vet ni, folk. denna tävling håller på att dö typ, så ni som nu är med får rösta. vill ni ha en deltävling till eller ska vi lägga ner nu? här kommer iaf bidragen
LunaLovegood
s bidrag:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag mötte James Potter av en slump. Jag minns inte så mycket av det. Bara att det var fantastiskt. När jag ramlade hjälpte han mig upp. Tog i min hand. Kan berätta hur det var:
***
Jag skyndade till lektionen i förvandlingskonst. 5 minuter kvar... Jag kommer inte hinna, tänkte jag. 3 minuter... Jag kollade klockan om och om igen. 2...1och en halv...
BRAK!
"Gick det bra?" frågade en kill röst. Jag öppnade ögonen och där stod en kille i 15:års åldern med bruna ögon, svart långt hår och orolig blick. Jag kunde inte tänka riktigt klart.
"Jo." sa jag när jag åter fick tal förmågan. "Jag mår bra."
"Bra." Han borstade av min klädnad lite. "Jag är James Potter, du då?" Jag var så virrig att jag inte mindes vem Potter var just då.
"Fanny Grace." sa jag.
"fint namn."
"Tack, du med." fick jag fram.
"Vart ska du?" sa han och vi fortsatte gå.
"Till McGonagalls klassrum." svarade jag.
"Jag med." sa han och log. Jag kände hur jag rodnade. Men log tillbaka.
Efter lektionen hade jag håltimme. Jag var alldeles vimsig.
"Fanny, hur..." sa min vän Thalia.
"bara bra." jag log.
"Okej." hon lät mig gå men såg undrade efter mig.
James, James, James…
"miss Grace?" sa Professor Longbottom på örtläran nästa dag.
"ja?" sa jag.
"Vad är det för skillnad på en Matcer Drago och ett Lejon Gap?" påhittade fakta
"Ehh... Inget, dem är samma växt." svamlade jag. Till min förvåning hade jag rätt.
"Bra." sa han.
Senare på lektionen sa han:
"Jag förväntar mig ett U från dig, miss Grace." sa han.
Toppen, nu har jag både James och ett långt pluggliv framför mig, fast dem flesta lärarna tycker jag är på A nivå i allt.
Jag satt på Myrtles toalett och grät. Varför, varför, varför… JUST JAG? Då hörde jag fotsteg. Gråten upphörde direkt.
"Vem där?" det var en pojke. Jag skulle just gå ut och säga att detta är en flicktoalett så öppnades dörren.
"Fanny?" Det var James.
"Åhh, James…" jag kastade mig om halsen på honom. Han blev förvånad.
Sedan satte vi oss ner. Jag fortsatte gråta av glädje och stress om vart annat.
"såja Fanny..." sa han "Vet du, från ögonblicket vi träffades så visste jag att jag gillade dig." Gråten upphörde igen och lyssnade spänd.
"Jag visste att du var någon speciell. Du var, så... Perfekt."
"så du gillar…mig?" sa jag lågt. Han nickade.
En månad senare.
Vi låg i gräset under eken på skolgården. han strök mitt röda hår och andades i mitt öra. Det kittlades skönt. Vi var ihop nu.
Men snart var det sommarlov.
"Lovar du att skriva?" viskade han.
"om du lovar." sa jag. Och våra ansikten kom närmare…
~Luna Lovegood~s bidrag:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag stack ut huvudet genom fönstret och kände röken kittla i ögonen. Hogwartsexpressen rörde sig snabbt, ståtligt och nästan lite flytande genom det idylliska landskapet.
"Thelma, på riktigt! Titta nu då" sa min bästa kompis Nellie otåligt jag drog in huvudet och suckade, log och sa:
"Okejdå"
"Gatura natopolis" sa Nellie och viftade med trollstaven tre ringar ovanför varandra. kexchokladen hon höll i handen smulalades genast ner till ett vitt pulver.
"Ohhh" sa jag ironiskt och tittade ut genom fönstret igen. "Slipp då" sa Nellie surt. Min kattuggla Penny flaxade till i buren och jag stack in en bit mat till henne
"Såja gumman, ta det lugnt" sa jag i lungnande ton. Jag greppade mina hörsnäckor, min telefon och satte på Spotify. Två timmar senare var vi framme
När jag först gick in i Hogwarts kändes som jag gick in i sagan. Någon som aldrig varit där tycker säkert att jag överdriver, men tro mig, det gör jag inte.
Mina tankar bröts av att Nellie väste till mig:
"Thelma, det är du nu!"
Jag ruskade snabbt bort mina dagdrömmar med ett snabbt skak på huvudet och reste mig och gick fram till pallen. McGonagall satte sorteringshatten på mitt huvud och jag kände magin strömma genom mig
"GRYFFINDOR!" Utropade sorteringshatten, jag log, lät McGonagall lyfta av hatten från mitt huvud och sprang fram till en ledig stol vid gryffindors bord.
"Nellie Jones" sa McGonagall och jag log hoppfullt mot Nellie. Hon tittade inte mot mig utan ner på sina skor, och jag förstod henne.
Sorteringshatten öppnade munnen och utropade
"HUFFLEPUFF!"
Jag kunde inte hjälpa att jag ryckte till. Jag hade föreställt mig mycket saker som kan gå fel på Hogwarts men aldrig hade jag trott att jag och Nellie skulle komma i olika elevhem. Vi två är så lika som två människor kan bli. Både till utseende och till personlighet. Båda två hade kastanjebruna lockar och mörkt bruna, nästan svarta ögon. Hon tittade på mig, litet besviken och mimade: Vi har ju ändå många lektioner tillsammans, och jag nickade kort till svar. Helt plötsligt slog tanken mig. Harry. Pojken som överlevde går i mitt elevhem! Jag böjde mig lite framåt och kollade mot de som gick en årskurs äldre. Och där satt han. Han skrattade åt något så att hanns glasögon åkte ner en bit på näsan, och jag blev alldeles varm inombords. Och jag kunde inte förså varför.
När jag och min nyfunna vän Izabelle packat upp våra saker gick vi nästan direkt och la oss. Jag läste lite ur en bok och vi förberedde oss för morgondagens skoldag. När klockan närmade sig tio så behövde jag gå på toa och styrde därför stegen mot sällskapsrummet där toaletterna låg. När jag kom fram så såg jag en person sitta och skriva i skenet av elden. Det var Harry. Han lyfte på huvudet och granskade mig noga och ställde sig sedan upp.
"Nu är ny, eller hur. Thelma va?" Sa han
"Ja" svarade jag.
"Hur trivs du här då"
"Jag vet inte så mycket än" sa jag och vände upp huvudet så jag såg honom i ögonen.
"Naturligtvis, men jag tror att du ska trivas. Detta är i alla fall mitt favoritställe på jorden"
Jag undrade varför han pratade så mycket med mig och jag kunde inte hålla mig från att fråga.
"För att jag tyckte du verkade snäll. Jag blev glad när du kom i Gryffindor" sa han blygt.
Han gick fram mot mig och ställde sig ungefär tre decimeter ifrån mig och den varma känslan kom tillbaka. Han stod där i några sekunder. Sen lutade han sig fram och kysste mig. Det pirrade till i magen när hans läppar rörde mina, men jag gjorde inget motstånd. Tvärt om, jag ville aldrig att stunden skulle ta slut. Men det gjorde den och när den gjorde det så var mitt ansikte alldeles rött. Men Harry bara skrattade och sa:
"Jag ska gå och lägga mig nu. Vi ses imorgon!" Och så styrde han stegen bortåt. Men innan han gick in i pojkarnas sovsal så slängde han en sista blick på mig, och den blicken var full av kärlek och välvilja. Jag stod kvar en stund och tänkte på vad som just hänt men kunde inte få ihop det till något som någonsin skulle kunna hända mig. Men en sak var säker, och det var att min första dag på Hogwarts blev bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.
rösta! rösta! rösta! c;
Mugglarportalen