad är en tandbo…?”
”Glöm det du.” Kokki lät fortfarande trött men faktum var att hon var jätteglad. De skulle kunna åka nu!

”Koffi har aldrig åkt med flampulver förut.”
”Lugna dig, det går bra. Ibland känns det bara som att huvudet kommer lossna men Livja tror i alla fall inte att det hänt.” Livja verkade förstå att hon skrämt upp Koffi ännu mer först när hon pratat klart och försökte då le ett uppmuntrande leende istället. Det funkade inte heller särskilt bra men det var i alla fall en förbättring.
”Kom igen F, det är bara att hålla armarna vid sidan så går det bra”, lugnade Kokki. F och K var något Koffi och Kokki kallat varandra när de var små och nu när de inte behövde jobba tillsammans så tänkte Kokki börja reta sin tvilling igen som aldrig förr.
Koffi hängde snabbt på, fjärde regeln i alla tvillingars busbok (skriven av Fred och George Weasley) var att hämnas med härmning.
”Okej K,” sa han innan den gröna elden slukade honom.
”Är det bara jag som inte fattar vad FK är?” viskade Esper.
”F som i Koffi och K som i Kokki Esper”, suckade Livja. ”Och så finns det en annan betydelse men den orkar jag inte dra upp.”

Taket var så högt att man bara skymtade det och överallt hängde blågrå draperier. De hade anlänt via en enorm kakelugn som också den var blå med gråa toner.
”Vi transfererar oss, jag har hört att förstaårseleverna här sätter rosetter runt halsen och huvudet på alla husalfer och det vill jag helst inte vara med om,” sa Esper. Innan någon hann säga något annat så hade han tagit ett stort grepp om alla i något som liknade en kram och sekunden senare så var det vitt överallt. Vitt och kallt.
”Varför använde vi inte transferens från början förresten?” undrade Esper glatt, han hade ännu inte hade märkt vad som omgav dem.
”För att det här kunde hända! Transfererade du oss till snön Esper?” utropade Kokki. Hon kände att hon tagit ledarrollen för resan och hon tänkte inte låta något gå snett. Hon tänkte inte heller missa chansen att vinna över Koffi när de skulle köra slalom.
Som tur var så är transferens inte något som bara går att använda en gång så tillslut så lyckades de ta sig till den lilla stugan en bit från alperna.
”Hallå? Är någon hemma?” frågade Kokki när hon bankade på dörren med sin lilla hand.
”Kokki o Koffi me’ sinas vänner? Bonjour på ni!”
”Hej Tom! Det här är Esper, Livja och Nia. Vi kan väl komma in va?”
”Såkla’t ni komma inne. Det är rum på där upp,” sa Tom.

När de kommit upp till sina rum så förklarade Kokki att Tom var henne och Koffis kusin.
”Han kan egentligen inte något annat språk än franska särskilt bra men han försöker i alla fall.”
”Bor han själv? Kan en husalf göra det?” frågade Livja.
”Hans husmor är borta över julen tror jag, han vaktar bara huset åt henne just nu”, svarade Koffi.
”Okej, men vet hon att vi är här? Tänk om hon kommer hem?”
”Livja, allt är lugnt. Kom igen vi måste dra till backarna!”

”Hur tänkte Kokki nu?”
”Vadå?”
”Hur ska vi kunna åka skidor på samma ställe som mugglare?” undrade Livja. ”Det kommer att se oss!”
”Kokki sa ju att allt är lugnt. Vi måste gå hitåt.”
Gruppen med husalfer följde efter Kokki fram till en gammal övergiven enstolslift. Den var rostig och såg ut att kunna falla samman vilket ögonblick som helst.
”Funkar den här verkligen?”
”Gör som Kokki bara”, sa hon innan hon gick fram och satte sig på stolen som var nere och helt plötsligt så försvann hon i ett rökmoln.
”Kom igen då”, sa Koffi när han såg att alla stod som förlamade. ”Koffi vill åka skidor.” Och med de orden så satte han sig också på stolen och försvann.

Det var snö överallt. Och inte som snöhögar utan som fina pistade backar. I backarna så åkte (och flög) det alla sorters magiska varelser. Fast någon drake såg de inte till.
”Välkomna till Trolldomsbackarna, magivärldens eget skidställe!”
”Wow!”
”Otroligt!”
”Sist nerför draksvängen är en svartalf”, ropade Kokki innan hon gav sig av mot liften.
”Det där var nog inte så bra”, sa Nia oroligt, hon hade precis fått syn på ett gäng sura svartalfer bara några meter bort. ”Mot liften!”
En stund senare så satt de på värdshuset Honungsöl och Kött (han som namngav stället hade säkert ingen fantasi då det enda de serverade var just honungsöl och kött) och drack ett varsitt glas (gissa vad?) honungsöl. De pratade om dagen som hade varit och hur kul de hade haft. Som när Koffi utmanade Kokki på slalom och de kom exakt lika.
”Tea skulle ha varit med, Livja saknar henne mycket.”
”Ja, det gör Kokki också.”
”Och Koffi.”
”Och Nia.”
”Och Esper.”
”Kan vi inte åka hem till Tom och kolla om det kommit en uggla från Dumbledore än? Jag tror inte att den hittar genom portalen.”
Så de åkte tillbaka genom portalen och transfererade sig hem till Tom. Det visade sig att ugglan hade anlänt precis när de lämnat huset på morgonen.

Kära Nia,
Din dotter är oskadd och ska tillbringa julen med miss Lavell och hennes familj.
Hon råkade komma på tåget av misstag men Erikas familj hälsar att det bara är kul att ha henne där.
God Jul,
Minerva McGonagall (biträdande rektor på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom)

”Vad skönt!”


”Varför är Esper här med Kokki?” undrade Esper.
”För att vi ska köpa julklappar till Koffi, Livja, Tom, Nia, Tea och Erika”, svarade Kokki. De var vid ingången till en gränd mitt i Paris. Det verkade vara en fransk motsvarighet till Diagongränden med massvis av magiska affärer nu med julerbjudanden.
”Men Kokki, vi har inga pengar. Vi är husalfer.”
”Husalfer som fått julklappspengar av rektorn på sin skola.”
”Varför gav han oss pengar?”
”För att hålla ihop Cendoriffgänget tror jag. Fast det är inte så väldans mycket ändå, 50 galleoner.”
”Men det är ju jättemycket!”
”Inte för julklappar till så många personer”, suckade Kokki, ”Vi får göra vad vi kan av det.”
Madame C - Magiskt pryttel var en av de affärer som skyltade väldigt mycket utåt så Kokki och Esper gick in. Det var hyllor fyllda med finurliga grejer från golv till tak och en sak fastnade de direkt vid. Det var en liten skulptur av en ekorre som då och då vred på huvudet. Den såg på pricken ut som ekorren på Cendoriffs vapensköld.
”Den där? Vi har haft den i butiken i säkert 900 år och ingen har någonsin velat köpa den förut.”
”Men då är det väl bara bra om vi köper den?” sa Kokki beslutsamt då det lät som att damen i kassan ville behålla skulpturen.
”Givetvis. Ska jag slå in den?”
”Ja tack!”

”Vem hade Kokki tänkt att vi skulle ge den till?” undrade Esper.
”Till alla. Förutom Tom då.”
”Vad ska vi köpa till honom då?”
”Bertie Botts bönor i alla smaker – historian bakom framgången.”
”Seriöst?” Esper såg förvånad ut.
”Ja den där Bertie Bott är hans största idol.”
”Nej, jag menar att Kokki ska köpa den på engelska?”
”Jaha! Nej, det ska jag inte.” Sen bröt Kokki ihop av skratt och Esper stämde in.

Det var juldagsmorgon i Frankrike och det första som husalferna lade märke till när de vaknade var att alla fönster var täckta med snö, till och med det på vinden.
”Då antar jag att vi inte kan ta oss härifrån va?”
”Var inte dum Esper, vi är vuxna husalfer som kan transferera oss”, sa Nia.
”Vuxen till åldern kanske, men inte till beteendet”, mumlade Livja.
”Hallå? Har ni inte glömt något?” undrade Koffi finurligt.
”Nej, vadå?”
”Det är jul! Och det spelar ingen roll om vi inte kommer ut för det finns en hel hög med presenter som väntar på oss därnere.”
”Du Koffi?”
”Vad?”
”Kokki är redan där nere och öppnar sina.” Koffi slängde sig ner för trappan och rusade till granen.
”Hej F, gissa vem som kom först.”
”Inte vet jag men det måste vara en riktig fuskare”, sa Koffi och log elakt mot sin tvilling.
”Hon väntade i alla fall med att öppna sina klappar.”
En stund senare så hade alla öppnat sina paket och Koffi hade upptäckt något upprörande.
”Jag har inte fått något från Kokki eller Esper och det har inte ni andra heller.”
”Jo”, sa Tom, ”Tom haft fått paketer från Kokki o Esper.”
”Har någon annan fått det?” Alla skakade på huvudet. ”Det är det jag menar!”
”Lugn F, ni får er på Hogwarts för den är till Erika och Tea också.”
”Jaha, då är det lugnt. Koffi ville bara inte gå miste om något.”
”Kokki vet nog något som F vill missa.”
”Vadå?”
”Snöbollskrig!” Med ett poff så hade Kokki transfererat både sig själv och tvillingen ut från det insnöade huset upp på taket där hon snabbt började krama en boll. Koffi böjde sig också ner för att göra det så snabbt som han förstått vad som hände.
Snöbollskastandet mellan dem pågick länge, och man kunde inte avgöra vem som segrade då båda stupade samtidigt.

”Tack Tom!”
”Ja, det här har varit den bästa julen någonsin.”
”Jag längtar hem så att vi kan träffa Tea igen”, sa Koffi.
”Ja F, verkligen”, instämde Kokki.
”Lova att det är sista gången du kallar mig så!”
Sen tog de sig tillbaka till Hogwarts där fler äventyr väntade på dem efter den bästa julen någonsin…


Till spinoff-tråden: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=17776&page=#p1065112
Favorit:
Alf?
Skämt?
Replik?
Plats?

jättebra

Jättebra.

Ja, ett kapitel ur alfernas synvinkel!

Jättejättebra

Awesome!! ♥