Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

AWAZHANG!
Jag tänkte också på att hon drack elixiret tidigt men jag var verkligen irriterad på att den gick så fort...

Så bra!!!

Alltså jag måste säga att jag är sååå himla taggad på att skriva klart den här nu! Jag har verkligen spenderat all min tid och börjar närma mig slutet nu. På ett ungefär så kanske det är tio kapitel kvar eller nåt. Här kommer iallafall nästa del ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 37.

Harrys perspektiv - Flashback

Att ha kommit ut för både Ron och Hermione tyckte Harry kändes skönt. Problemet var det att det gjorde ont att tänka på Draco. Han fortsatte och fortsatte att fråga sig själv hur man kunde älska någon som står på fel sida. Han hade inget svar. Han bara gjorde det.

Under nästa trolldryckslektion, märkte Harry att Draco försökte anstränga sig till att hålla blicken ifrån honom. Någonting var på tok. Eller så visste hans kompisar ingenting än.

När lektionen var slut gick Harry ut. Ron hade gått i förväg med Lavender, så Harry höll Hermione sällskap. Plötsligt kände han att någon grep tag i hans arm.
"Harry." Harry vände huvudet bakåt. Det var Draco. "Kan vi prata? Ensamma?" Harry vände sig mot Hermione.
"Gå så länge. Vi ses sen", sa han. Hermoone nickade förståligt och gick därifrån.

Dom gick mot ett hörn där dom kunde prata ostört.
"Du vet att jag älskar dig och vill ditt bästa", började Draco. "Därför tror jag att du får det bättre utan mig."
"Va? Vad menar du?" Harry blev orolig.
"Jag menar inte att du kommer förlora mig för gått. Det är nog bara bäst om vi låtsas att allt som hänt mellan oss aldrig har hänt."
"Draco, säg inte så!" sa Harry och närmade sig honom. "Vi kan lösa det här tillsammans."
"Harry, det går inte", sa Draco. "Du är säkrare utan mig."
"Och du är säkrare på den goda sidan", sa Harry bestämt. Draco var tyst en stund.
"Det är komplicerat", sa han lågt och tittade ner i stengolvet.
"Draco..." sa Harry och försökte få ögonkontakt.
"Det är slut mellan oss", sa Draco snabbt och tittade på Harry med menande blick. Harry sa ingenting utan tittade på honom, full av besvikelse.
"Vad bra då", sa han och stormade iväg med ögonen fyllda med tårar som han försökte dölja.

När han kom till Gryffindors uppehållsrum såg han Ginny sittande i soffan. Ingen annan var där.
"Har du sett Hermione?" undrade Harry.
"Hon är i biblioteket och pluggar", sa Ginny. "Hon är nog snart tillbaka."
"Fint", sa Harry. "Då väntar jag här." Ginny tittade på honom.
"Hur är det med dig? Du är alldeles röd om ögonen", sa hon.
"Det är ingenting", sa Harry, alldeles skakig i rösten.
"Kom och sätt dig", sa Ginny. Harry satte sig bredvid henne. "Vad har hänt?"

Harry berättade hela historian för henne från början till slut, med detaljerade förklaringar till sina känslor. Ginny reagerade inte alls likadant som Ron och Hermione, utan var bara tyst och lyssnade.


Harry var nu på Den läckande kitteln med Draco i nutiden. Draco satt och viftade med handen framför ögonen på honom.
"Flashback igen?" sa han.
"Ja. Vad annars?" sa Harry och försökte återgå till nuet. "Har du hört något mer från Scorpius?" Draco skakade på huvudet.
"Inte en enda uggla. Du och Albus då?"
"Ingenting", sa Harry. "Jag börjar verkligen undra hur det är med dom."
"Jag också", sa Draco och la sin ena hand på Harrys.

"Lugnt om man slår sig ner här?" hördes en bekant röst. Båda tittade upp och fick syn på ingen mindre än Neville Longbottom.
"Neville!" sa Harry med ett stort leende. "Vad kul att se dig. Slå dig ner bara." Neville satte sig mittemot dom.
"Hur står det till med er? Det var ett tag sen", sa Neville glatt.
"Tja, jag ska inte ljuga", började Harry. "Det har väl varit lite hit och dit, men annars är det bra. Så vad gör du här?"
"Jag var bara här för att träffa Dean och Seamus. Dom har precis gett sig av nu", sa Neville. Det blev en intressant pratstund om hur Dean och Seamus hade haft det dom senaste åren och lite om hur det gick för Harry på ministeriet.

"Hur är det på Hogwarts då?" undrade Harry. "Sköter barnen sig?"
"Nja din son James är ju samma gamla James fortfarande. Han får aldrig nog med sina bus. Lily däremot har utvecklats otroligt bra i örtläran."
"Det är kul att höra", sa Harry stolt. "Det har alltid varit ett stort intresse för henne. Hur ser det ut för Albus då?"
"Han har lärt sig en hel del och hans betyg börjar förbättras. Däremot har jag sett honom ensam en hel del", sa Neville bekymrat. Draco blängde på Harry och tittade därefter på Neville.
"Ensam? Scorpius då?" sa han.
"Dom syns inte tillsammans så mycket längre", började Neville. "Jag har försökt prata med Albus, men han säger bara att allt är okej. Scorpius, har jag märkt, umgås en hel del med miss Price."
"Miss Price?" sa Draco "Christians dotter?"
"Precis. Bianca Price. Och vad jag har förstått så är dom mer än vänner." Harry och Draco tittade på varandra i chock.
"Jag tror vi har missat en hel del nu", sa Harry.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Där hade vi sista flashbacken i storyn. Blev tyvärr mindre Drarry än vad jag hade räknat med men jag ville inte tappa allt fokus på Scorbus biten. Den fortsätter btw i nästa del! ^^

AWAZHANG!

Så bra!!!

Kapitel 38.

Albus perspektiv

Hej Albus.
Jag är ledsen att vårt möte inte varade länge. Jag skulle
ha hört av mig så snart jag kunde efter att jag stack. Vi
behöver träffas mer privat. Kom hem till mig nån dag
när det passar. Jag bor i den gamla övergivna puben i
Hogsmeade. Dörren har en fastlåsningsbesvärjelse, men
det finns en hemlig ingång på höger sida av byggnaden.
Vänliga hälsningar från Delphi.

Albus satt på kanten av sin säng med brevet i händerna. Han hade varit så fokuserad på Scorpius att han nästan hade glömt Delphi. Han läste brevet i omgånger. Den övergivna puben. Han mindes inte vad den hette. Bara att den stängdes igen för gått när ägaren dog. Ingen hade satt sin fot där sen dess.

Albus vek ihop brevet och la det i sin byrålåda, ihop med det andra brevet. Därefter öppnades dörren. Albus tittade upp och såg Scorpius komma gående långsamt fram till honom.
"Här sitter du", sa han. Dom första orden han hade sagt till honom på en vecka.
"Här sitter jag", upprepade Albus. Scorpius satte sig bredvid honom. "Så vad har du varit hela morgonen?"
"Hos Bea", svarade Scorpius. "Hon har precis vaknat upp."
"Skönt att höra", sa Albus och nickade. "Hur mår hon?" Konversationen kunde inte bli mer stel.
"Hon är väl okej. Hon behöver bara vila upp sig mer." Det blev en tystnad och Albus kände sig desperat för att byta samtalsämne.

"Hört något mer från Delphi?" sa Scorpius tillslut. Albus skakade omedelbart på huvudet. Han ville inte nämna brevet han just hade fått. Scorpius la sin ena hand på hans rygg. "Du vet att jag frågar för att jag är orolig för dig."
"Du behöver inte vara det. Jag klarar mig fint", sa Albus. Scorpius kramade om honom. Trots Albus förvåning kramade han honom tillbaka. "Så jag antar att vi kramas igen nu." Scorpius skrattade och släppte taget.
"Jag har saknat dig, Albus", sa han. "Jag har saknat min bästa vän." Albus log.
"Jag har saknat dig också." Men Albus saknade något mer än bara sin vän.

"Just det. En sak till", sa Scorpius och började gräva i sin ficka. "Det här kom idag. Känner du till något om det?" Albus tog en titt. Det var en inbjudan till Ted och Victoires bröllop. Albus hade fått ett likadant så han nickade.
"Han nämnde det i somras. Teddy alltså."
"Då har man något att se framemot", sa Scorpius.
"Jag ser framemot James halvnakna indianframträdande", sa Albus och flinade.
"Ursäkta?" skrattade Scorpius.
"Han skämtade om det när vi bestämde att Lily ska vara brudtärna. Det skulle dock inte förvåna mig om han gjorde det. Han blir lite speciell när han är full." Albus fick svårt att hålla sig för skratt. Han tänkte på alla gånger James kom hem full, och han fick vara den som hjälpte honom för att inte väcka sina föräldrar. Han började berätta för Scorpius om den gången James bad honom kasta en Patronusbesvärjelse och få den att dansa. Albus patronus var en hippogriff och James ville besvara frågan i Systrarna Spök-låten (Can you dance like a hippogriff?). Båda skrattade hur länge som helst.

"GET börjar snart närma sig", sa Scorpius när samtalsämnet dog ut.
"Jag vet", sa Albus och blev påmind om att han inte hade pluggat någonting på senaste tiden.
"Har du hunnit plugga nånting?" Albus skakade på huvudet.
"Vi kanske kan hjälpas åt?" föreslog han. Scorpius nickade.
"Låter som en bra idé", sa han och log.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Glad alla hjärtans dag i förväg (trots att jag hatar traditionen)! Undrar vad Albus och Scorpius ska hitta på imorgon ^^

De ska bli ihop igen!!! ♥

Så bra!!!

Awesome!
Äntligen har de blivit sams!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!
De är sams igen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!