Men jag älskar ju dig! (L/J) (SV)

jättebra vill gärna läsa mer. Oj de blev fel.
MÅSTE LÄSA MERA!

Tack, nu går det lättare!

bra

Oj, undrar hur det går. Hoppas hon blir ihop med Sirius ialla fall.

Aja, meera ;3

jättebra!!

Jag älskar fanfiction ♥

meer!!!!!!!!!

Mer =)

Jag kommer nog inte hinna skriva så mycket i helgen men men... Här kommer kapitel 30!!!! Fattar inte att jag skrivit så många kapitel... aja hoppas ni gillar det

Kapitel 30

(James)
En och en halv vecka senare blev Katie utsläppt från sjukhusflygeln. Hon hade haft ett långt snack med Sirius men de verkade lösa allting och hade kommit ut från klassrummet de pratat i hand i hand. Lily var lycklig, Sirius var lycklig, James var lyckligt… Alla gryffindors sjundeårselever verkade lycklig , alla utom Peter. Han försvann varje gång det hände någonting, han ville aldrig säga var han varit när han till slut kom tillbaka och de hittade honom aldrig på marodörkartan. Vart gick han hela tiden?
”Men olika!” svarade Peter irriterat när James frågade honom en kväll.
”Exempel?” frågade Sirius som började tappa humöret, varför kunde han aldrig berätta vart han gick?
”Jag har varit i stora salen, biblioteket…” Remus började skratta.
”Och du går till biblioteket frivilligt sen när då?”
”Du har aldrig varit i biblioteket!” sa James anklagande. ”Vi har letat efter dig på kartan!”
”Spionerar ni på mig?” undrade han surt och blängde på James.
”När vi vill veta något gör vi vad som helst för att få reda på det” svarade James hotfullt. Peter tittade ner i marken. Han dolde något.
”Har du umgåtts med min kusin?” frågade Sirius anklagande.
”Nej!” svarade han argt.
”Så du har inte sett henne sen tricket?”
”NEJ SA JAG JU!” sa Peter högre än nödvändigt eftersom Sirius satt en meter ifrån honom.
”Lögnare! Du har åtminstone haft lektioner med henne och sett henne i korridorerna! Om du talade sanning skulle du ha sagt det!” sa James.
”Vad är det du döljer?” frågade Remus och tittade granskande på sin vän.
”Vet ni vad? Om ni inte tror mig är det ert problem!” skrek Peter, gick fram till James och drog marodörkartan ur händerna på honom. Peter gick surt ut ur sovsalen och de kunde höra hur han stampade extra hårt i trappan på väg ner.
”Och så försvinner han igen…” suckade James.
”Jag gillar verkligen inte det här! Vad har hon på honom?” frågade Sirius fundersamt.
”Men han kanske talar sanning? Han är ju inte den skarpaste kniven i lådan, han kanske inte tänkte på att han haft lektioner med henne?” frågade Remus tvekande.
”Vi har uppfostrat honom till en marodör! Det är klart han skulle ha tänkt på det!! Men han fick inte så bra betyg i att improvisera fram lögner…” sa James och gav Remus en beklagande blick.
”Hur ska vi göra? Han kommer tydligen inte avslöja något…” sa Sirius och tittade på James. Det var alltid James som komma på de bästa planerna. James tittade uppgivet tillbaka på sin vän.
”Jag vet inte. Slingersvans är ju vår vän så vi kan inte…” Ett brett leende spred sig i James ansikte och en plan började ta form i hans huvud. Men de kunde inte. Eller? ”Jag har en plan som innehåller osynlighetsmantel, förföljning och inbrott! Vilka är på?” James tittade på sina båda vänner och la fram sin hand.
”Låter som en plan!” sa Sirius och la sin hand på James. Remus tittade tvekande på dem.
”Jag vet inte…”
”Det är för Slingersvans! En för alla?” sa Sirius och tittade oroligt på Remus som suckade och la sin hand på Sirius.
”Alla för en…”
”Bra, vi börjar imorgon kväll! Så här gör vi…”