phan!

Äsh jag listar ut hur jag ska göra själv... Tack för du tog din tid iallafall

ok!! lycka till!!!

Kommer du lägga upp den någonstans tror du? :3

Vet inte. Beror på hur bra den blir

Den blir säkert super

Hörni, hörni denna novell är INTE klar men jag ska försöka skriva klart den senare om ni tycker den är okej
-
Dan satt mitt på golvet som han kunde kalla sin. Men det gjorde ont i själen av att kalla det sin, lägenheten han skulle bli tvungen att fly från. En sak stod klart i Dans huvud, som svart på vit, som en film som inte ville ur, som en mardröm. En ren mardröm som han aldrig skulle kunna vakna upp ur, en mardröm som egentlingen var riktig. En mardröm om hans bästa vän.

Dan kunde starkt minnas allt. Deras första möte, deras första kyss, när dem flyttade ihop. Det gjorde mest ont. Lägenheten där Phil och Dan gjorde videos, lägenheten med enorma minnen, allt var borta och gjorde ont i Dan, ondare än då han mådde sämst. Och nu var det bara jobbigare och han visste inom sig, Det var hans fel.

Phil vande argt in i rummet. Han kom fram till Dan som scrolla ned på Tumblr och slog igen hans datorlock.
”MEH!” Sa Dan. ”Jag hann ju inte lika!” Egentligen kunde Dan inte bli så arg på Phil över en sådan sak men det var han så Dan tog tillfällera.
”Strunta i det”, sa Phil med armarna i kors. Han stirrade på Dan ursinnigt och han vart orolig.
”Vad är det Phil?” Frågade han och försökte sätta sig bekvämt i fåtöljen som genast blivit obekväm.
”Sa du det. Sa du seriöst så?” Dan viste inte hur han skulle svara. Phil brukade inte börja samtal sådär. ”Min pappa hörde. Min pappa, fattar du vad du har gjort?!” Phil höjde rösten på slutet och gick runt i rummet, frustrerat och utan någon idé vad sm skulle hända.
”Det… Det var inte meningen” Dan skyndade sig fram och kramade om Phil. ”Jag och alla andra älskar dig ändå”, viskade han lågt i Phils mörka och släta hår.
”Du, jag vill göra en till Tumblr video, hakar du på?” viskade Phil som nu vänt sig om för att stå öga mot öga med Dan.
”ja… Men jag måste hitta inlägget och lika den...” sa Dan.
”Hur lång tid tar det?”
”En timme…”

Dan suckade och ställde sig upp igen ochslog direkt ned en te kopp som stod där.
”Helvetes jävla fan”, mumlade han och gick till köket för att göra mer te. Han öppnade skafferiet med massa sötsaker och drog fram den stora lådan med massa olika tepåsar. Det fanns massa olika, en hel bunt av sådana dem aldrig hunnit smaka, en del dem inte hade hade gillat och sedan var det en dös av Phils favorit. Dans var redan slut, han hade slösat hela sin dag på te sedan beskedet.

Det hade inte behövt mycket, det ända som behövdes var att åka hem till sin mamma över någon natt. Det var allt. Det var allt som behövdes för att Phil skulle dö. Först personen som fick honomur allt dåligt, pojken som vart hans närmsta vän, pojken som vart Dans pojkvän. Och nu var han ensam igen, nu var Dan redo att tappa greppet igen, redo att förlora allt och sakta, sakta falla bak utan att ha någon som fångar honom denna gång.

Supermegaomgbra Missy! Läste om två gånger .
Men fattar inte vad Phils pappa har hört?

Vet inte xD Jag bah: Okej Phil ska va sur på han...
sedan: Men varför? Jag vet väll inte sådant!
och jag bah: Hans pappa får vara en som smyger i affärer så får han hört något (ish) x) #emelieärsämstpåattförklara
men tack!

Missy The Timelady den var jättebra!

Tack! Så den var inte för sorglig då?