♧♣♧Katniss andra mugglisgame♧♣♧

Herregud var duktig du är som lyckas fixa ett kapitel! Själv är jag fast... Och du lyckas göra det bra med, jag längtar verkligen till min karaktärs slåtter!

Jättebra! Längtar till distrikt 11!

Vad duktig du är på att skriva

Jättebra! Du är verkligen duktig på att skriva, och lyckas få det kort men ändå detaljerat

Längtar till nästa kapitel!

Jättebra♥ ^^

Jag längtar verkligen till nästa kapitel! :')

Wohhooo!!! jag har kommit ur min "anti-skrivlust-period" och har redan ett nytt kapitel! NJUUUT!!!


Ayra´s klänning:

Slåtter distrikt 5(del 1)
Ayra White
Jag gick ner i köket. Stämningen var tyst, men jag förstod inte varför.
- vad är det? Gabriella tittade upp.
- minns du inte? Slåtterdag. Just ja. Slåtterdag.
- vad för te vil du ha? Frågade mamma.
- Citron… nej, förresten, skogsbär. Mamma fixade mitt te och jag tog en limpskiva.
Efter frukosten så gick jag till mitt och Gabriellas rum. Jag tog ut två klänningar ur garderoben, en grön och en röd. Gabriella kom in.
- vad tycker du? Den gröna eller den röda?
- hmm… kanske den röda? Hon tog fram en grå klänning till sig själv, och jag tog på mig den röda klänningen. Jag satte upp mitt blonda, tjocka, midjelånga hår i en hästsvans som satt långt upp på huvudet, ungefär mitt på.
- Ska vi gå ner? Frågade Gabriella.
- visst, sa jag och vi gick ner.
Vi tog ett snabbt farväl av mamma och pappa, tog ett paraply var och gick ut. Regnet bokstavligen vräkte ner, så vi sprang till torget.
Eskorten, Vernon eller något sånt, stod framme på scenen. Han hade en tjock, mossgrön tuppkam och buskiga ögonbryn. Han var väldigt kraftigt byggd och hade smala, mossgröna ögon.
- Välkomna! Skrek han högt. – Det är jag som är Vernon Skrewt! i år så börjar vi för en gångs skull med flickorna! Gabriella och jag tittade på varandra. Vi sträckte ut våra händer till varandra. Vernon drog en lapp ur kupolen.
- Så… Då får vi se! Det står… Gabriella White! Gabriella tittade snabbt på mig.
- Här, ta mitt paraply, viskade hon, gav mig sitt paraply och gick upp mot scenen. Jag stod helt stum och såg hur hon gick fram. Tillslut, när hon gick upp för första trappsteget vaknade jag upp.
- nej… viskade jag. – nej! Jag släppte våra paraplyer på marken och puttade mig ut. – nej, nej! Jag är frivillig! Jag är frivillig! Gabriella tittade mot mig, helt stum.
- Kom upp då! Ropade Vernon. – Kom upp! Fredsväktarna kom fram till mig och ledde mig till scenen. På vägen dit gick jag förbi Gabriella. Hennes ljust blå ögon mötte mina klarblå. Jag mimade: jag var tvungen! Till henne. Jag gick upp för trappan.
- Sådär ja! Sa Vernon. – och vad heter du då?
- Ayra White, svarade jag tyst, men ändå så högt att man hörde.
- White! Gabriella White! Arya White! Jag antar att ni är syskon!
- tvillingar, faktiskt.
- åh, så rörande! Men nu, till pojkarna! Jag sökte efter Gabriella i folkmassan. Undrar vad hon tänker just nu.

Skitbra

Omr djjdkdldlfkdn super azome!

Super

Yey! Jättebra!!