Efter Hogwarts (rollspel)

Familjen Black har inget att göra.
Bella skikar ett brev till Laura:
Kära Laura, Jag och mina barn har inget att göra. Vad görn ni!? MVH Bella

- Hela kriget och allt var värt allt för att ni ska få leva tryggt, sa jag med ett leende.
Jag såg på Gabriella och log.
- Nej galen är hon inte bara annorlunda.
Man ärver vissa saker av sina föräldrar och Cara ärvde hans humör och lite andra saker typ som envisheten, sa jag och log.
- Men hon skulle aldrig kunna göra något ont mot dem som är hennes vänner, sa jag med ett leende.

En uggla flög in och dumpade ett brev framför mig.
Brevet var fårn Bella.
Jag sitter hos Cara, vi och våra barn hade tänkt att gå till kyrkogården.
De håller på att få reda på vad som hände under kriget.
Kom med om du vill.
/Laura

Jag svarade derekt.
visst! kommer om 20 minuter!

-Emma och Elias vi ska till kyrkogården, ropade jag och började sminka mig litte.

Jag log mot Laura och nickade
"Ja och du kan ju föreställa dig ad envis den här damen kan bli." sa jag och log mot Mina som inte verkade förstå.
"Jag är inte alls envis!" protestrade hon och jag såg på henne och himlade med ögonen "nej jag skulle aldrig kunna göra något mot er." sa jag och log mot Laura och såg sedan på ugglan om kom inflygande. verkar vara en sådan dag då det kommer ugglor hela tiden.
"Vem var det?" frågade jag vänligt

- De där två verkar ha fått ärva min envishet, jag väntar bara tills de tre råkar i bråk, sa jag och log glatt mot Cara.
- Ugglan är från Bella hon och hennes barn vill följa med till kyrkogården, någon av hennes släktingar eller vänner ligger nog säkert där, sa jag med ett leende.

"Ja et hade varit intressant att se hur det skulle gå." sa jag och tänkte på att de tre hade utmärkta magiker som föräldrar
"Vad trevligt. förresteart ligger din familj?" frågade jag Laura och väntade på ett svar n Mina avbröt henne
"Var ligger våran familj, vill jag veta" jag såg på henne
"De ligger på kyrkogården i en som heter Little Hangilton. det är där Pappa och jag bodde..." sa jag
"Kan vi besöka huset?" frågade Mina glatt och jag nickade sammanbitet, jag visste att jag skulle få göra det förr eller senre
"Verkar som vi har en ny herskarrina." skrattade jag åt Laura och rufsde om Minas hår

- I en kyrkogård utanför London ganska nära där vi bor, sa jag och log.
Jag skrattade åt Mina.
- Jag kommer att frukta den dagen hon får en stav i sin hand, och dessa två med, sa jag och nickade åt tvilligarna.
- Jag vill också se huset, sa Gabriella och Sabrina i kör och jag skrattade åt det.
- Det låter så kul när de talar i mun på varandra, men viss får ni följa med om det är okej för dig Cara?, sa jag och såg på henne.
- Föresten så såg jag mig själv i en av dina tidningar, tackar för det, sa jag och log mot henne.

"Ja det måste vara praktiskt att ha dem nära?" sa jag leendes
"Ja jag tror det med. tror du vi kan få något intyg om att de är olämpliga att bära stav?" sa jag frågande och log retsamt mot barnen och såg sedan på tvillingarna
"Ja det gör det. men jag vet inte hur kul ni kommer tycka det är att se huset, men jag ska inte hindra er och jag tar jätte gärna imot ert sällskap" sa jag och log
"Ingen orsak, du gav ju mig inside information, och jag fick ju scoopet före alla andra." sa jag och dukade av bordet
"Nå ska vi åka eller?" sa jag och såg på de andra som satt runt bordet

- Ja praktiskt är det väll, sa jag lite halv leende.
- Jag ska fråga Kingsley om vi kan få ett sådant intyg, sa jag med ett flin mot dem.
- Bra då följer vi med, Mina är vår vän. Vi ska bli bästa vänner och då är det klart vi följer med, sa Sabrina och Gabrialla nickade.
- Du kan görna följa med mig på flera matcher om du vill, sa jag glatt.
- Vi åker nu direkt, sa jag och hoppade upp från stolen.

"Ja fast det kanske var fel ordval, förlåt" sa jag och såg på henne. "Ja be Kingsley om ett, hur är det emd honom förresten?"
"Ja vi ska bli bästa vänner." sa Mina glatt och jag log åt våra döttar som kom bra överrens
"Det gör jag gärna, jag har saknat quidditch." sa jag och tog på mig kappan och klädde Mina och lyfte upp henne, när de andra var klara transfererade vi oss till kyrkogården och jag stanade frafmör deras gravar.

Tom Mervolo Riddle, älskad far och morfar
Bellatrix Lestrange, älskad mor och mormor

Severus Snape, älskad gudfar och vän

jag såg sorgset på graven och var glad över att jag hade begravt Voldemort och Bella i samma grav, de var väll vad man kunde kalal ett par. jag trollade fram några blommor på deras grav och såg sedan på Simons

Simon Wizardmon, älskad far och make, vi saknar dig

jag kände mina tårar rinna och Mina kramade mig och såg sedan på Bellas grav
"Vem var hon?" frågade hon Laura eftersom jag inte kunde svara