Förändrad värld Lupple & Medi

Han anropade en sköterska och bad om två skålar med lite glass. Sedan återvände han och såg på flickan.
"Du var dålig. Du såg det sjäkv på bilderna." Sa han och såg på Rafael.
"Det är nog medicinerna som gö henne så här. Men hon mår bättre snart."

Hon såg upp och snyftade innan hon torkade bort tårarna. Vände sig så hon låg på sidan.
"Min rygg ömmar så." Viskade hon. Lite men det gör ont..." sa hon tyst.

Theodore såg mot Aurora.
"Är det här läskigt för dig? Att se henne ha ont?"

Rafael såg på henne. Såg hur hon vände sig mot sidan och det gjorde ont att se henne sådär. "Såja. Det går över snart." Tröstade han och smekte henne försiktigt över armen och skulderbladen.

Aurora tittade upp mot Theodore och nickade försiktigt. "Det påminner om något." Mumlade hon sorgset. "Jag gillar inte att se andra lida." Viskade hon och vände ned sin blick.

Läkaren lade en kudde vid hennes ryggrad och såg sedan på Rafael med en undrande blick.
"Har ni någon familj som bor närmare eller bor ni närmare? Hon borde inte färdas för långt. Vi packar en hel väska till för henne. Mer mediciner och bandage."

Hon såg på honom med trötta ögon och försökte sätta sig upp men smärtan gjorde henne bara mer ledsen.
"Jag ville inte det här."


Theodore log och och tog hennes hand-
"Du är så snäll. Jag gillar inte häller se folk lida. " Han drog handen genom hennes hår.
"Såja."

Rafael såg på läkaren och suckade tungt. "Vi behöver färdas." Förklarade han men han var ovillig att göra det när hon var i detta skick. Han svalde hårt och såg på henne. "Jag förstår att det gör ont nu, men om en stund så kommer det inte göra ont alls. Din rygg kommer inte besvära dig." Viskade han lugnande.

Hon såg på honom och rös av hans beröring av hennes hår. Hon lutade sig lite mot honom och sökte tröst hos honom.

"Då föreslår jag att ni bor hos någon i någon dag så hon får vila." Han log och gav Aurora en skål.
"Vill du ge henne ?" Han såg på Rafael ochlog.
Sedan såg han mot sin kollega och började prata latin.
"Kolla med hennes föräldrar. Kanske någon av dem har samma problem."

Theodore såg ner på henne.
"Åh du var mig så kärleksfull."

Rhiannon såg på dem alla och slöt ögonen.
"Får jag sova en stund? Jag vill bara komma hem ." Det vita håret föll ner i hennes ansikte.

Rafael nickade sakta. "Okej, det kan vi lösa." Sa han nickade. Tog emot skålen för att ge Rhiannon glass, långsamt och försiktigt. När läkaren började prata latin så bytte han några blickar med sin bror. Blickar som sa, låtsas inte om att du förstår. Deras föräldrar hade varit många saker, en av dem var språkfantaster.

Aurora tog emot skålen och åt försiktigt av glassen. "Den är kall, som du." Viskade hon och såg på honom med ett mjukt leende.

Rafael nickade mot sin flicka. "Sov du. Vi kommer komma hem." Log han mjukt och smekte försiktigt bort hennes hår ur ansiktet.

Rhianon pekade på glassen och drog sedan upp filten.
"Lite glass först fungerar nog." iskade hon och gapade sedan. Hon såg piggare ut där hon låg i sängen.

Läkaren log och plockade fram några stora plåster.
"Jag lägger ner plåster till henne med. Det är för hennes rygg så byt en gång om dagen och blöt inte såret direkt."

Theodore log och smekte hennes kind.
"Men jag är väl inte en glass? frågade han och skrattade sedan.
"Jag är väl lika söt hoppas jag?"

Rafael nickade sakta och log stort. "Glass fungerar alltid." Log han och gav henne en till sked. "Låter bra." Svarade Rafael och såg på läkaren. Den andre läkaren hade lämnat rummet.

Aurora flinade brett. "Sötare. "Viskade hon för att sedan rodna kraftigt. Hon vek ned blicken och försökte gömma sig.

"Jag lämnar er så ni kan binda banden. Säg till innan ni åker så får ni väskorna." sa han och lämnade sedan rummet.

Rhiannon hade lyckas sätta sig upp och såg nu oroligt på Rafael.
"Vad är jag?" Frågade hon tyst.

Theodore lig och smekte hennes kind.
"Vi sätter oss. " Han visade med handen och såg mot sin bror.
"Vem av oss ska köra? Jag har inga problem om du vill hålla henne sällskap."

Rafael såg på henne, med förvirrad blick. Vad hon var? Han förstod inte hennes fråga. "Hur menar du?" Frågade han och höjde fundersamt på ögonbrynen.

Aurora satte sig som han bett och pillade lite med sitt hår. Binda banden? Vilka band? Hon kände sig lite osäker.

Rafael såg på sin bror Theodore och log. "Du får gärna köra." Log han. "Vi kan också bytas av." Fortsatte han leendes.